Flyktingars resor till hemlandet ska nu kartläggas
2024-12-05 19:15
”FÖRINTELSEN”. Med anledning av att det idag anses vara ”Förintelsens” minnesdag återpubliceras en artikel som bemöter ”Förintelsen” — denna groteska bluffhistoria som judisk massmedia nyttjat som ett ideologiskt vapen mot oss.
Och om alla de andra lögner som partiet stadfäst blev godtagna – om alla berättelserna löd lika – skulle lögnen gå till historien och bli sanning.
George Orwell, 1984
Lyssna även på Radio Nordfronts specialavsnitt om den groteska ”Förintelse”-bluffen HÄR.
Jag minns det fortfarande. Jag minns inte exakt vilka bilder som visades, men jag minns händelsen skarpt som sådan. Jag grät och var ungefär 10 år gammal och hade för första gången fått se hur nazister försökt utrota judar.
Mitt första intryck av ”Förintelsen” kom som en chock. Året var någon gång runt 1994.
Klockan 12:00 varje söndag uppmärksammar Nordfront en skrift, film eller dokumentär av något slag. Har du ett förslag? Kontakta då Robin Palmblad på robin.palmblad@nordfront.se
Därefter gick det ungefär 7 år och året var 2001 eller någonstans däromkring. Som gymnasieelev hade jag slagit bakut mot ”mångkulturen” i och med att jag hade referenser från sommarloven — det gick att se en klar och tydlig skillnad på homogena orter och staden som jag bodde i, Malmö. Det var tryggare och lyckligare där ”mångkulturen” ännu inte brett ut sig.
Efter att i 12-årsålden blivit jagad av ”ungdomsgäng”, sett kompisar bli sparkade medvetslösa av ”ungdomsgäng”, gått på en väldigt ”mångkulturell” skola och sett problematiken på nära håll, så kom jag i kontakt med nationalister för första gången. Vi var dock unga, i åldern kring 15 år. Genom en sådan bekant kunde jag då inhandla alternativ litteratur, i detta fall en skrift kallad Förintelsen skärskådad av Jürgen Graf.
Jag kunde knappast tro det som jag läste! Det var först efter att jag läst denna skrift som jag började förstå vilken i grund och botten förljugen tid vi lever i. Jag började tvivla på historieböckerna och det som visades på tv:en.
Det var skriften Förintelsen skärskådad som fick mig till att blicka åt ett specifikt håll — mot de som äger massmedia och styr Hollywood. Det uppstod för mig ett klart och tydligt mönster då jag satte mig in i frågan.
Jag började sakta men säkert inse att dessa bedrev oerhörd manipulation av vita människors medvetanden och att de förstnämnda även var skyldiga till att genom sin massmedia ha lurat på svenska folket ”mångkulturen”.
I ämnet ”Förintelsen” kom jag underfund med följande:
- Det finns ingen teknisk bevisning för ”Förintelsen”, något som världens främsta ”Förintelse”-expert även medgav då hans påståenden prövades.
- Det finns inga fotografier eller filmer på gasavrättningar.
- Lägerkommendanten i Auschwitz, Rudolf Höss, erkännande frampressades genom brutal tortyr av judiska förhörsledare som även använde sig av hotelser mot hans fru och barn — erkännandet utgör ett av fundamenten för ”Förintelsen”.
- Det finns inga fungerande gaskamrar, det finns inte ens cyanväteavlagringar i de påstådda ”gaskamrarna” i Auschwitz. Zyklon B användes för att avlusa kläder, och i dessa avlusningskamrar gick cyanvätehalten ”off the scale”, då tester gjordes. Det var alltså för att bevara hälsan på fångarna i koncentrationslägren som cyanväte, i form av Zyklon B-pellets, användes för att döda löss och motverka tyfus-epidemier. Varken ”Förintelse”-troende historiker eller ”förnekare” hävdar dock att människor gasades i gaskamrarna avsedda för klädesplagg. Kanske för att dessa riktiga gaskamrar ofta har glasfönster, vilket innebär att ifall den officiella bluffhistorien varit sann, och människor verkligen gasats, så hade dessa självfallet krossat dessa glasfönster.
