GRANSKNING. Säkerhetspolisen har satt i system att orosanmäla föräldrar som engagerar sig i oppositionella rörelser. Men när Nordfront konfronterar Säpo vill man inte svara på varför.

Det var under sommaren som Nordfront fick uppgifter om att Säkerhetspolisen hade börjat göra orosanmälningar till Socialtjänsten mot personer med någon typ av koppling till Nordiska motståndsrörelsen. Anmälningarna gällde att man misstänkte att barn far illa och i samtliga fall var det uteslutande med motiveringen att ett engagemang i Nordiska motståndsrörelsen är problemet. Med andra ord inte att barn faktiskt for illa på något sätt.

En av de personer som blev orosanmäld är Joakim Kannisto, som Nordfront tidigare skrivit om. I anmälan, som signerats av en Lars-Göran Sundstrand på Säkerhetspolisen, gör Säpo gällande att Joakim och hans hustrus engagemang i Motståndsrörelsen kan skada deras gemensamma barn:

Anledningen till anmälan är följande:

Säkerhetspolisen har information att Joakim och [hans hustru] verkar för den våldsbejakande högerextrema organisationen Nordiska motståndsrörelsen, NMR och att ett eller flera av familjens barn ska ha närvarat i samband med att NMR genomfört flygbladsutdelning. Säkerhetspolisen bedömer att det finns en ökad risk att barnen utsätts för hot och/eller fysiska angrepp i samband med offentliga aktiviteter som anordnas av NMR.

I anmälan framgår inte att Joakim och hans hustru skulle brista i sitt föräldraskap eller att barnen på något sätt far illa i deras vård. Att Säkerhetspolisen försöker lägga över skulden på problemen kring fri åsiktsbildning, som myndigheten själv har i uppdrag att säkerställa, på föräldrarna måste anses som uppseendeväckande.

De övriga orosanmälningarna ser liknande ut, de ser ut att vila på väldigt svaga grunder och i ett fall har till och med en kvinna blivit orosanmäld för att hon sällskapat med en man som tidigare var aktivist i Nordiska motståndsrörelsen. Faktum är att anmälan mot Joakim är det enda där man faktiskt har ett exempel på hur barn skulle kunna råka illa ut, i det fallet alltså på grund av Säkerhetspolisens eventuella egna misslyckande med att garantera en fri åsiktsbildning.

Joakim Kannisto kom efter att ha tipsat Nordfront om den osakliga orosanmälan som gjordes mot honom att bli utsatt för obehagliga kontaktförsök av Säpoagenten ”Sam”, vilket Nordfront har behandlat i en tidigare artikel.

Skärmdump från Joakim Kannistos SMS-konversation med Säpo-agenten ”Sam”. Klicka för förstoring.

LÄS MER: Nordfronts källa fick obehagligt SMS av Säpo: ”Blir extra intresserad av dig nu”

Pressekreteraren: ”Vi har skyldighet att orosanmäla”
Eftersom dessa orosanmälningar väcker en hel del frågor har Nordfront varit i kontakt med Säkerhetspolisens pressekreterare. Försöken att nå personer som undertecknat orosanmälningarna, såsom Lars-Göran Sundstrand, misslyckades. Numret som anges i anmälningarna går till Säkerhetspolisens växel och när man lämnar meddelande till dessa individer ringer de inte upp.

Efter många om och men lyckades dock Nordfront få till en intervju med Säkerhetspolisens pressekreterare Gabriel Wernstedt, som ställde upp på en 38 minuter lång telefonintervju som bäddats in i sin helhet i slutet av artikeln.

Wernstedt menar att Säkerhetspolisen enligt Socialtjänstlagen har en skyldighet att göra orosanmälningar när man misstänker att barn far illa, vilket Socialtjänstlagen påbjuder bland annat myndigheter och skolor.

