Hur EU faktiskt styrs och fungerar är det skrämmande få som vet. En majoritet av befolkningen i Norden har faktiskt mycket begränsad kunskap om ämnet. Med tanke på den enorma makt EU faktiskt har över de nordiska medborgarnas liv är detta oerhört allvarligt.

Då det råder utbredd korruption inom EU och den överstatliga regerings-institutionen dessutom har tydligt negativa, men oerhört allvarliga och irreversibla avsikter, är det dock mycket praktiskt för dess arkitekter och medarbetare att kunskapen och intresset om deras förehavande är så lågt. Många gånger kan man därför misstänka att de medvetet valt att göra beslutsprocessen onödigt byråkratisk och många av dess styrdokument så krångliga som möjligt – för att mycket få människor ska orka sätta sig in i det. Man kan också misstänka att det är därför flera olika instanser och begrepp har namn som liknar varandra – för att röra till det och att dess granskare ska blanda ihop saker.

Nedan gör vi vårt bästa för att reda ut begreppen ett i taget och samtidigt förklara hur EU idag styr Sverige och Norden.

Grundfördragen: Detta kan sägas vara EU:s grundlag som består av tre stycken fördrag. Dessa fastslår hur EU ska fungera rent praktiskt, vem som tar beslut om vad, hur ofta det ska hållas val och liknande saker.

Vidare innehåller grundfördragen tydlig idépolitik gällande öppna gränser och likriktning inom EU. Öppna gränser (s.k. fri rörlighet) vad gäller varor, tjänster och människor och likriktning de olika EU-länderna emellan – d.v.s. att skillnader, ekonomiska såväl som kulturella, ska minimeras. Det ska med lagar och tvång skapas ”en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken”.

Gällande den idépolitik som återfinns i grundfördragen finner vi också ekonomiska mål så som ständigt låga budgetunderskott och inriktning mot inflationsbekämpning. Det finns också med ett förbud mot offentligt stöd till verksamheter då detta påstås skapa orättvis konkurrens.

Sist återfinns också sakpolitik i grundfördragen gällande hur idépolitiken ska tillämpas.

Då och då uppdateras fördragen efter beslut av Europeiska rådet. Var gång detta skett, eller när något av de nya kommit till, har det lett till ökad makt för EU på bekostnad av de respektive ländernas regeringar. D.v.s. EU övertar hela tiden mer makt och inom allt fler områden.

När fördragen uppdateras eller det tillkommer nya måste dessa godkännas av ”folket” i EU-länderna, antingen genom respektive lands parlament eller genom folkomröstningar. Detta tilltag som låter fint i teorin ser dock väldigt annorlunda ut i praktiken. Fördragen är skrivna på extremt krångligt och byråkratiskt språk, vilket gör att det är väldigt få medborgare som orkar sätta sig in i dem.

Vidare är det av högsta relevans att nämna att de gånger när folket hittills sagt nej till fördragsändringar genom folkomröstningar har det antingen lett till ytterligare intensiv EU-vänlig lobbyism och sen en ny folkomröstning igen eller så har folket körts över ännu värre genom att förändringarna bara lett till en förskjutning i tid, men ändå smugits in i fördrag längre fram. Alltså på ungefär samma vis som läckta dokument menar kommer att ske med Sveriges och Danmarks nej till Euron.

EU-Domstolen: (Ej att förväxla med Europadomstolen.) Detta är en domstol i två steg, tribunalen och domstolen, som kan ta upp olika fall med privatpersoner, företag, kommuner eller rentav hela länder som misstänks gå emot grundfördragen. Fall börjar oftast i tribunalen för att, om de överklagas och godkänns, gå vidare till domstolen. EU-domstolens domar är juridiskt bindande och anses vara högsta instans, alltså går de inte att överklaga vidare. Exempelvis har EU-domstolen dömt ut höga böter till länder som vägrat ta emot sin EU-bestämda kvot av så kallade flyktingar. De praktiserande domarna i EU-domstolen väljs ut av de olika EU-ländernas regeringar.

Europeiska kommissionen: Även kallat bara kommissionen, är den instans som lägger fram lagförslag inom EU som ska gälla för alla EU-länder. Förutom lagförslag föreslår de också EU:s budget samt avger yttranden, rekommendationer och meddelanden till EU-länderna. Kommissionen består av 28 stycken tjänstemän, en från varje land, som valts fram av EU-ländernas regeringar i samråd med ordförande för EU-kommissionen och efter godkännande av EU-parlamentet. De sägs vara opolitiska annat än att de ser till ”det Europeiska allmänintresset”. I verkligheten är dock dessa tjänstemän ofta före detta politiker som tillsätts av sina fortfarande aktiva politiska partikollegor.

Under var och en av de 28 kommissionärerna finns närmare 1000 anställda nationella tjänstemän som arbetar med att lägga fram förslag åt kommissionärerna. Oftast tillkommer dessa förslag genom direkt påverkan av företagslobbyister.

Som kuriosa kan det nämnas att det egentliga ordet för kommissionär om det vore helt korrekt översatt, skulle varit kommissarie. Sett till de politiska kommissarierna i Sovjetunionen blir detta intressant.

Flera av kommissionens lagförslag måste godkännas av både Ministerrådet och EU-parlamentet innan de verkställs, men undantag gäller i de flesta jordbruksfrågor samt mindre viktiga lagar där kommission har full och ensam beslutanderätt.