- Bilderna på döda lik är tyfusoffer från krigets slutskede då de allierade bombat sönder tysk infrastruktur. Ibland har även döda tyskar felaktigt kallats för döda judar.
- Vittnesmål om ”Förintelsen” var från början ett ormbo av lögner — det tog lång tid efter kriget att likrikta vittnesmålen.
- Det råder stränga lagar i vissa länder gällande ”Förintelse”-förnekelse. Ett sentida exempel: Varför döms idag 73-åringar till 12-åriga fängelsestraff för åsiktsbrott?
Det var inte dessa filmsekvenser som läraren visade för oss den dagen.
Revanschen — historieläraren blev gråtfärdig
Året måste ha varit 2001. Ett inslag på historielektionerna på gymnasiet var att alla elever skulle hålla ett individuellt föredrag. I mitt fall valde jag ämnet Förintelsen. Då jag angav ämnet så var det alltså tal om ett föredrag utifrån ett ”troende perspektiv”. Fast så blev inte fallet.
Jag minns fortfarande hur tyst det var i klassrummet då jag högläste följande stycke:
Såsom framgår av bevarade ritningar fanns det ingen annan väg från ”gaskammaren” till krematoriet än en hiss med en bottenyta av 2,1 m x 1,35 m; denna kunde transportera på sin höjd fyra lik plus hissoperatören. Största brådska var påbjuden vid transporten av de döda till krematoriet, ty nästa omgång dödskandidater stod redan och väntade framför ”duschen” (försommaren 1944 skall ju inemot 12 000, enligt andra ”historiker” upp till 24 000 människor ha gasats dagligen). Att duschen inte var någon sådan, märkte inte de enfaldiga stackarna. Man hade nämligen tryckt tvålar (enligt andra ”ögonvittnen” tvålattrapper) och frottéhanddukar (eller var det frottéhandduksattrapper?) i händerna på dem. Medan de tåligt väntade, pendlade hisspojken fem hundra gånger upp och ner mellan gaskammaren och krematoriet och hanterade utan avbrott zyklongenompyrda lik mitt i en zyklonmättad miljö utan att ta skada till liv och lem!
Min historielärare var en medelålders kvinna som antagligen var godheten själv. Hon var även naivitet personifierad och jag är övertygad om att hon såg sig själv som ”humanist” eller dylikt. Efteråt var denna kvinna i chocktillstånd. Hon var märktbart upprörd och jag minns hur hennes ögon vattnades. Även om hon inte grät så var det väldigt nära att tårarna börjat rinna.
Det var inte min avsikt att göra henne ledsen, men nu i efterhand hör jag Yuri Bezmenovs ord om att ”they are programmed to think and to react to certain stimuli in a certain pattern”, då jag tänker på hennes reaktion. Hon undrade varifrån jag fått mina uppgifter. Jag visade då skriften och sa att hon kunde få låna och läsa den själv. Hon lovade mig att hon skulle läsa den, varpå lektionen därefter avrundades. Efter lektionen fick jag faktiskt beröm av ett flertal i klassen.
Yuri Bezmenov förklarar psykologin bakom hjärntvätt.
Vid nästa historielektion fick jag tillbaka min skrift. Jag minns att hon inte hade läst den, trots att hon lovat detta. Anledningen till att hon vägrat läsa den var att ”han som skrivit den var en extremist”. Istället var hon nyfiken på ifall jag var medlem i något ”nazistiskt parti”.
Hon kunde alltså inte bemöta det som stod i den, utan hon vägrade rätt och slätt att läsa skriften!
Sylvia Stolz är en modig kvinna och advokat som fick sitta över 3 år i fängelse eftersom hon i en rättegång efterkrävde bevis för ”Förintelsen”. Efter denna konferens som klippet är ifrån skulle visst även konfrensiern åtalas eftersom han ”lät konferensen stanna i Förintelse-förnekar-läge utan att avbryta det”.