På fråga ifall ett politiskt engagemang i ett visst parti kan vara en grund för en sådan anmälan svarar Wernstedt:

— Politiskt engagemang är inget som Säkerhetspolisen jobbar med. Var och en får tycka vad man vill.

— Säkerhetspolisen har inga åsikter och vi följer inte enskilda partier eller åsiktsyttringar.

Han säger också att Säkerhetspolisen endast gör orosanmälningar utifrån de rekvisit som nämns i Socialtjänstlagen kap 14 1§. Men när Nordfront kollar upp vilka av dessa rekvisit som faktiskt nämns kan vi endast hitta att skyldigheten gäller om en myndighet misstänker att barn faktiskt far illa. Det enda som specificeras är att de som jobbar inom familjerådgivning har skyldighet att orosanmäla ifall man ”får kännedom om att ett barn utnyttjas sexuellt eller utsätts för fysisk eller psykisk misshandel i hemmet”.

När Nordfront i intervjun med Säpos pressekreterare läser upp vad som står i orosanmälan mot Kannisto och hans hustru, nämligen anmälan sker med anledning av att ”Säkerhetspolisen har information att Joakim och [hans hustru] verkar för den våldsbejakande högerextrema organisationen Nordiska motståndsrörelsen, NMR”, svarar Wernstedt:

— Ja ja… det är en tolkning du får står för. Jag kan inte gå in på enskilda ärenden. Jag kan inte gå in och tolka ett enskild ärenden.

Och så fortsätter också Wernstedt att svara på frågorna, även när frågorna rör orosanmälningarna i allmänhet och vad som förenar dem, det vill säga det politiska engagemanget, och inte specifika anmälningar.

Nordfront har vid ytterligare ett tillfälle kontaktat Wernstedt för att försöka förmå honom att ändå kommentera det uppenbara: Att Säkerhetspolisen bryter mot sina egna rutiner när man påstår att man inte gör orosanmälningar på politisk grund.

Vid det tillfället ville dock inte Wernstedt svara på några frågor. Istället ville han skriva ner dem och återkomma vid ett senare tillfälle, vilket han när det gått mer än en vecka fortfarande inte har gjort.

Ljuger eller bryter mot sina egna rutiner
Säkerhetspolisen påstår alltså att man inte agerar såsom man uppenbarligen gör och när Wernstedt konfronteras med det faktumet hänvisar han bara till att han inte kan eller vill kommentera enskilda fall.

Säkerhetspolisens pressekreterare Gabriel Wernstedt. Foto: Säkerhetspolisen.

Som ett mantra upprepar Wernstedt istället att ”Säkerhetspolisens uppdrag är att minska radikaliseringen i det vi benämner som våldsbejakande extremistmiljön och att förhindra attentat i Sverige” , samt ”Säkerhetspolisen har en skyldighet att göra orosanmälningar om det finns skäl att anta att barn far illa”.

På fråga ifall dessa orosanmälningar på något sätt är kopplade till Säkerhetspolisens uppdrag svarar Wernstedt:

— Det är svårt återigen att prata om enskilda ärenden, och det är svårt att prata om strategier och trender. Utan det jag kan säga, det är vårat uppdrag som handlar om att förhindra och avvärja attentatshot.

Men har orosanmälningarna med det att göra? Finns det en koppling mellan orosanmälningarna och ert uppdrag att förhindra attentat?

— Alltså orosanmälningarna, som jag nämnde, har helt att göra med Socialtjänstlagen…

Precis, men varje gång jag frågar så nämner du att ert uppdrag är att förhindra attentat. Så min fråga är: Har orosanmälningarna att göra med Säkerhetspolisens uppdrag att förhindra attentat?

— Då vill jag börja med änden att beskriva vårt uppdrag…

Det har du gjort flera gånger redan, det behöver du inte göra igen. Min fråga är: Har orosanmälningarna med Säkerhetspolisens uppdrag att göra?

