Palestina • I skuggan av masslakten på palestinier i Gaza och med Västbankens Nablus-distrikt som huvudfokus utsätter bosättare palestinier för allt dödligare angrepp – i vad som framstår som en medveten utplåningsstrategi.

50-åringe Abdulatheem Wadi berättar för Al Jazeera om när israeliska ockupanter den 12 oktober mördade hans 63-årige bror Ibrahim och 24-årige brorson Ahmad, när dessa var på väg från en minnesgudstjänst för en grupp palestinier som hade dödats av ”bosättare” natten innan. En livsavgörande händelse för berättaren – ett stycke palestinsk vardag på Västbanken.

— Beväpnade bosättare hoppade ut på körbanan och blockerade vår väg åt alla håll med bildäck som man satte eld på. Vi kunde varken gå framåt eller bakåt – det var kaos. När vi i det läget utsattes för soldaternas och bosättarnas hagelskurar av gevärskulor och stenar, dog de flesta av oss på fläcken, säger han och understryker:

— Bosättare och IDF-soldater tillsammans gjorde detta.

— Inom några minuter kom en annan bil med soldater – och de sköt ihjäl min brorson och bror, som just tagit sig ur sin pepprade bil, fortsätter han med sviktande röst och tillägger:

— Min andra brorson Yasser – Ahmads bror, 14 år. Han överlevde som av ett under. Nybyggarna perforerade bilen han satt i med kulor. Han pratar inte mer. Många har försökt få honom att säga något – utan framgång.

Decennier av nybyggarvåld

Bosättarattacker har varit en daglig realitet på Västbanken och i östra Jerusalem genom åren sedan 1967, då Israel ockuperade dessa områden med de cirka tre miljoner palestinier som på den tiden bodde och hade sina rötter där. Minst 700 000 ”israeler” bor idag i olagliga, befästa, hundra procent judiska bosättningar på den ockuperade Västbanken och östra i Jerusalem, bland vilka en klar majoritet uppfördes antingen helt eller delvis på privat palestinsk mark.

Dessa ockupanters angrepp på dem de bestulit omfattar skottlossning, knivhugg, dödlig stenkastning, grov misshandel med rör och träpinnar, samt mordbrand och allvarliga skador på bostäder, fordon och jordbruksmark. Den överväldigande majoriteten av de bosättare som sedan 2019 anklagats för att ha mördat palestinier har antingen (ännu) ej ställts inför rätta eller också friats i en rättegång.

Sedan den 7 oktober har bosättarattackerna mot palestinier ökat exponentiellt i antal och intensitet på den ockuperade Västbanken. Detta var ju dagen då den Gaza-baserade motståndsgruppen Hamas inledde sin överraskningsoperation mot den judiska ockupationsmakten strax utanför den belägrade Gazaremsan – och samtidigt starten för Israels ”motreaktion” bestående i masslakt av palestinier utförd genom en outtröttlig bombnings- och beskjutningskampanj mot Gaza som ännu i detta nu pågår, och under vilken runt 16 000 palestinier, inklusive mer än 6 000 barn hittills fått sätta livet till.

Parallellt med de israeliska massmordsattackerna mot Gaza har så kallade bosättare på Västbanken under de senaste 59 dagarna dödat palestinier i mindre skala. Förövarna har dagligen plundrat palestinska byar, attackerat invånare och dussintals av dessa utsattas fastigheter har demolerats till oigenkännlighet.

Byar söder om Nablus

Nablus-distriktet, och då i synnerhet alla byarna söder om själva staden, har år efter år varit det för bosättarattacker mest utsatta området på Västbanken, följt av Hebron och Ramallah. Samma trakt har även det högsta antalet illegala israeliska utposter – vilket korrelerar med den höga nivån av våld. Med ”utposter” avses här bostadssamhällen med vardera dussintals bostäder belägna utanför gränserna till en bosättning och uppförda med syftet att beslagta mer palestinsk mark och därigenom med offentlig israelisk vokabulär ”skapa obestridliga fakta på marken”.

Samtliga israeliska bosättningar, inklusive utposter, är olagliga enligt internationell lag. Israel beaktar dock endast den judiska statens lagstiftning när man bedömer graden av laglighet hos bosättningar. Vidare hävdar man att de utposter som faktiskt är olagliga enligt israelisk lag har uppförts av enskilda bosättare eller bosättargrupper, och inte av regeringen, helt oavsett det faktum den senare tillhandahåller dem infrastruktur, stöd och finansiering. Dessutom har den israeliska regeringen under de senaste åren retroaktivt legaliserat många utposter och fortlöpande antagit lagstiftning som underlättar detta förfarande.

Yitzhar – sex kilometer sydväst om Nablus , har till exempel minst sex utposter, vilka sträcker sig utanför den illegala bosättningen, bara den hem för hundratals bosättare.

Bosättare med bostad nära palestinska byar i södra Nablus, ibland på endast några meters avstånd, hålls för att vara de mest våldsamma på den ockuperade Västbanken och har gjort sig kända för att ha utfört dödliga attacker bland annat mot byarna Yitzhar, Itamar, Adei Ad, Esh Kodesh och Har Bracha.