Varför satt judar i koncentrationsläger?
Svaret på den frågan finner vi i händelser i USA, våren 1933. Direkt efter att nationalsocialisterna i Tyskland vunnit makten börjar judiska massmöten i USA. Den 24 mars rapporterade den brittiska tidningen The Daily Express: ”Judea Declares War on Germany – Jews of All the World Unite in action”. Artikeln beskriver ett kommande heligt krig mot Tyskland i vilket alla världens judar förenar sig i finansiell krigföring mot landet.
Från samma möten rapporterade den judiska tidningen Natscha Retsch:
The war against Germany will be waged by all Jewish communities, conferences, congresses… by every individual Jew. Thereby the war against Germany will ideologically enliven and promote our interests, which require that Germany be wholly destroyed. The danger for us Jews lies in the whole German people, in Germany as a whole as well as individually. It must be rendered harmless for all time… In this war we Jews have to participate, and this with all the strength and might we have at our disposal.
Vidare beskrivs hur världens 14 miljoner judar står enade i sabotagekampanjen mot det nationalsocialistiska Tyskland. Tyskarna lyckades dock förhandla till sig att de ekonomiska sanktionerna skulle lyftas, i utbyte mot att judar skulle få utvandra med sina tillgångar intakta, något som även skedde fram tills 1940/41.
The Transfer Agreement genomfördes fram tills 1940/41, då kriget omöjliggjorde vidare emigration.
Ingen förnekar att de krigiska judarna placerades i koncentrationsläger. På samma vis internerade USA japaner eftersom de ansågs vara ett hot mot den inre säkerheten. På samma vis internerades även kommunister i Finland efter finska inbördeskriget. Koncentrationsläger kan i ett globalt perspektiv anses vara vanligt förekommande.
Det finns dokumenterat att tyskarna utdelade hårda straff, till och med dödsstraff, mot anställda som blev påkomna med att behandla fångar i koncentrationslägren illa.
”Förintelsens” mest otroliga vittnesmål
Sajten Balder.org har sammanställt massvis av dessa otroliga vittnesmål som koncentrationsläger-judar avgivit.
Här kommer några exempel: schäferhundar med gifttänder, lampskärmar av människohud, judar som gasades 6 gånger och överlevde, judar i Buchenwald som på daglig basis slängdes in i en bur och slets i stycken av en björn och en örn, och så vidare — ja det är sant!
I en intervju som otroligt nog är publicerad i New York Times, 1988, och har rubriken ”Time ’Too Painful’ to Remember” vittnar ”överlevaren” Morris Hubert om följande:
Later, Mr. Hubert was sent to Buchenwald. ”In the camp there was a cage with a bear and an eagle,” he said. ”Every day, they would throw a Jew in there. The bear would tear him apart and the eagle would pick at his bones.” ”But that’s unbelievable,” whispered a visitor. ”It is unbelievable,” said Mr. Hubert, ”but it happened.”
Här kommer hela listan på makalösa vittnesmål från lägren, läs med egna ögon:
En mycket sevärd intervju: Herman Rosenblat är en ”överlevare” som blev ertappad med lögnspridning. Rosenblat menade — märkligt nog — att i och med att han föreställt sig sina lögner som sanna, så talade han sanning då han ljög.
Det finns även ”överlevare” som inte ljuger om vad de varit med om.
Sionistisk rapportering om 6 000 000 judar långt innan ”Förintelsen”
Efter att tyskarna hjälpt judar att utvandra med sina tillgångar intakta så menar ”överlevare” att de förstnämnda slagit om på en femöring 1941. Istället ska tyskarna då ha börjat massmörda judar, primärt med hjälp av gaskammare och Zyklon B, gasen som tyskarna flitigt använde för att motverka utbrott av sjukdomsepidemier i koncentrantionslägren.
