NORDEN. En historiker går idag ut i DN och argumenterar för ett enat Norden, vilket han kallar för en ”realistisk utopi”.
Det är historikern Gunnar Wetterberg som idag i en debattartikel i DN menar att ett enat Norden är en ”realistisk utopi”.
EU:s problem med eurosamarbetet, invandringspolitiken och medlemsstater som Storbritannien som kan komma att lämna unionen i framtiden gör enligt Wetterberg ett ökat nordiskt samarbete önskvärt. Wetterberg skriver bland annat följande:
EU:s framtid är så oviss att det borde ligga i de nordiska staternas intresse att fördjupa frågan om en gemensam nordisk statsbildning. Om EU består kan en nordisk förbundsstat bidra till unionens utveckling genom att pröva nya samarbetsformer, som sedan kan tillämpas inom unionen i dess helhet. Om EU krackelerar är det klokt att ha förberett en annan lösning.
Wetterberg nämner också Rysslands agerande som ett skäl till att Norden bör vara enat och starkt istället för splittrat och svagt. Även rent ekonomiskt menar Wetterberg att Norden hade gynnats av ett ökat samarbete:
Den nordiska rörligheten har räddat sysselsättningen och lindrat flaskhalsarna på arbetsmarknaden. Allt fler svenskar arbetar i Danmark och Norge, och nordiska ingenjörer står för viktiga insatser i den svenska verkstadsindustrin. Pendlingen och arbetsflyttningarna skulle vara vanligare, om inte skatter, socialförsäkringar och avtalsförsäkringar skilde sig så mycket åt mellan länderna. […]
Tillsammans skulle de fem länderna vara en av världens tio–tolv största ekonomier. Därmed skulle de ha en självklar plats i G20 och höra till de viktigaste medlemmarna i EU och Nato, om förbundsstaten valde den lösningen. Inom sitt eget område skulle de kunna utarbeta smidiga lösningar på stora problem, som kunde tjäna som ett föredöme i Europa. […]
Det är dags för den nordiska arbetsmarknaden 2.0 med juristernas hjälp. I stället för att smådutta med enstaka besvärliga paragrafer borde vi göra en gemensam lagstiftning från grunden. Gemensam arbetsrätt, harmoniserade regler i socialförsäkringarna och samordnad beskattning av arbete skulle ta den nordiska integrationen många steg längre. Det skulle gå rakt in i många medborgares vardag, karriärvägar och framtidsutsikter.
Rent konkret vill Wetterberg initialt se en förbundsstat då det skulle vara ett mjukare första steg än att omedelbart skapa en nordisk enhetsstat. Han vill också att den nordiska förbundsstaten ska respektera de lokala kulturerna och nationella särdragen.
Wetterberg menar att det första steget är att de nordiska länderna borde enas om gemensam politik inom en rad viktiga områden där enighet måste uppstå för att länderna ska kunna bilda en förbundsstat. Ett område Wetterberg nämner är invandringspolitiken där han inte presenterar någon egen lösning utan nöjer sig med att säga att länderna inom några månader borde komma fram till en lösning som är acceptabel för alla parter. Den svenska regeringens försök att lappa och laga sin havererade invandringspolitik med id-kontroller vid gränserna saboterar nordisk handel och ekonomi i Öresundsregionen, menar Wetterberg även om han inte uttryckligen kritiserar den svenska invandringspolitiken.
Inte första gången frågan lyfts
Frågan om ett enat Norden lyftes redan 2009 av Wetterberg och sedan dess har han även skrivit en bok med titeln ”Förbundsstaten Norden”. Boken beskrivs på följande sätt:
Norden 2030: De fem nordiska länderna har smält ihop till en förenad politisk federation – Förbundsstaten Norden. Den nya förbundsstaten är med sin gemensamma författning, sitt gemensamma styre och med sina 25 miljoner invånare, en helt ny och tung aktör på den europeiska scenen. Om länderna har modet till det. Den kontroversiella samhällsdebattören och historikern, Gunnar Wetterberg argumenterar sakligt och precist över en ny nordisk förbundsstat. En reell federation med ansvar för utrikes- och säkerhetspolitiken, de finanspolitiska ramarna och alla centrala områden inom lagstiftningens huvudområden från invandringen till socialpolitiken.
Beskrivningen av förbundsstatens roll i världen och politiska ansvarsområden stämmer väl överens med Nordiska motståndsrörelsens partiprogram som publicerades förra året. I punkt 3 står inledningsvis följande:
Gemensamt med de övriga nordiska länderna skapa en nordisk självförsörjande stat med gemensamt försvar, gemensam valuta och centralbank, gemensamma övergripande lagar och regler. Detta innebär också omedelbart utträde ur den Europeiska unionen och eventuella liknande folkfientliga sammanslutningar.
Och angående behovet av styrka i en osäker värld:
Ett enat Norden skulle säkra de nordiska folkens självständighet och enklare möjliggöra de nordiska folkens rasliga och kulturella överlevnad. Ett enat nordiskt försvar skulle även kunna stå starkt emot fientliga krafter i världen. […]
Sverige är en allt för liten enhet för att stå självständigt i en värld som i alla fall många år framåt kommer att utgöra ett direkt hot mot vårt folks frihet. Därför är det en nödvändighet att vi slår oss samman med de övriga nordiska folken.
I punkten nämns också att Motståndsrörelsen vill se en ”allnordisk grundlag (konstitution)”, vilket stämmer överens med Wetterbergs önskan om en gemensam författning (”författning”, ”grundlag” och ”konstitution” är synonymer).
Läs hela debattartikeln utan att stödja DN:
”Nordisk förbundsstat kan möta framtidens kriser”
Hoppa till huvudinnehåll
