Hoppa till huvudinnehåll
Kalldusch för Kristersson efter Trumps seger
KOMMENTAR • Donald Trump har flaggat för ett mindre aktivt USA när det gäller att påtvinga omvärlden den ”regelbaserade världsordningen”. Detta kan leda till problem för Tidö-regimen som satsat allt på militant globalism.
Inför presidentvalet i USA har det varnats för att Donald Trump planerar att lämna Nato eller till och med uppmana Ryssland att anfalla Nato-länder som inte bidrar tillräckligt till krigsalliansen. Inget av detta kommer förstås att ske, men Trump har under valrörelsen återigen förespråkat ett mindre internationellt påfluget och mer diplomatiskt USA.
Huruvida det kommer att bli så återstår ännu att se. Mycket avgörs av vem Trump tillsätter som rådgivare och exempelvis utrikesminister och försvarsminister, men också hur mycket inflytande den djupa staten och dess utrikespolitiska gren kallad ”The Blob” får över Trump denna gång.
Men om det finns en person förutom Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj som hamnat i en väldigt känslig sits så är det Sveriges statsminister Ulf Kristersson. Hans regering har positionerat Sverige som starkt fientligt mot Ryssland, och satsat allt på att USA ska garantera landets säkerhet i samband med detta. Nu kan det visa sig att det var president Joe Biden och hans hökar som man egentligen satsade på.
Hur Russiagate stoppade förbättrade relationer till Ryssland
När Trump vann valet 2016 pratade han om att i praktiken normalisera USA:s relationer till Ryssland. Eftersom detta gick emot djupa statens planer på alltifrån Nato-expansion till kriget i Ukraina saboterade man Trumps ambition med det så kallade Russiagate, som fördes fram av medier, politiker och samtliga av Washingtons underrättelseorganisationer. Idén om att Trump vunnit valet med rysk hjälp lyckades trots sin orimlighet att kravla sig fast i massans medvetande så pass länge att Trump var mer eller mindre bakbunden gällande allt som rörde Ryssland under hela mandatperioden.
Det krig i Ukraina som Hillary Clinton förmodligen var utsedd att starta fick dock pausas och istället sättas igång av Joe Biden. Nu har Trump lovat att avsluta det och med tanke på hur dåligt det går för Nato i Ukraina kan det bli svårare att bakbinda honom denna gång.
För Europas del kan detta dock leda till stora problem, då USA:s framträdande roll i att finansiera och upprätthålla kriget i Ukraina åtminstone kommer att avta kraftigt. Att Republikanerna verkar få egen majoritet i kongressens båda kammare talar också starkt för detta. Risken blir överhängande att Europa ensamt får hålla den Rysslandsfientliga fanan utan entusiastiskt stöd från Washington, där Sverige är ett av de länder som har mycket att förlora.
Generallöjtnant Ben Hodges, befälhavare för USA:s trupper i Europa från 2014 till 2018, har till och med sagt att Ukrainas sista chanser att vinna kriget försvinner med Trump som president och att Rysslands president Vladimir Putin efter detta kommer att vända sina blickar mot Baltikum.
— Vi måste vara beredda på att Putin då gör en liten attack mot de baltiska länderna för att testa Natos reaktion. Då kan Europa och Kanada plötsligt stå ensamma mot Ryssland, sa Hodges till Svenska Yle tidigare i år.
Även om detta låter väldigt dramatiskt och enligt min åsikt bygger på en missuppfattning om vad kriget i Ukraina handlar om är det värt att påpeka att det inte finns några garantier för ett militärt beskydd av amerikanska trupper. Det finns inga sådana garantier i Natos stadgar och inte heller i de så kallade DCA-avtalen som nordiska och baltiska länder har ingått med USA. Hela planen bygger på att det finns människor i Washington som åtminstone i teorin är välvilligt inställda till att gå i krig för europeiska länders rätt att ha hög svansföring gentemot Ryssland och delta i kriget i Ukraina.
Kristersson uppenbart skärrad
En skärrad Kristersson höll under tisdagen en pressträff om resultatet av det amerikanska presidentvalet där han uttryckte oro över en förändrad amerikansk utrikespolitik.
— En annan risk [med Trump som president] är ett minskat stöd för Ukraina. Jag tänker inte inteckna det i förväg, tvärtom skulle jag säga att vi tar fasta på det faktum att USA är den enskilt största militära bidragsgivaren till Ukraina. På andra plats kommer som ni vet, om man lägger samman de nordiska och baltiska staterna, vi och därefter Tyskland, sa statsministern.
Kristersson lovade också att regeringen kommer att göra allt för att ”bibehålla det transatlantiska engagemanget” för konflikten i Ukraina.
Det återstår alltså ännu att se hur Trump som president påverkar den militanta globalismen. Även om kriget i Ukraina och Natos expansion och aggressivitet tvingas till nedtrappning kan stödet för Israel intensifieras, liksom planerna på en uppgörelse med Kina i Taiwan. Republikanska politiker är trots allt fortfarande generellt krigshökar, fast intresserade av andra krig än just Ukraina. Kristerssons regering har dock inte beblandat sig lika djupt i just dessa konflikter utan istället valt att gå ”all in” i Rysslandsfrågan. Med tanke på detta är det inte underligt att statsministern är nervös.