Vid 1941 påstås alltså ”Förintelsen” ha påbörjats och antalet judiska dödsoffer slutade märkligt nog på talet 6 000 000, en siffra som är kopplad till en religiös profetia som talar om då Israel ska upprättas (!), ett talande faktum som Nordfront skrivit en längre artikel om.
Här är ett hårresande tidningsurklipp från den 25 mars 1906 (arkiverad på The New York Times officiella webbplats) som talar om att ryska (inte tyska!) myndigheter planerar att ”systematiskt och mordlystet utrota” inte mindre än ”6 000 000 judar” som ”lösning på judefrågan”:
Det är alltså ett etablerat faktum att redan långt innan ”Förintelsen” påstås ha ägt rum så rapporterade judisk massmedia om att 6 000 000 judar på olika vis utsattes för grymheter eller skulle ”systematiskt utrotas”.
Efter första världskriget rapporterades det om ännu fler ”Förintelse”-liknande historier (klicka för förstoring):
Genom sådan rapportering (se många fler exempel här, här och här) kunde sionister alltså genom ett trick mobilisera världsjudendomen till skapandet av den judiska staten, Israel, genom att anspela på en profetia — något som lyckades i och med att Israel som bekant upprättades 1948, just med anledning av ”Förintelsen” av 6 000 000 judar.
Här finns även en pdf-bok som sammanställt några av dessa referenser till ”6 000 000 judar”, i detta fall 256 till antalet, som publicerats i tidningar långt innan Nürnbergrättegångarna.
En granskning av ytterligare rapporter från judiska tidningar som också talar om påstådda förföljelser av 6 000 000 judar — daterade till åren 1915 – 1938. Dessa händelser påstås ha ägt rum långt innan den versionen av ”Förintelsen” — som vi fått lära oss om i skolan — ens hade påbörjats.
Befolkningsstatistik från aktuell tidsperiod
Det fanns cirka 3 miljoner judar som levde i de områden som kommit att ockuperas av Tredje riket, då detta var som störst. Ändå rapporterade den Västtyska regeringen, den 30 juni 1965, att cirka 3 375 000 ”överlevare” hade ansökt om ”överlevarpensioner”.
Det finns även befolkningsstatistik tillgänglig från aktuell tidsperiod:
Två intressanta dokumentärer
Det finns en uppsjö med dokumentärer som raserar det korthus som är ”Förintelsen”. Bland annat The Truth Behind The Gates Of Auschwitz av David Cole, som handlar om då han åker till Auschwitz för att undersöka de påstådda gaskamrarna.
Cole är själv jude och tvingades sedermera gå under jorden efter att han skapat dokumentären. Det berodde på att han blev mordhotad av ”anti-rasistiska” organisationer.
Se dokumentären här:
Den andra dokumentären är The Leuchter Report, där den oberoende gaskammar- och avrättningsexperten Fred Leuchter berättar om fynd han gjort. Leucher åkte ner och undersökte de påstådda gaskamrarna, och kom fram till att det var ”galenskaper” att ens tro att rummen kunnat användas till att avrätta folk.
I en intervju från 2001 säger Leuchter följande:
Jag konstruerade och producerade avrättningsutrustning här i USA till fängelserna, som avrättar brottslingar. Som ett expertvittne vittnar jag i ett antal domstolar här i USA, och jag var, och är fortfarande, det enda expertvittnet som är tillåtet att vittna i federala domstolar då det kommer till avrättningsteknologi. Baserat på detta kallades jag till att vittna i domstolen i Toronto, i Ernst Zündels andra rättegång. I den kontexten gavs jag information gällande de påstådda gaskamrarna i Auschwitz, Birkenau och Majdanek.
Jag blev sänd till Polen för att undersöka anläggningarna. Jag undersökte de tre platserna. Jag utförde forensiska tester som genomgick prövningar i kemiska labb. Och slutresultatet blev att ingen av anläggningarna som jag undersökt hade någon form av avlagring från gaserna… och det skulle ha funnits stora mängder av sådana avlagringar, med tanke på de avlagringar som jag fann i avlusningskamrarna.