Men längre än så kan inte Nordfront komma med Gabriel Wernstedt, som upprepar mantrat om Säkerhetspolisens uppdrag att förhindra attentat och radikalisering samt deras skyldighet att orosanmäla när man stöter på barn som man misstänker far illa gång på gång.

Vad är en ”brottsaktiv individ”?
En relevant fråga som vi ändå ansåg att Wernstedt borde få möjlighet att svara på är dock: Kan man ens engagera sig i Nordiska motståndsrörelsen utan att riskera orosanmälningar från Säpo?

På det svarade Wernstedt att Säkerhetspolisen inte har några åsikter och ”följer inte politiskt engagemang eller åsikter”. Istället menar han att man följer ”brottsaktivitet” bland dem som Säpo beskriver som ”brottsaktiva individer” i de så kallade extremistmiljöerna.

Det Wernstedt säger är förstås väldigt intressant, eftersom han nämner att det finns specifika individer som Säkerhetspolisen följer och då också med största sannolikhet trakasserar med exempelvis grundlösa orosanmälningar. Frågan är då vad en ”brottsaktiv individ” är enligt Säpo, och Wernstedt förklarar att det för tio år sedan fanns hundratals av dessa så kallade brottsaktiva extremister i Sverige men att man idag ”pratar om tusentals som är brottsaktiva”.

— Det är personer som antingen har ägnat sig åt brottslighet eller uppmanat andra att begå brott, som är kopplad till detta om att omstörta samhället.

På frågan varför Säkerhetspolisen då inte griper alla dessa människor som aktivt är ”brottsliga” försöker han hänvisa till polisen:

— Vi har ett uppdrag när det gäller terrorism. Polismyndigheten har ett uppdrag som gäller annan typ av brottslighet. Och det är klart att det utreds när brott har begåtts men vårt uppdrag är att förhindra att brott ens begås.

Men de är egentligen alltså inte brottsaktiva, för då hade de blivit gripna antar jag?

— Om de fullbordat ett brott hade det ju absolut funnits anledning att inleda förundersökningar om ett begånget brott.

För jag antar att Säkerhetspolisen inte låter personer begå terrorbrott utan att ni ingriper?

— Nej vårt uppdrag är ju att förhindra attentat mot Sverige?

Men om personen varit aktiv brottsling hade den väl blivit gripen?

— Ja brottsaktiv innebär ju att en person både själv eller med andra är beredd och uppmanar andra begår. Sen behöver det ju inte betyda att personen har begått brott eller är straffad.

Så Säpos definition av brottsaktiv är en person som ni menar kan begå brott, inte nödvändigtvis en som faktiskt begår brott?

— Alltså när det gäller vårt uppdrag att följa personer i de våldsbejakande extremistmiljöerna, brottsaktiva personer, så är det utifrån vårt uppdrag att förhindra och avärja attentat. Det kan handla om personer som har en lång brottskatalog men det kan också handla om personer som förvisso kan ha utretts för brott men inte nödvändigtvis har dömts för brott. Vi tittar på avsikt och förmåga att begå terroristbrott.

Menar du att det finns tusentals personer i Sverige som har för avsikt att begå terrorbrott i extremistmiljöerna?

— De brottsaktiva har växt från hundratals till tusentals

Så det finns tusentals personer som aktivt begår brott i extremistmiljöerna?

— Det finns tusentals personer som polisen bör följa för att förhindra attentat och försvara Sverige och demokratin.

Men om de begår brott varför griper ni dem inte?

— Om det de facto har inträffat ett brott så är det självklart att Säpo inleder förundersökning, om det faller in under vårt uppdrag.

Då måste det ju vara så att en stor del av dessa tusentals brottsaktiva i verkligheten faktiskt inte begår brott?

— Det är en tolkning som får stå för dig.

