Magnus Söderman har läst en artikel där Kurdo Baksi redogör för sin dröm om det framtida Sverige. Ni kan säkerligen ana att Söderman inte mottog denna skildring med glädje.

Läste på DN-livsstil i söndags en text av allas vår PK-guru och mångkulturförespråkare Kurdo Baksi, i vilken han ger uttryck för sin dröm om Sverige. Istället för att återge den är det bara att följa länken och läsa med egna ögon:

I Kurdo Baksis Sverige får alla vara svenskar.

Det var länge sedan jag blev fysiskt illamående av att läsa en artikel – många höjer ens blodtryck farligt nära gränsen medan andra förstummar en, men att man blir fysiskt illamående är ytterst ovanligt. Kurdo Baksi lyckades dock ordna det så. Visserligen är jag övertygad om att Baksis svammel och fullständiga underkastelse inför PK-normen snarare arbetar för vår Sak (i den mån gemene man ids läsa den) än att den på något sett får svenskar att känna, ”ja, sådär vill jag ha det – vilken underbar samhällsbild han målar upp – så vill jag att mina barn ska växa upp.” Mer troligt, vilket man kan se i ”bloggosfären” anser man Baksi vara ”verklighetsfrånvänd”, en ”mupp” eller bara ”allmänt galen”.

Men detta hindrar mig likväl inte från att må illa av den dröm denne man som släpps fram i våra största dagstidningar, som används som seriös debattör och föredragshållare, när i sitt svenskhatande sinne. Men det är inte bara det som framkallar dessa känslor, utan det faktum att vissa ”svenskar” finner sådant som Baksis text (eller Baksi själv för den delen) som bra och föredömlig. Det är skrämmande när man blir påmind om exakt hur långt PK-hysterin och självhatet gått hos vissa av ens eget folk, eller?

Orsaken till att jag varit tvungen att vänta till idag med att skriva om Baksis artikel är att jag har svårt att greppa hur man kan eller bör möta sådana utspel. Faktum är att dylik smörja ligger utanför min förmåga att begripa hur människan bakom (Baksi) är funtad. En annan orsak var också att jag ville lugna ner mig litet så att jag inte gör annat än att tassar på gränsen till vad man får skriva i demokraturen Sverige.

Jag skulle kunna sitta här och fortsätta skriva haranger om Baksi och dennes likar men detta vore aningen kontraproduktivt och bara ett sätt att få tillfredställa mitt ego så därför undviker jag det. Låt oss hellre koncentrera oss på det som framgår när man betraktar hans dröm ur ett vidare perspektiv.

Ett som upprör och som borde få även den mest inbitne skygglappsbärande svensken att reagera är detta faktum: Kurdo Baksi är en främling i vårt land, till vilket han invandrade från Turkiet år 1980. Väl här tackar han värdfolket för visad gästfrihet genom att förmedla den dröm han har om hur Sverige borde förvandlas till ett superegalitärt socialistiskt mardrömssamhälle. Man kan ju trösta sig med att detta bara är en dröm, eller… Nej, för denna dröm visar vad en sådan person som Kurdo Baksi och dennes likar strävar efter och arbetar för. Detta är viktigt att förstå och något vi inte skall förglömma.

Något som Baksi dock inte tar upp i sin lilla drömkrönika, men som han alldeles säkert är väl medveten om är den demografiska realiteten – i hans Sverige kommer svenskarna att vara i minoritet. Det är nämligen ditåt vi är på väg inom ett trettiotal år om inget förändras. Men inte ens detta faktum får den mest kutryggade självhatande PK-svensk att sträcka på sig utan de ignorerar det hela eller räddar sig med att det ändå inte finns något svenskt, det finns inga raser och allt är bra så länge ingen kallar mig rasist och jag kan titta på teve i någorlunda lugn och ro.

Nåväl, trots att man sätter sin egen hälsa i farozonen av att ta del av PK-elitens åsikter och drömmar så är det nödvändigt – för endast så lär vi känna den mörka framtid de kämpar för. Striden står inte mellan en minoritet av nationella aktivister och den ”stora majoriteten”, det är fel att tro så. Nej, striden står mellan den aktivistiska nationella minoriteten och systemets minoritet av fanatiker – och så oavsett i vilken form striden förs.

Personligen sätter jag mina pengar på oss eftersom jag vet vilken kraft som döljer sig inom de ariska folken. För att parafrasera Harold Covington; under tusentals år vandrade vår ras i dödsskuggans dal och fruktade inget ont, så eftersom vi var de hårdaste jävlarna där.

Så Kurdo Baksi, det kommer inte bli något av med din dröm, även fast det kanske kan tyckas som ni är på väg mot ert mål, det kan jag lova. Jag vet en växande skara av salta gossar som kommer att göra allt i deras makt för att stoppa den galenskap du drömmer om, gossar som är de hårdaste jävlar du kan tänka dig!

  • Publicerad:
    2009-09-22 00:00