Gällande anläggningarna var ingen av dem enligt min åsikt kapabla till att tillgodose gasavrättningar. Situationen skulle varit som om någon använt sitt vardagsrum för att avrätta någon… det skulle slutat med att personen råkat döda sig själv, sin familj och halva gatan utanför.
Resultatet av Leutchters provtagningar bekräftades då den tyske kemisten Germar Rudolf utförde liknande prover av ”gaskamrarnas” väggar, och fick samma resultat.
Se dokumentären här:
Första delen av Leuchter-rapporten, här är del 2 och del 3.
Judar försökte utrota tyskarna — på riktigt
Morgenthauplanen, författades av av de bägge judarna Henry Morgenthau Jr. och Harry Dexter White under sommaren 1944 och föreskrev förintelsen av Tyskland och dess befolkning. Planen presenterades den 2 september 1944 och innebar den medvetna utrotningen av miljontals tyskar. Få människor har forskat i detta nedtystade och bortglömda utrotningsförsök.
En som däremot gjort detta är historikern James Bacque som skrivit två böcker i ämnet. Bacque kom fram till att ”minst 9,3 och möjligtvis så mycket som 13,7 miljoner” tyskar dog mellan åren 1945 och 1950.
Den amerikanska presidenten, Franklin D. Roosevelt, visade snabbt sitt stöd för planen. Vid ett samtal med Morgenthau har Roosevelt citerats, 1944:
Vi måste vara hårda med tyskarna, och jag menar inte bara nazisterna. Vi måste antingen kastrera hela det tyska folket eller behandla dem på ett sådant sätt att de inte kan fortsätta att reproducera människor som vill fortsätta på vägen de har gjort tidigare.
Planen mötte hårt motstånd i Roosevelts egna regering. Krigsministern Henry L Stimson kommenterade att han:
… ännu inte hade mötte en man som inte var förfärade över finansdepartementets kartagiska attityd. Det är semitism galen av hämndbegär och det lägger grund för ett nytt krig med den kommande generationen.
Den amerikanske statssekreteraren Cordell Hull, var så upprörd av planen att han begärde avsked. Hull förutspådde att det enda som skulle återstå av Tyskland var jordbruksland och enbart 60 procent av befolkningen kunde överleva på att bruka jorden, resterande 40 procent skulle dö.
Kort efter undertecknandet av planen läcktes dokumentet till pressen. Den tyska statsledningen använde de läckta dokumenten för att stärka stridsviljan i trupperna. Joseph Goebbels kommenterade: ”Juden Morgenthau vill göra Tyskland till ett enda stort potatisland”. Den tyska tidningen Völkischer Beobachter skrev: ”Roosevelt och Churchill kommer överens om judisk mordplan!”. Den tyska stridsviljan på västfronten fick ett kraftigt uppsving. Roosevelts svåger, överstelöjtnant John Boettiger vittnade om att Morgenthauplanen var värd ”30 divisioner” vid fronten.
De bägge frimurarna Winston Churchill och Franklin D. Roosevelt fick på grund av planen utstå mycket hård kritik på respektive hemmaplan. Den amerikanska kritiken var så hård att Roosevelt förnekade att han godkänt något sådant. På grund av den hårda opinionen hemmavid kände man sig tvingad att officiellt skrota planen.
En alternativ plan togs istället fram. För att bättre kunna hålla planen hemlig lades planeringen på det amerikanska militära högkvarteret. Den nya planen kallades Joint Chiefs of Staff directive 1067 (JCS 1067). Direktivet var till största delen samma plan som författas av Morgenthau.
Justice For Germans har producerat en dokumentär om Eisenhowers dödsläger.
