KOMMENTAR. Nordfronts chefredaktör förklarar varför det enda rätta är att stödja palestinierna i deras kamp mot den judiska ockupationen.

Konflikten mellan judar och palestinier har eskalerat den senaste tiden efter att Israel försökt fördriva fler palestinier från deras hem för att göra plats för judiska ockupanter. Det har också varit oroligt runt al-Aqsamoskén där israeliska poliser stört muslimer som firat Ramadan, vilket sedan följdes av judiska extremsionister som dansade och firade årsdagen av deras ockupation av Jerusalem samtidigt som ett träd bredvid den symboliskt väldigt viktiga moskén stod i brand.

Svenska nationalister är splittrade i hur man ska förhålla sig till Israel-Palestina-konflikten. Det finns här tre läger: sionisterna, anti-sionisterna och de likgiltiga.

Sionisterna är Sverigedemokrater och diverse högersionister som egentligen inte är nationalister. De är främst kontrajihadistiska ”islamofober” och liberaler (läs: personer som saknar moral), varför det är naturligt för dem att ta parti för Israel.

Anti-sionisterna kan både motiveras av pragmatiskt ”min fiendes fiende är min vän”-tänk och etnopluralistisk principfasthet när de tar parti för palestinierna.

De likgiltiga som inte vill ta ställning i konflikten tror att deras neutralitet är den bästa taktiken.

Nordfront står helt klart på den anti-sionistiska och pro-palestinska sidan i den här konflikten och jag ska nu förklara varför.

Moraliskt
För det första är det en moralisk fråga. Det är sant att konflikten utspelar sig ”på andra sidan jorden” och att vad vi i Sverige tycker endast har en marginell effekt på det som händer i Mellanöstern. Men vita människor har ändå en högt utvecklad moral. Om vi till exempel på TV ser scener där djur plågas i Kina så kan vi tycka att det är väldigt otrevligt och förkastligt. Och om vi kan bry oss om djur, då kan vi också bry oss om människor även om de bor långt borta och inte tillhör vårt eget folk.

För mig är den moraliska frågan här enkel. Judarna ockuperar och koloniserar ett land som tidigare tillhörde ett annat folk. Att palestinierna som utsätts för detta övergrepp gör våldsamt motstånd mot det är fullt förståeligt och rimligt. Då det militära styrkeförhållandet mellan israelerna och palestinierna är extremt asymmetriskt är det också väntat att palestinierna kommer föra sin kamp på ett icke-konventionellt sätt. Tittar man på antalet döda är det också Israel som alltid har överlägset flest människoliv på sitt samvete, oavsett vad den förment blinda ”rättvisan” har att säga om de två parternas agerande.

En annan moralisk aspekt här är att israelerna inte vinner av egen kraft. Att ett folk erövrar ett annat folks land har hänt många gånger i historien, även om beteendet i modern tid är lite uppseendeväckande (det ökade materiella välståndet i världen har ju gjort att erövrandet av mer land och naturresurser inte längre är lika viktigt för att säkra det egna folkets överlevnad och välstånd som det tidigare har varit). Israel som det ser ut idag hade inte kunnat existera om det inte vore för att USA och andra västerländska stater – genom subversiv lobbyism och förintelsemytens kraft – manipulerats till att stödja sionismen både ekonomiskt och genom proxykrigföring.

Den sista moraliska invändningen mot den judiska nationalismen är att den är hycklande. Ingen judisk sionist stödjer tanken om ett svenskt Sverige, ett fritt Norden eller ett vitt Europa. Samtidigt har dessa hycklare mage att kräva att europeiska nationalister stödjer deras kamp. De judiska sionisterna vill både ha och äta den nationalistiska kakan och då förtjänar de att sätta den i halsen.

Taktiskt
Förutom moraliska skäl finns det även taktiska skäl till att det är rätt att vara anti-sionist.

Judarna är inte ett folk bland andra, utan det var judiska intellektuella aktivister som under 1900-talet genomdrev den kulturrevolution som nu resulterat i att svenskar och många andra europeiska folk är på väg att bli minoriteter i sina egna länder. Dessa judiska aktivister har genomdrivit detta anti-vita projekt dels för att gynna sina egna intressen och dels som en sorts hämnd för alla oförätter de anser sig ha blivit utsatta för genom historien. Även om judarna rekryterat nyttiga idioter som hjälper dem och även om de inte är den enda kraften som ligger bakom globalism och kulturmarxism, så utgör den judiska intelligentian fortfarande det ledande och avgörande elementet som upprätthåller dessa fenomen. Därför måste den nationella kampen vara en kamp mot denna judiska makt som hotar vårt folks överlevnad.

