ANTIKVARISKT • Artikel från Sverige Fritt den 21 mars 1941. Skribent är Gunnar Vesterlund.

Ordet ”pressluskar” är intet vackert ord, men det är ett mycket träffande uttryck för vissa herrar i demokratpressen, vilkas sysselsättning f.n. till stor del går ut på att ta heder och ära av den nationella oppositionen i vårt land. Vilka oförskämdheter, lögner och förfalskningar som helst går i den demokratiska läsekretsen, som i åratal underhållits med sagor, dumheter och larvigheter om den nationella oppositionen och om de länder, som gjort sig fria från främlingsväldet. ”Sådant läses, tros men uppammar åtminstone ingen Engelbrekt, som tar sluskarna i kragen”, säges det så träffande i adj. Olov Anderssons läsvärda skrift Världspressen och sanningen (Svea Rikes förlag, Sthlm).

Det var en gång en man, den italienske fysikern och astronomen Galilei, som genom ihärdiga, mödosamma och noggranna astronomiska undersökningar bevisat, att det är jorden, som rör sig kring solen och inte tvärt om. Men denna sanning fick inte ostraffat uttalas offentligt. För att undgå bålet måste han 1633 avsvärja denna ”villfarelse”. Det säges, att det är osannolikt, att Galilei efter det påtvingade avsvärjandet skulle ha vågat yttra: ”Och dock rör hon sig!”, men säkert är, att hans åsikt om jordens rörelse inte ändrats genom avsvärjandet. Sannolikt beklagade Galilei sin oförstående och intoleranta samtid. Det tog många årtionden, innan läran om planeternas rörelse äntligen begripits av en större allmänhet.

Alla föregångare som ser mer och längre än den stora hopen, bli förföljda av denna dumma och illvilliga hop. Dessa dvärgar och inskränkta människor ha i alla tider beljugit, smädat, bespottat och in i döden förföljt mänsklighetens heroer. Vi se det tydligt i våra dagar. Kättarbål och häxprocesser i bokstavlig bemärkelse äro väl avskaffade, men dess anda lever och utvecklas. Det infernaliska hatet från judar och deras trogna eko är ett talande bevis. Hitler har kört sionisterna på porten, men dessa har ympat in sitt vilda tyskhat i folken inom demokratierna. Jag hörde i Parisradion strax vid början av kriget en hemsk, hatfull röst yttra: ”Ska vi sluta fred med Tyskland? Kanske. Med Hitler? Aldrig!”. Det behövdes ett genombrott av den militära Maginotlinjen, men även av lögnens Maginotlinje, för att fransmännen skulle lära sig se sanningen. Tyskarna var inte alls de barbarer och monster, som propagandan utmålat dem. Fransmännen blev istället ytterst förvånade över deras korrekta uppträdande.

Fortfarande se demokraterna spöken på ljusa dagen. I sin vidskepliga fruktan för den nya revolutionerande tiden, sky de liksom sagans troll ljuset och upplysningen. De leva i lögnens, illusionernas och bluffens värld. Försöker någon av oss nationella svenskar hugga av ett huvud på lögnens hydra, tycks den få tio nya. Vi ha tydligen en hård kamp att utstå mot denna åsiktsindustri, mot främlingarnas folkfördumning och förgiftning av själarna. Men ingenting av all världens fånighet kan dock till sist hindra sanningens seger.

Låt oss därför inte förtröttas i kampen mot en förljugen och utlevad demokrati, som i sin dumma inbilskhet tror sig kunna rida spärr mot utvecklingen. Fram för ett sunt, starkt och livsdugligt Sverige, som befriats från detta främmande CENSUR finansok och förgiftningens lögnbojor!

Redaktionell anmärkning: Artikeln publiceras som ett intressant tidsdokument. Syftet med publiceringen är inte att missakta någon folkgrupp.