”Brottsaktiv” = tankebrottsling
Det tycks alltså som att Säkerhetspolisen har en lista på individer som man menar är ”brottsaktiva”, enligt Wernstedt tusentals medborgare som han dessutom efter flera frågor åtminstone indirekt medger inte nödvändigtvis är brottslingar i den meningen att de aktivt begår några brott. Dessa är varken brottslingar i den meningen att de tidigare begått brott eller i den meningen att de aktivt begår brott för tillfället. Det handlar alltså endast om individer som Säkerhetspolisen anser är ”beredda” att begå brott.

På så sätt kan förstås Säkerhetspolisen kringgå förbudet att upprätta åsiktsregister: Man påstår att det är kriminella individer som övervakas, trots att de egentligen inte är kriminella utan faller under den orwellianskt luddiga kategorin ”brottsaktiva”. Hur man hamnar i den listan, ifall det föregås av någon juridisk prövning eller liknande, är förstås intressant. Men den egentligen brottsligheten ligger uppenbarligen i det politiska engagemang som kan kopplas till individen, med andra ord tankebrottslingar.

Vill inte längre svara på frågor
Men när Nordfront återkommer till Wernstedt för att ställa den frågan, och de många andra frågor som uppstått efter den första intervjun, vill han inte längre svara på frågor. Istället vill han skriva ner frågorna och återkomma med svaren.

Listen to ”Simon Holmqvists uppföljande samtal med Säpo: Vill inte svara på frågor” on Spreaker.

Ganska snart efter det andra samtalet får Nordfront ett mejl där Wernstedt först försäkrar att återkomma ḿed svar på frågorna för att sedan återigen beskriva sekretessen kring enskilda ärenden, Socialtjänstlagen och Säkerhetspolisens uppdrag:

Hej Simon,

Återkommer med svar på dina frågor.

Säkerhetspolisen kan inte gå in på enskilda ärenden, då dessa omfattas av sekretess. Generellt har Säkerhetspolisen en skyldighet att göra orosanmälningar till socialtjänsten när det finns anledning att misstänka att barn far illa. Det är en skyldighet som är reglerad i socialtjänstlagen och som alla myndigheter har att rätta sig efter.
Säkerhetspolisens uppdrag är att skydda Sverige och demokratin. Uppdraget innebär bland annat att Säkerhetspolisen följer brottsaktiva individer i extremistmiljöerna som med våld vill förändra samhället. För Säkerhetspolisen är det brottsligheten som är i fokus, inte åsikter.
Vänliga hälsningar
Gabriel

Nordfront svarar då med följande mejl:

Hej Gabriel!

Jag förstår sekretessen och Socialtjänstlagen. Problemet är bara att jag som journalist förhindras att granska dessa orosanmälningar när jag inte kan få kommentarer om dem.

Ungefär så här har du spelat det:

1. Jag frågar: ”Varför gör säkerhetspolisen orosanmälningar baserat på människors politiska engagemang?”
2. Du svarar ”Säkerhetspolisen gör inte så. Säkerhetspolisen gör orosanmälningar när man misstänker att barn far illa”.
3. Jag citerar en orosanmälan där det står:

”Anledningen till anmälan är följande:

Säkerhetspolisen har information att Joakim och [hans hustru] verkar för den våldsbejakande högerextrema organisationen Nordiska motståndsrörelsen…” etc

4. Du säger ”Men jag kan inte kommentera enskilda ärenden”.

Om du säger att Säkerhetspolisen INTE gör anmälningar på politisk grund, men jag har flera orosanmälningar där det helt öppet står att de sker på grund av politiskt engagemang, utan något som helst om att barnen far illa eller att föräldrarna gör ett dåligt jobb, måste ju detta kommenteras av någon inom Säkerhetspolisen. Då följer ni ju uppenbarligen inte era egna rutiner, såsom du har beskrivit dem för mig åtminstone.

Det är därför en av mina frågor var: Om inte du kan kommentera detta, vem kan då göra det?”

Varpå Wernstedt återigen svarar med att påminna om sekretessen, Socialtjänstlagen och Säpos uppdrag. Efter detta mejl blir det dock tyst.