Vid möten med general Dwight Eisenhower hade Morgenthau bedrivit lobbyarbete för sin syn på hur Tyskland skulle behandlas. I Eisenhower hittade Morgenthau en jämlike i sitt tyskhat. Eisenhowers uttalande om Tyskland bekräftar detta:
Det tyska folket får inte undkomma en personlig skuld. Tysklands förmåga att föra krig måste totalt elimineras. Vissa grupper av människor måste straffas särskilt. Den tyska generalstaben bör fullständigt elimineras. All dokumentation bör förstöras och individerna skingras så att de inte kan fungera som en enhet.
Efter Tysklands kapitulation applicerades JCS 1067 i den amerikanska ockupationszonen. Under ledning av juden överste Bernard Bernstein, skickade Morgenthau ett stort antal ”rådgivare” till ockupationsmyndigheten. Dessa kallades i folkmun ”Morgenthaus pojkar”. Dessa rådgivare hade som uppgift att se till att JCS 1067 följdes så strikt som möjligt. Direktivet gällde fram till 1947. Vid införandet av det nya ockupationsdirektivet begärde ”Morgenthaus pojkar” avsked en masse. Som ett sista avsked till det land som de hatade så djupt såg man till att totalt förstöra det gamla tyska banksystemet.
Den krisartade situationen för civilbefolkningen efter kapitulationen förvärrades många gånger om på grund av de drakoniska reglerna man satt upp i direktivet. Ett totalt förbud av import gällde — bland annat fick stora delar av den holländska matproduktionen skickas till soptippen på grund av att man inte fick exportera överskottet till Tyskland. Stora mängder matpaket samlades in via Röda korset för att kunna distribueras till den behövande civilbefolkningen. Paketen släpptes dock inte igenom, utan returnerades till avsändaren och fick där stå och ruttna.
En annan del av planen var omklassificeringen av de tyska krigsfångarna till ”Disarmed Enemy Forces”. Med detta kunde Eisenhowers ockupationsmyndighet komma undan de regler som finns angående krigsfångar i Genevekonventionen. Den kanadensiska historikern James Bacque hävdar i sin bok Other Losses, att uppemot 1,7 miljoner tyska soldater på detta sätt avsiktligt svältes till döds i amerikanska läger.
Journalisten Peter Worthington på tidningen Ottawa Sun, undersökte författarens påståenden och skrev en artikel om saken:
…det är svårt att undkomma slutsatserna att Dwight Eisenhower var en krigsförbrytare av episka proportioner. Hans (DEF) policy tog livet av fler tyskar i fredstid än vad som stupade på den västeuropeiska krigsskådeplatsen. I många år har vi skyllt de 1,7 miljoner saknade tyska krigsfångarna på ryssarna. Inte förrän nu har någon grävt djupt nog.
Vid Potsdamkonferensen, sommaren 1945, beslutade segrarmakterna slutligen hur Tyskland skulle avvecklas. Mycket av Morgenthaus ursprungliga plan kom här att förverkligas.
Segrarmakternas skoningslösa behandling av Tyskland beskrivs av James Bacque, i dennes andra bok Crimes and Mercies: The Fate of German Civilians Under Allied Occupation, 1944-1950:
Mer än nio miljoner tyskar dog som ett resultat av de allierades avsiktliga svält och fördrivningspolitik efter kriget – en fjärdedel av landet annekterades och omkring 15 miljoner människor fördrevs i den största etniska rensningen mänskligheten har upplevt. Över två miljoner av dessa, många kvinnor och barn, dog längs efter vägarna eller i koncentrationsläger i Polen och på andra platser. Västerländska regeringar förnekar fortfarande att dessa personer dog.
Vad har Europa lärt sig av ”Förintelsen”?
Jo — att om vår filmindustri, tidningar och radio är i händerna på andra än oss själva så har dessa makt att förvränga historien och förvandla makaber lögn till sanning, i folks medvetanden.
Därför är det viktigt att vi bygger vår egen massmedia och konfronterar lögn då vi upptäcker den.
TeutonicWarriorChick vet vad hon talar om. Notera gärna det som hon säger om Sydafrika — det är nämligen vad som väntar dig, dina barn och deras barn, om du inte börjar kämpa.
