YTTRANDEFRIHET • På väg till fredlig opinionsbildning i form av en banderollaktion stoppas Motståndsrörelsens aktivister av poliser, som stjäl allt deras propagandamaterial och riktar grundlösa anklagelser mot dem om grov brottslighet.

Polistrakasserier är vardagsmat för Nordiska motståndsrörelsens rättframma aktivister, allra helst i samband med offentliga aktiviteter på våra gator och torg.

Ordningsmakten ägnar sig i dessa sammanhang regelbundet åt politiskt motiverade och rättsvidriga ingripanden såsom allt från kroppsvisitation, husrannsakan av fordon, konfiskation av propagandamaterial, grova förolämpningar, misshandel, fördrivande från platsen – till delgivande av grundlösa brottsmisstankar.

Ett polisingripande mot en banderollaktion genomförd av Motståndsrörelsens Näste 7 mellan Värnamo och Ljungby lördag den 6 november utmärkte sig genom polistrakasserier på en nivå över den genomsnittliga för offentliga aktiviteter i organisationens regi.

Redan på väg till aktiviteten stoppades en bil med aktivister och polisen kroppsvisiterade samtliga fyra i bilen. Man genomförde även en husrannsakan av bilen.

Stöld och falska brottsanklagelser

Allt politiskt material inklusive flygblad, klistermärken, affischer och banderoller som aktivisterna hade på sig, och som stod att finna i bilen, konfiskerades med hänvisning till ”prevention av planerat brott”.

Aktivisterna blev sedan delgivna misstanke om ”förberedelse till grov skadegörelse” och även förhörda angående detta antagna brott.

En av poliserna förklarade nämligen att propagandamaterialet i bilen var avsett att exponeras för allmänheten, vilket skulle utgöra ”grov skadegörelse”.

Näste 7:s aktivister påminner i sin artikel om aktiviteten om att brottet grov skadegörelse kan ge fängelse upp till sex år.

I Wikipedias artikel om brottet kan man läsa:

”Vid bedömningen ska särskilt beaktas om gärningen medfört synnerlig fara för någons liv eller hälsa.”

och vidare:

” Grov skadegörelse föreligger även om skadan drabbat sak av stor kulturell eller ekonomisk betydelse eller om skadan på annat sätt är synnerligen kännbar.”

Aktivisterna fortsatte inte desto mindre till samlingsplatsen, där andra aktivister, välförsedda med propagandamaterial, väntade.

Banderollaktionen genomfördes som planerat på en bro över E:4an.

Den ackompanjerades av polisnärvaro utan ingripande, kanske för att förstärkningen, när denna väl anlände, inte var av tillräckligt stor numerär.

Den liberala demokratin och det fria ordet

Den självklara frågan att ställa i detta sammanhang blir:

Hur är det möjligt att ordningsmakten i ett samhälle, som utger sig för att omfatta yttrandefrihet, kan behandla fredliga opinionsbildare på detta sätt?

Anledningarna till polisens beteendemönster i situationer som ovan beskrivna torde kunna indelas i två huvudkategorier:

  1. Redan vid intagningen till polishögskolan sker idag en sovring utifrån politiska kriterier. Den aspirant som inte omfattar en kulturmarxistisk grundsyn göre sig ej besvär. Vidare inkvoteras kvinnor, sexuellt avvikande samt icke- svenskar till en utbildning, där studenterna drillas i nyss nämnda ideologi.
  2. Poliser vet att när de ingriper mot genuina systemkritiker så har de, oavsett hur rättsvidrigt förfarandet är, samtliga dessa i ryggen:
  • överordnade inom den egna organisationen
  • mainstreammedier
  • rättssystemets representanter
  • politiker vid makten