”FÖRINTELSEN”. Denna vecka kikar vi närmre på ”dödslägret” Treblinka.

Som vanligt bygger den vedertagna versionen om ”dödslägret” Treblinka helt på vittnesmål. Något som är genomgående för ”Förintelsen” är att det aldrig finns någon teknisk bevisning för att backa upp ”överlevares” makalösa påståenden.

Ett brittiskt filmteam med förintelsebluffarinnan Caroline Sturdy Colls i spetsen producerade 2013 dokumentären Treblinka: Inside Hitler’s Secret Death Camp (översatt: Treblink: På insidan av Hitler hemliga dödsläger).

Hon uppges vara expert på brottsplatsundersökningar och hade uppenbarligen stora resurser till sitt förfogande för att utreda brottsplatsen där 900 000 judar påstås ha mördats.

Antalet är alltså nästan 1/10-del av Sveriges befolkning och mordplatsen är ”dödslägret” Treblinka, i vilket massmordet påstås ha begåtts för drygt 70 år sedan.

Internationell massmedia beskyllde redan 1943 tyskarna för att ha mördat 2 000 000 människor i Treblinka. Avrättningsmetoden skulle då ha varit ”ångkamrar”, alltså att människor mördades med vattenångor.

Tyskarna, som vanligtvis är kända för sin precision och effektivitet, sägs numera ha använt sig av gasen zyklon-b för att avlivat offren och sedan begravt dem i enorma massgravar, sedan grävt upp dem, kremerat dem och begravt dem på nytt.

Ifall man som tysk ifrågasätter dessa groteska påståenden kan det sluta som för Horst Mahler, en 75-åring som mottog ett 12-årigt fängelsestraff.

Även världens främste expert på den officiella versionen av ”Förintelsen”, Raul Hilberg, erkände att det inte finns någon teknisk bevisning för att tyskarna gasade en (1) enda människa — ”Förintelsen” saknar helt tekniska bevis. Artikel publicerad i The Montreal Gazette, den 18 januari 1985.

Ingen teknisk bevisning — som vanligt
Filmteamet och brottsplatsexperterna tog även hjälp av arkeologer för att finkamma ”dödslägret” efter bevis. De talade även med ”överlevare”, som mystiskt nog alla ritade olika kartor över ”dödslägret”.

Efter veckor av brottsplatsundersökning återfann experterna följande spår:

1. Två tegelbrickor.

2. Kvarlevor från 1 människa… upphittade på en kristen begravningsplats.

3. En hajtand.

4. Benbitar som israeler lagt ovanpå ett nybyggt monument.

Tegelbrickorna, som förintelsebluffarna menade på att tyskarna satt upp på ”gaskamrarna” för att lura judar till att låta sig gasas, kommer i själva verket från ett polsk teracottaföretag som använt sig av en heraldisk symbol i sin logotyp. Denna logotyp var placerad på baksidan av teglet och Treblinka ligger i östra Polen. Läs mer om tegelbrickorna här.

Tsar-Ryssland anklagades för samma sak
Judar beskyllde, under början av 1900-talet, även ryska myndigheter (!) för att planera en ”lösning på judefrågan” genom ”systematiskt utrotning” av inte mindre än ”6 000 000 judar”.

Anledningen till att det just är 6 000 000 judar som påstås ha ”utrotats” har att göra med att sionister, i sin propaganda, anspelade på en religiös profetia som talar om då Israel ska upprättas. Läs mer om detta här.

Denna artikel publicerades 1906, 35 år innan ”Förintelsen” sägs ha påbörjats.

Se den avslöjande dokumentären The Treblinka Archeology Hoax (översatt: Arkeologibluffen i Treblinka):

• Publicerad:
  2015-03-15 10:44

Kategoriserat som:
• Historia
• Kultur & Kunskap
• Revisionism