SPEL • Daniel Olofsson skriver lite om några äldre favoritspel.

Retrogaming är väldigt enkelt förklarat när man spelar gamla data och tv-spel. Jag personligen tycker att spelen bör vara från före 2000-talet även om vissa anser att XBOX360 eller Playstation 3 är retrospel, något jag kan tycka är lite väl inkluderande. I den här artikeln kommer jag att berätta lite mer om tre olika spel som jag spelat både under min uppväxt och fortsatt spela under mitt vuxna liv.

Jag vill börja med att förklara lite mer om hur man kan göra detta. Det finns ett bra gratisprogram som heter Retroarch som fungerar utmärkt för detta ändamål och med det programmet kan man spela alla spel man kan tänka sig fram till och med den första generationen av Playstation på telefoner, surfplattor, smarta TV-apparater och datorer.

Men här måste jag sätta upp ett varningens finger, att tanka hem spelen, så kallade roms är olagligt så man bör konvertera sina egna spel som man äger om man vill spela inom lagens ramar även om nätet är fullt av sidor där man enkelt kan hitta dessa.

Under min uppväxt på 80-talet var datorer på stark frammarsch och det stod klart för alla att datorer skulle bli en stor del av den nya och mer teknologiska världen. Därför köpte jag ett exemplar av den första och mest populära persondatorn någonsin, en Commodore 64, för mina surt sparade veckopengar i mitten av 80-talet. Nu kanske jag inte använde den till nyttiga saker som man gör med dagens datorer men likväl lärde jag mig mycket om hur datorer fungerar även om det var mest spel jag använde den till.

Senare när den första Playstation-konsollen kom ut på marknaden hoppade jag på den vågen också. På den tiden tyckte man att tekniken var på sin absoluta spets, nu kunde väl knappast spelen bli bättre tänkte man. Grafiken och ljudet var ju precis som i verkligheten, spelen var ju som att se en film, något man kan skratta gott åt nu nästan 30 år senare.

Men det är här jag har tänkt att vi ska försöka vara i den här artikeln, i tiden när spelen och spelglädjen var på topp, när politiken höll sig långt från spelbranschen och ingen blev kränkt av vilket budskap pixlarna än kunde förmedla.

Vi börjar med ett äldre spel och arbetar oss framåt i tiden till en absolut klassiker som firade 25-års jubileum nyligen med en ny och uppiffad version.

Defenders of the Crown

Amiga, 1986. Finns till de flesta datorer och tidiga konsoller också. Spelet kom även i en remastrad version år 2002 till PC.

Defenders of the Crown är ett tidigt strategispel där man ska försöka att få makten över England där kung Arthur just blivit mördad och landet har splittrats upp i små regioner som ligger i ett inbördeskrig. Man börjar med några soldater och med hjälp av tornerspel, svärdfighter och räder mot fiendebesättningar bygger man sakta upp en allt större och mäktigare armé som förhoppningsvis kan bringa ordning och ära till riket än en gång.

Spelet påminner en hel del om brädspelet Risk i sitt upplägg men det finns en del andra taktiska saker som hjälper spelaren. Man kan till exempel köpa slott och lite annan utrustning samt göra en del små sidouppdrag som hjälper en på traven.

Även om spelet är gammalt och väldigt enkelt i sitt upplägg och utformning är det likväl ett som fortfarande kan greppa spelaren och skänka en mycket trevlig spelupplevelse.

Theme Hospital

Ms-dos, 1997. Finns även till Playstation och PC.

I spelet Theme Hospital ska man bygga och driva ett sjukhus. Detta kan vid första anblicken verka som en tråkig spelidé men det här spelet är allt annat än tråkigt. Först ska man bygga olika rum på sitt sjukhus och fylla dessa med utrustning. Det kan vara sjuksalar, undersökningsrum eller annat. Sen måste man även anställa läkare som kan arbeta i dessa. Givetvis måste man även anställa en receptionist så patienterna kan skrivas in samtidigt som man ska hålla koll så att budgeten går ihop.

