Hoppa till huvudinnehåll
Ökänd pederast fick forska om sin egen onani
STORBRITANNIEN • En svensk student är under utredning efter att ha publicerat ”forskning” i sin egen onani till tecknade småpojkar. Det visar sig att författaren är en bögaktivist som i decennier kämpat för att ”normalisera” homosexuella mäns dragning till pojkar.
Svensken Karl Andersson, som är student och doktorand med fil. kand. på University of Manchesters ”School of Arts, Languages and Cultures” publicerade nyligen en 4 000 ord lång ”forskningsrapport” om sina egna erfarenheter i att onanera till Shota – en japansk form av manga som framställer unga pojkar i sexualiserade scener.
Forskningsrapporten har namnet ”Jag är inte ensam – vi är alla ensamma: Användning av onani som en etnografisk forskningsmetod på shota-subkulturen i Japan” publicerades i den vetenskapliga tidskriften Qualitative Research. Men efter att sociologer på sociala medier frågat sig hur den klarat akademisk granskning utreds den nu, skriver Vice. Detta framförallt då barnpornografi, även tecknad sådan, är olaglig i Storbritannien och många andra länder.
Valet att använda onani som ”forskningsmetod” förklaras i rapportens introduktion, där Andersson hävdar att klassiska metoder såsom intervjuer, enkäter och observationer inte var nog för honom. Som ett fan av ”Shota” ville han genomföra datainsamlingen som en ”förstahandsupplevelse”.
Andersson hänvisar även till en svart lesbisk ”aktivist” vid namn Audre Lorde som ska ha sagt att ”erotik inte kan kännas i andra hand”, varpå Andersson skriver att han ”insåg att min kropp var utrustad med forskningsverktyg i sig själv som skulle kunna ge mig, bokstavligen, en förstahandsförståelse” av kulturen kring att onanera till tecknade småpojkar.
I övrigt ska forskningsrapporten bestå av noteringar om vad han tänkte och kände under tre månaders tid då hans enda sexuella aktivitet var onani till Shota-bilder, samt försvar av sin egen sexuella dragning till småpojkar med att det är ”forskning”.
Forskningen ska också ha fått Andersson att tänka på ”ensamhet” och hur bekämpandet av ensamhet är ”drivkraften” bakom det han beskriver som ”kulturen” – med andra ord produktionen av tecknad barnpornografi.
Homorörelsen inte nog "inkluderande"
Karl Andersson har länge förespråkat att homorörelsen öppet omfamnar det han beskriver som böglivsstilens ”mindre smickrande” sidor. Mellan åren 2006 – 2010 gav han ut bögtidningen Destroyer Magazine som var fylld med fotografier på halvnakna pojkar så unga som 13 år. Syftet med tidningen var enligt Andersson själv att hylla ”tonårspojken som ett av idealen i bögkulturen”.
I efterhand ska Andersson ha förklarat detta med att han kände frustration över ”den nuvarande politiken i homorörelsen som blir alltmer icke-inkluderande gällande de mindre smickrande uttrycken av homosexualitet, framförallt den manliga attraktionen till pojkar”.
— Bögrörelsen har tappat kontakten med sitt förflutna. Den grundades till stor del av män som var attraherade av tonårspojkar i Tyskland i början av 1900-talet. Detta borde erkännas men det gör det inte. Vi borde ära dem för vi har dem att tacka för våra friheter, kommenterade Andersson sin kontroversiella tidning i en intervju 2012.
I samma intervju framkommer det att de omyndiga pojkar, som han själv beskriver som ”sexuellt mogna” men ”väl under 18 år”, inte alltid var medvetna om att de fotades avklädda till en bögtidning.
Samma år intervjuades Andersson av Vice om sin webbsajt breakingboys.com, som enligt Vice beskrivning bestod av ”våldsamma, sexuella rubriker om unga pojkar, illustrerade med bilder av prepubertala pojkar i sexualiserade poser, halvnakna och ibland utan att ha på sig byxor”.
— Vad är det ens att ”sexualisera barn” och vad är fel med det? Det är inte ett riktigt argument, var det enda svar Andersson ville ge när Vice ifrågasatte hemsidan.
Senast i sommar publicerade Andersson en film med namnet ”Unreal Boys” som sägs handla om ”tre unga män i Tokyo som utforskar fantasins gränser genom seriegenren Shota”.
I ett Youtubeklipp kan man se Karl Andersson prata om sin film, som enligt egen utsago hade premiär på European Association of Social Anthropologists i Belfast.
— Jag är väldigt fascinerad av shota. Innehållet är så extremt i den meningen att det är fantastiskt, omöjligt men också olagligt på vissa platser att inneha.
Andersson frågar sig också varför det är olagligt och menar att genren ”suddar ut gränserna mellan fantasi och verklighet”. Dessutom erkänner han att filmen gör honom oerhört upphetsad.
— Inte nödvändigtvis sexuell upphetsning, men kanske också det, utan snarare en slags glad upphetsning, förklarar han och säger att det är därför filmen innehåller ”glad musik”.
"Forskningsrapport" under utredning
Efter uppståndelsen kring ”Jag är inte ensam – vi är alla ensamma” har Qualitative Research tagit bort den så kallade rapporten från sin hemsida och skriver i ett uttalande att man ”noggrant ska se över alla riktlinjer från Kommittén för publiceringsetik och säkerställa att varje framtida publicering helt kommer att vara i enlighet med kommitténs standard”.
Universitetet i Manchester har samtidigt aviserat att man ”vidtar en detaljerad utredning i varje aspekt” av Anderssons arbete. På universitetets hemsida listas han dock fortfarande som doktorand i japanska studier och i moderna språk och kulturer.
”Jag är doktorerande student som forskar om hur fans av subkulturella serietidningar i Japan upplever åtrå och tänker på sexuella identiteter, särskilt gällande påhittade och faktiska verkligheter”, kan man läsa i presentationen av Andersson, som också är översatt till japanska. Andersson skriver också i presentationen att hans forskning finansieras av ”the School of Arts, Languages and Cultures”.
I ett Youtube-klipp från i somras säger Andersson dock att hans ansökan om finansiering av sin onani-forskning inte godkändes av en etisk kommitté och att han därför måste ”skriva om sin ansökan”.