Enligt en artikel publicerad den 25 december på rod.se (tidningen Riksdag & Departement) anser en majoritet av Sveriges befolkning att ”invandringen till Sverige under de senaste 20 åren har varit bra för landet.”

Det är Sifo som genomfört opinionsundersökningen på uppdrag av Riksdag & Departement vilken omfattade 1000 slumpvis utvalda personer. Av dessa svarade 56 procent ja på frågan om invandringen under de senaste 20 åren i huvudsak varit bra för landet. 30 procent ansåg att den varit dålig och 14 procent var tveksamma eller svarade ”vet ej”.

Initialt ser det alltså ut som att mångkulturförespråkarna har en god ledning över oss andra vars åsikter varierar från att ”invandringen” varit mindre bra till katastrofal. Vid första anblicken ser det så ut. När man väl sätter sig ner och funderar lite uppenbarar sig vissa frågetecken:

1) Hur många av de uppringda var svenska medborgare men med främmande rastillhörighet?
2) Hur definierade de uppringda begreppet ”invandring”?

Frågetecken två är kanske minst relevant men har likväl sitt berättigande. Det är nämligen en viss skillnad mellan ”invandring” och ”invandring”. Många sammankopplar ordet ”invandring” med arbetskraftsinvandring och då främst den som skett från etniskt och kulturellt närbesläktade länder. Ett bevis för detta är att vi på redaktionen då och då får frågor rörande hur vi ser på exempelvis finländare, polacker eller italienare.
Ett exempel på den andra formen av ”invandring” är när en liten ort får ta emot hundra eller flera ensamstående manliga flyktingar från mellersta Afrika. Detta är ju en typ av ”invandring” även om det i folkmun används flera andra ord för att beskriva sådana skeenden. Vi brukar konsekvent använda ordet ”främlingsinvasion” till exempel.

Frågetecken ett är däremot intressant för att inte säga avgörande till viss del. Enligt svensk lag som den ser ut är man ju att anses som ”svensk” så fort man fått sitt medborgarskap. Man går alltså från att vara ”utlänning” eller ”flykting” till ”svensk” över en natt. Det är bland annat på grund av detta man kan ifrågasätta SCB:s rapporter om antalet ”invandrare” som finns i Sverige. Om man inte tar hänsyn till ras är undersökningarna endast vagt fingervisande.
Det är alltså omöjligt för oss att veta hur många av dessa 1000 personer som själva är ”invandrare” vilket kanske borde diskvalificera dem från att få delta. Nog för att det finns invandrare som är rasfrämlingar och är motståndare mot främlingsinvasionen, men de är i minoritet. En rasfrämmande invandrare har en naturlig benägenhet att själv förespråka fenomenet.

Dessa två frågetecken stjälper hela undersökningen.

Tyvärr är skadan till viss del redan skedd, även fast inte så många läser rod.se, eftersom rubriken ”Majoritet anser att invandringen varit till godo” redan på förhand skapat ett faktum hos den mindre kritiska läsaren. Detta är ett mycket vanligt knep som den systemtrogna median använder.

Om Sverigedemokraterna gått upp i opinionsundersökningarna eller om en majoritet svarat ja på en fråga angående något som inte är politiskt korrekt, så är media snabb med att bortförklara resultatet genom statistiska krumbukter. Sedan gör man det rakt motsatta när man kan. Sådan är verkligheten och vi måste svara upp mot denna vid varje givet tillfälle.

  • Publicerad:
    2009-12-27 00:00