Propagandan gällande ”Förintelsen” har spridits på ett hänsynslöst vis och i ett utstuderat ondskefullt syfte. Även om lärare enbart acceterat och repeterat denna lögn så gör även de sig skyldiga till åsiktsförtryck då de inte accepterar att elever har olika syn på ”Förintelsen”.
I praktiken är ”Förintelsen” en modern statsreligion vars präster främst utgörs av judisk massmedia, prostituerade politiker, skattefinansierade myndigheter och lärare på skolor, som helt saknar godtagbara bevis för sina predikelser. Det är därför som människor som ”förnekar” denna religion straffas, på samma vis som ”kättare” straffades förr.
I exempelvis Tyskland riskerar ”förnekare” upp mot 5 års fängelse för varje förteelse! ”Förnekar” en tysk medborgare ”Förintelsen” fyra gånger riskerar han eller hon alltså 20 år bakom galler. Och så sker även — Horst Mahler dömdes nyligen, som 73-åring, till ett fängelsestraff på 12 år!
Aldrig mer ska vi låta det hända igen
De verkliga förövarna är de som medvetet ljugit ihop och konstruerat lögnen för att tjäna ett ondskefullt syfte. Det mest osmakliga är att den systematiskt används som ett ideologiskt vapen som främst riktas mot, och drabbar, unga människor, i syfte att mentalt fjättra och kollektivt skuldbelägga deras unga medvetanden.
Propagandan har även fått tyska folket till att känna skam för sina förfäder — för brott som dessa inte ens har begått. Andra världskriget är en historia för sig, men för de som vill ha en hink med iskallt vatten i ansiktet så finns den makalöst bra dokumentären The greatest story never told, på total 6 timmar. Än idag betalar Tyskland ”överlevarpensioner” till ”överlevare”, även staten Israel vilar på ”Förintelsens” historiska korrekthet.
Numer känner jag avsky inför att denna makabra ”Förintelse”-lögn pressades ner i min och mina klasskamraters halsar. Dessutom är det högst osmakligt och olämpligt att professionella lögnare systematiskt åker runt och ljuger på skolor inför svenska skolbarn. Det mest uppseendeväckande är att dessa lögnare dessutom har mage att ta ockerpriser för att skamlöst stå på scen och ljuga inför unga människor.
Förföljelserna av ”Förintelse”-förnekare påminner skarp om den strid som den romesk-katolska kyrkan förde mot vetenskapsmän, gällande att solen kretsade kring jorden, och inte vice versa. Nordfront har tidigare skrivit flera läsvärda Dagens datum-artiklar om detta — läs om hur Giordani Bruno brändes på bål för ”kätteri”, om då Galileo Galilei befanns ”starkt misstänkt till kätteri” och om hur Nicholaus Copernicus skrift Om himlakropparnas kretslopp blev förbjuden.
Numera vet de flesta människor att solen inte kretsar kring jorden. Det beror bland annat på modiga människor likt Giordani Bruno, Galileo Galilei och Nicholaus Copernicus.
På samma vis kommer framtidens människor att minnas ”Förintelsen” som den största bluffen i världshistorien. Och det kommer i sin tur att bero på modiga människor likt Sylvia Stolz, Austin App, David Irving, Douglas Christie, Germar Rudolf, David Cole, Ernst Zündel, Robert Faurisson och Horst Mahler — varav den sistnämnde antagligen kommer att dö bakom galler.
Det är dags att Europas söner och döttrar på bred front sprider sanningen om denna monstruösa ”Förintelse”-bluff som diktats ihop av människor som önskar förinta oss på riktigt. Berätta för din familj, dina skolkamrater och arbetskollegor — berätta rent av för alla. Vi kan inte låta lögnen triumfera längre.
— Om detta må vi berätta!
Klicka här eller på bilden nedan för att ladda ner skriften Förintelsen skärskådad i pdf-format:
Artikeln publicerades ursprungligen 2014-06-01.