Bland sjukvårdspersonalen man kan anställa finns det många att välja bland. Vissa är lata men billiga medans andra är lite dyrare men jobbar bättre. När man väl har lyckats få till ett litet sjukhus och patienter börjar strömma till måste man även se till att det är trivsamt på sjukhuset med lite blommor, drycker och annat. Man måste även se till att det inte blir för kallt inne för då börjar patienterna att gå till andra sjukhus.

Snart börjar de allt jobbigare patienterna att skräpa ner vilket betyder att vi måste anlita städare och nu får man passa sig så inte patienterna börjar smitta varandra inne på sjukhuset och börjar dö. Som ni förstår är det en hel del att hålla reda på men spelet har en väldigt trevlig stämning och det är fullt med humor, speciellt om man spelar det på svenska något jag varmt rekommenderar.

Command & Conquer

Playstation, 1995. Finns även till Sega, Ms-dos, PC, Mac, Nintendo 64.

Command & Conquer även känt som Tiberian Dawn är det första spelet i en spelserie och det gavs ut i en remastrad jubileumsutgåva tillsammans med Red Alert där även musiken är nyinspelad nyligen. Spelet är ett av de första realtids-strategispelen (RTS) vilket kort kan summeras med att man spelar i realtid där man ska bygga en bas, samla resurser och skapa en armé för att kunna bekämpa en fiende.

I det första C & C-spelet slits jorden mellan två olika fraktioner. De goda i The Global Defense Initiative of the United Nations och de onda The Brotherhood of Nod med superskurken Kane i spetsen. Dessa slåss om en ny supergröda, Tiberium, och den som får kontroll över denna kommer att få kontroll över planeten.

Man får välja vilken sida man vill spela, de har lite olika försvarssystem, soldater och stridsfordon men de skiljer sig inte avsevärt och man kan ha en lika trevlig spelupplevelse med båda även om det ofta är roligare att spela superskurken.

Spelet i sig är ganska enkelt även om man kan spela det på väldigt många olika vis. Först ska man bygga en liten bas och se till att tidigt få igång skördande av Tiberium så pengarna börjar rulla in. Nu kan man börja träna soldater och till en början får man klara sig enbart med dessa men allt eftersom man spelar växer möjligheterna. Snart kan man träna en handfull olika soldater och ingenjörer som kan ta över fiendens byggnader, vilket öppnar för många strategiska möjligheter men givetvis är det inte bara soldater som är avgörande i kampen om världsherravälde. Snart öppnas möjligheterna att bygga stridsfordon också och om man kämpar vidare kan man bygga allt större pansarvagnar och stridshelikoptrar och till slut det största och mest kraftfulla man kan använda i spelet, kärnvapen.

Som jag nämnde tidigare erbjuder spelet en stor frihet i hur man tacklar de olika uppdragen. Man kan bygga en stor superarmé och krossa fienden eller så kan man smyga in en handfull ingenjörer och lamslå fienden. Med ingenjörer tar man över fiendens byggnader vilket leder till att fienden direkt börjar att förstöra dem. Nu kan man utnyttja att man lyckats flytta fiendens fokus och klara uppdraget mitt under näsan på dem eller helt enkelt sälja de kapade byggnaderna och köpa fler soldater eller pansarvagnar.

Men det är inte bara fokus på offensiv som är viktig i C & C, fienden har samma målsättning som du och din bas ställs inför allt svårare och hårdare attacker så det gäller att planera hur man bygger basen också. Läget kan vara avgörande och några jakttorn kan vara på sin plats men det gäller att alltid vara på sin vakt.

Nu kanske inte C & C är lika lättsamt och humoristiskt som Theme Hospital men det ligger ändå en komisk stämning över spelet, både i alla cut-scenes och i vissa uppdrag, speciellt de med commandosoldater. Musiken i spelet är också i en klass för sig vilket bidrar till att spelupplevelsen blir både stämningsfull och spännande.

Med de här tre mer strategiska spelen håller nog de flesta spelare sig roade i många timmar men om ni är lagda åt någon annan spelgenre får vi kanske möjlighet att belysa just den i framtiden.