Europeiska unionens råd: (Ej att förväxla med Europarådet.) Även kallat ministerrådet eller bara rådet, består av EU-ländernas ministrar inom tio olika områden. Exempelvis hanterar de olika ländernas kulturministrar kulturpolitik, de olika ländernas handelsministrar hanterar handelspolitik o.s.v.

Rådet tar själva beslut i en hel del frågor, exempelvis gällande sådant som rör skatter, social trygghet, uppehållstillstånd och operativt polissamarbete.

Vidare är alltså en av rådets uppgifter att tillsammans med EU-parlamentet godkänna eller underkänna kommissionens lagförslag.

I samtliga omröstningar inom rådet används olika röstpoäng beroende på ländernas storlek. Det som röstas igenom gäller dock för alla länder oavsett hur dessa röstat och det innebär att vissa länder kan tvingas gå med på lagförslag och beslut som de röstat emot. Mindre länders röst är i stort sett obetydliga på grund av låga poäng och dessa får då hela tiden anpassa sin politik efter de större länderna. De tre nordiska EU-länderna har totalt 24 av 345 röstpoäng (Sverige 10, Finland 7, Danmark 7).

Ett råd av tjänstemän som kallas Coreper, eller Ständiga representanternas kommitté, är de som bereder frågorna till ministerrådet. I mindre frågor kan dock Coreper ta beslut själva utan rådet.

EU-parlamentet: Detta är den enda maktinstans inom EU som medborgarna direkt kan vara med och påverka genom att rösta in företrädare i.

EU-parlamentets viktigaste funktion är att rösta om man vill godkänna eller underkänna kommissionens lagförslag. Detta kan man dock inte göra ensamt utan att ministerrådet också godkänner. Kommer inte EU-parlamentet och ministerrådet överens tillsätts en förlikningskommitté bestående av ministerrådet och lika många EU-parlamentariker valda efter att spegla parlamentets politiska intressen, för att få den ena eller andra att ändra sig.

I övrigt kan EU-parlamentet godkänna eller underkänna de utvalda EU-kommissionärerna efter en ny mandatperiod eller genom misstroendevotum också senare.

Totalt sitter 751 framröstade parlamentariker i parlamentet. Av dessa har Norden 46 stycken (Sverige 20, Finland 13 och Danmark 13). Parlamentarikerna organiserar sig sedan i olika europeiska block efter politiska intressen.

Europeiska rådet: Även kallat EU-toppmötet, är ytterligare en instans som består av regerings- eller statscheferna i EU-länderna samt EU-kommissionens ordförande. Dessa tar här fram fördrag eller ändringar till fördragen samt tar direktbeslut kring en del frågor så som exempelvis specialregler och undantag för olika länder. Det är också Europeiska rådet som ansvarar för att välja en ny ordförande för EU-kommissionen efter att en ny mandatperiod (vart femte år) inletts.

Europeiska centralbanken (ECB): Styr EU:s valuta- och räntepolitik från sitt säte i Tyskland. ECB tar alla beslut om utgivning av nya euro och således får inte medlemsstaterna ge ut nya sedlar eller mynt utan tillstånd härifrån. Med anledning av hur många länders ekonomiska politik ECB kontrollerar påverkas även icke-euro länder starkt av denna genom handelssamarbeten och annat. ECB räknas som en av världens mäktigaste banker.

ECB är så kontrollerad av den skrupellösa judeo-amerikanska storbanken Goldman Sachs att den av de få medier som kritiskt granskat bankens förehavanden fått namnet ”regeringen Goldman Sachs”.

Europeiska revisionsrätten: Består av en revisor från varje medlemsstat, alltså totalt 28 stycken, som väljs av ministerrådet. Har som uppgift att revidera EU:s räkenskaper, alltså att granska alla inkomster och utgifter samt att bedöma så alla institutioner utfört sina uppgifter korrekt.

Medborgarinitiativet: Genom medborgarinitiativet luras EU-medborgare att tro att de kan vara med och bestämma inom EU. Detta innebär nämligen att medborgarna får komma med lagförslag till kommissionen. OM kommissionen godkänner att lagförslaget inte går mot grundfördragen tillåts det att medborgaren startar en namninsamling. Om det sen samlas in 1 miljon namnunderskrifter leder det till att kommissionen behandlar det inkomna lagförslaget.

Lobbyister: Kampanjarbetare anställda av olika företag för att påverka parlamentariker, kommissionärer och tjänstemän i olika frågor som berör företagens intressen. Arbetar för att storföretagen ska tjäna mer pengar, kortsiktigt eller i ett längre perspektiv. Det finns tiotusentals lobbyister inom EU och ännu fler som är verksamma nationellt inom de olika länderna. Flera tusen av lobbyisterna har dessutom, till skillnad från andra medborgare, fritt tillträde till EU-parlamentet. Uppgifter från svenska EU-parlamentariker gör gällande att en parlamentariker i snitt träffar tio olika lobbyister varje dag inför en omröstning. Var och en av lobbyisterna har med fullt lagligt stöd möjlighet att ge en gåva värd upp till 1500 SEK som hjälp i sin påverkanskampanj. Bland lobbyisterna hittar vi exempelvis de ökända superskurkarna Goldman Sachs och George Soros Open Society Foundations som tydligt använt sin makt som lobbyister till att bedriva subversiv verksamhet mot Europas länder och folk.