Söndra och härska

Motståndet bland Västbankens palestinier mot ockupationsmaktens övergrepp kännetecknas av splittring. Motståndsmännen själva talar om ”Västbankens 165 isolerade sinsemellan frånkopplade palestinska enklaver”, vilka var för sig genomlider sina svårigheter. Som faktorer bidragande till denna splittring nämns ofta:

  • Israels medvetna strategi att stödja olika fraktioner av Fatah i olika palestinska enklaver.
  • Intern missämja mellan olika fraktioner inom Fatah.
  • Olika grad av självstyre i olika palestinska enklaver.
  • Den ojämna geografiska fördelningen av illegala bosättningar.
  • Den så kallade separationsmuren, som Israel byggde för att underlätta annekteringen av ännu mer palestinsk mark på Västbanken.
  • Hundratals militära checkpoints och militärbaser är ojämnt fördelade över Västbanken.

På norra och centrala Västbanken separerar illegala israeliska bosättningar byarna söder om Nablus från dem norr om Ramallah – två områden hårt drabbade av bosättarattacker.

— Vi har problem i södra Nablus. Här har vi de sju bosättarkullarna Eli, Shiloh, Ahiya, Kida, Adei Ad, Esh Kodesh och Shvot Rahel, förklarar Abdulatheem och fortsätter:

— Byarna Burin, Madama, Asira al-Qibliya, Urif, Htuwara, Qaryout, Jalud, Duma och Qusra i Nablus, är de sista man passerar på väg mot städerna Turmus Aya, al-Mughayyer och andra norr om Ramallah. Bosättarna är ytterst angelägna om att annektera dessa områden, tillägger han.

Att den våldsvåg, som intensifierades för två månader sedan, har en betydligt äldre historia än så framgår vid en genomgång av något äldre händelser i trakten:

  • I juli 2015 drog israeler som bodde i Adei Ad ner till byn Duma och tände eld på familjen Dawabshehs hus, varvid en 18 månader gammal bebis och hans föräldrar brändes ihjäl.
  • 2019 sköts en 38-årig palestinsk man i byn al-Mughayyer ihjäl av bosättare från Adei Ad, som också skottskadade ytterligare 30 personer, bland vilka sex besköts med skarp ammunition.
  • År 2023 ägde två riktigt stora bosättarattacker rum i samma trakt. I februari attackerade hundratals israeliska bosättare byn Huwara, dödade en 37-årig palestinsk man och tände eld på dussintals hem och bilar i vad som ironiskt beskrevs som en "pogrom". En liknande attack ägde rum i juni mot byn Turmus Aya, där en annan palestinsk man dödades.

Israeliska tjänstemän på allra högsta nivå har offentligt uppmuntrat till – alternativt givit order om – mer våld. Efter attacken mot Huwara krävde till exempel finansminister Bezalel Smotrich – som i realitet har förfogande över IDF – i ett uttalande vid en konferens arrangerad av The Marker i våras beordrade att denna palestinska by ”ska utplånas” – en handling som enligt ministern riktas mot ett icke-existerande folk.

”Massakrer är vad som väntar oss"

Cirka 20 km (13 miles) väster om Qusra ligger den lilla byn Madama, hemvist för cirka 2 300 palestinier.

Byn är inklämd mellan den illegala bosättningen Yitzhar och Route 60, en riksväg brukad nästan uteslutande av bosättare och som tar en del av byns mark i anspråk. Den 18 oktober attackerade israeliska bosättare understödda av skarpskjutande IDF-soldater, familjen Ziadehs hem, där minst 30 personer, varav 15 barn, befann sig.

— Bosättarnas attack mot huset var helt synkroniserad med IDF:s, berättar 43-årige Talaat Ziadeh för Al Jazeera.

— En stor grupp terroristbosättare attackerade vårt och andras hus i området från 21.30 till 01.00. De brände flera bilar, krossade rutor och satte hus i brand med uppenbar avsikt att bränna ner dem.

Under anfallet öppnade israeliska soldater eld mot Talaats bror, 32-årige Ahmad och träffade honom i foten.

— Jag gick ut på vägen utanför vårt hus. Jag blev förvånad över att hitta en skottskadad tonårig pojke liggande på marken och var i färd med att ge honom första hjälpen, när soldaterna sköt mig också, berättar Ahmad.

Familjen uppger i likhet med många andra palestinier att de ”inte gör skillnad på armén och bosättare”. ”Nybyggarna är soldater och soldater är nybyggare”, säger Talaat. Denna verklighet har blivit allt mer tydlig efter den 7 oktober, förklarar han.

— Sedan den 7 oktober har attackerna blivit fräckare och våldsammare. Armén har inte längre någon ambition att dölja sitt beskydd av och samordning med bosättarna, säger Ahmad.

–Om vi använder något för att försvara oss – såsom stenar, eller ibland köksredskap som tallrikar och koppar – skjuter armén omedelbart skarp ammunition mot oss”, fortsätter han.

Talaat instämmer.

— Ingen skyddar oss här – vi skyddar oss själva. Vi kämpar ensamma.

Den pågående israeliska masslakten av Gazas palestinier och samma krafters eskalerande alltmer dödliga attacker mot Västbankens byar lämnar för tillfället inte mycket utrymme för förhoppningar om en ändring av styrkeförhållandet mellan palestinierna och den sionistiska ockupationsmakten.

— Vi fruktar det som ligger framför oss, säger Talaat och tillägger:

— Massakrer är vad som väntar oss i det här området.