Israel är en del av den judiska makten och ju fler problem Israel drabbas av, desto mer tvingas den judiska eliten att föra ett intellektuellt försvarskrig istället för att kunna lägga all sin energi på att anfalla oss. Den här poängen har Mike Enoch gjort och det är helt rätt att anfall är bästa försvar, så europeiska nationalister som politiskt angriper Israel genom att kritisera staten gör rätt. Det intellektuella försvarskriget judar tvingas föra innefattar förövrigt det man ser när liberala judar i Sverige tar försiktigt avstånd från Israel. Dessa gör ofta det för att de av taktiska skäl vill framstå som mer principfasta än de egentligen är samtidigt som de vill bidra till att ge intrycket att inte alla judar fullt ut stödjer Israel (så att inte judar som kollektiv kan hållas ansvariga för statens agerande), men alla judar tjänar de facto på att det finns en judisk stat de alltid kan räkna som sin egen och ljumma och effektlösa avståndstaganden är i de flesta fallen bara en smart taktisk manöver de utför när Israel kritiseras.

Vidare är det Israel som är den destabiliserande kraften i Mellanöstern och ligger bakom alla stora krig där. Irak och Syrien är inte grannländer med USA och hotar inte det amerikanska folket, de är grannländer med Israel och ett hot mot sionisternas geopolitiska ambitioner. Att Israel frodats medan dess grannländer drabbats av krig och kaos har bidragit till och legitimerat massinvandringen till Europa. Mellanöstern behöver fred och det kan inte vara den lilla judiska staten som själv ska diktera villkoren för alla andra stater i regionen. Israel måste antingen skapa goda relationer med de andra folken och staterna i området eller avvecklas.

Sionister menar här att Israel inte kan ha goda fredliga relationer med araberna eftersom dessa vill utplåna staten och judarna. Förmodligen ligger det något i det sett till hur saker ser ut idag, men historiskt har faktiskt muslimer ofta kommit relativt bra överens med judar och tolererat dessa som en minoritet i muslimska samhällen – det är först efter Israels tillkomst som araber i stor utsträckning börjat törsta efter judiskt blod. Så det är alltså Israel i sig och den judiska statens beteende sedan dess bildande som har skapat en ohållbar situation som sionisterna sedan använder för att rättfärdiga sitt terroriserande av palestinier och andra folk i sitt närområde. ”Sionisten skriker ut i smärta när han förtrycker dig”, för att parafrasera ett polskt ordspråk.

Avslutningsvis är Israel ett hot mot Europa. Genom spionage i USA mot sin ”greatest ally” har Israel kunnat skaffa illegala kärnvapen och dessa används som en sorts panikknapp som Israel hotar att trycka på ifall västvärlden skulle överge Israel och landet skulle krossas av sina grannländer. Om inte Iran eller Irak ska få ha kärnvapen borde inte Israel heller tillåtas ha det. Israel har dessutom redan genom attacken mot USS Liberty attackerat USA och sionistiska terrorister mördade den svenske diplomaten Folke Bernadotte och försvarades sedan av den israeliska regimen. Detta är bara två bra exempel på den utbredda hänsynslöshet och fientlighet som Israel uppvisat mot västerländska stater.

”Men vart ska judarna bo då?”
Vissa ”pro-sionistiska” nationalister som ändå är antisemiter menar att Israel måste finnas för att vi ska kunna deportera judar från vita samhällen. Counter-Currents chefredaktör Greg Johnson är förmodligen den mest kände förespråkaren av det här tänket, där man påstår att de enda alternativen vi nationella kan välja mellan är att ha kvar den judiska minoriteten i våra samhällen, att utplåna dessa judar eller deportera dem till Israel. De ”sionistiska” antisemiterna kommer sedan fram till att det enda rimliga valet är det sistnämnda alternativet, vilket gör Israels fortsatta existens till en nödvändig förutsättning för att vi ska kunna nå våra egna mål.

Detta är inte sant eftersom det bygger på ett hypotetiskt problem som aldrig kommer att uppstå. Om nationalsocialister eller vita nationalister tar makten över en eller flera stater kommer det fortfarande finnas många andra länder som är villiga att ta emot judarna, precis som att judar i stor skala kunde migrera till USA från Tredje riket på 30-talet.

Dessutom är judarna det rikaste och mest privilegierade folket på jorden och de är idag ett av väldigt få folk som har en egen etnostat, varför det är orimligt att kräva att europeiska nationalister som vill ha detsamma för sitt folk först måste lösa ett icke-existerande problem åt judarna innan de får börja arbeta för sitt eget folks intresse. Vart judarna ska bo är helt enkelt inte vårt problem att lösa, det är judarnas problem och det finns många andra tänkbara lösningar än att de utan kritik ska få verkställa den sionistiska drömmen om ett Storisrael.

Israel är ett problem
Så för att summera är Israel inte bara ett problem för palestinierna och landets grannländer – Israel är också ett problem för oss européer. När Israel mördar barn, fördriver familjer, lönnmördar politiker och vetenskapsmän, manipulerar politiken i västerländska stater eller sysslar med sitt sionistiska hyckleri måste vi kritisera denna terrorstat. Det är det enda rätta.


  • Publicerad:
    2021-05-14 10:15