För att försäkra sig om att Säkerhetspolisen inte bara glömt att svara på frågorna skickades ytterligare en mejlförfrågan till Wernstedt, på vilken han svarar:

Det svar jag tidigare förmedlade skriftligt är det svar vi har att ge på dina frågor.

Följande frågor ville alltså Säkerhetspolisen efter granskning inte svara på:

— Hur definierar Säpo samhällsomstörtande verksamhet? Hur ser den samhällsomstörtande verksamheten ser ut? Har ni konkreta exempel?

— Om ni tar barn från folk, ökar inte risken för radikalisering och samhällsomstörtande verksamhet?

— I ett fall skriver Säpo i orosanmälan att barnen kan riskera att utsättas för hot när de deltar på aktiviteter med Nordiska motståndsrörelsen. Men har inte Säpo misslyckats? Bör ni inte snarare erbjuda personskydd om det finns människor som riskerar att utsättas för hot för att man nyttjar sin rätt till fri åsiktsbildning?

— Om folk skulle börja hota socialdemokrater, skulle ni orosanmäla deras barn då?

— Har ni gjort anmälningar mot andra miljöer? Hur många?

— Ni påstår att det finns tusentals brottsaktiva extremister där ute. Vad beror det på att Säkerhetspolisen inte agerar?

Frågorna rörde också sms:et som en av Nordfronts källor fick av agenten ”Sam”:

– Tolkar du det som att den här agenten Sam trodde att det var Joakim som ringde och ställde dessa frågor snarare än jag?

– Hur ska man tolka ett sånt sms?

– Kan man tolka det som att en anställd på Säkerhetspolisen försöker att tysta en av mina källor?

– Förstår Säkerhetspolisen att jag ringer i egenskap av journalist på Nordfront?

– Känner Säkerhetspolisen till att Nordfront är en tidning med utgivningsbevis?

– Kan man förvänta sig repressalier från Säkerhetspolisen om man ställer frågor?

Men också hur en journalist ska kunna granska Säkerhetspolisen, när myndigheten uppenbart gör orosanmälningar på politiskt grund, förnekar detta och när man konfronteras med citat ur orosanmälningar där det framgår svart på vitt att det sker på politiskt grund bara hänvisar till att man ”inte kan kommentera enskilda ärenden”.

De rutiner som Wernstedt beskriver att Säkerhetspolisen har, nämligen att man är helt ointresserad av politiskt engagemang och att man endast gör orosanmälningar när man misstänker att barn far illa, har ju uppenbarligen brutits här. Antingen har Säkerhetspolisen andra rutiner än vad man påstår offentligt eller så bryter man mot sina rutiner och har svårt att motivera varför.

Motståndsrörelsen: ”Vi kommer att vidta åtgärder”
Att Säkerhetspolisen orosanmäler personer endast på grund av engagemang i Nordiska motståndsrörelsen kan förstås framstå som skrämmande för många. Men faktum är att samtliga orosanmälningar har lagts ned direkt av Socialtjänsten, alternativt lagts ner efter ett samtal med föräldrarna. Anledningen är förstås att Socialtjänsten inte kan vidta några åtgärder ifall det faktiskt inte framgår att barnen far illa hos föräldrarna på riktigt.

Den enda rimliga slutsatsen är alltså att Säkerhetspolisens anmälningar är en del av riktade politiska trakasserier mot medlemmar i Nordiska motståndsrörelsen med syfte att antingen förmå dem att lägga ned sitt engagemang eller förmå anhöriga att försöka påverka dem att göra detsamma.

Till Nordfront hälsar Nordiska motståndsrörelsen att man kommer att se över vilka juridiska åtgärder man kommer att vidta mot Säkerhetspolisen. Det kommer även att publiceras en artikel på Motståndsrörelsen.se som kommenterar orosanmälningarna.

Lyssna på hela intervjun med Gabriel Wernstedt:

Listen to ”Simon Holmqvist intervjuar Säpos Gabriel Wernstedt” on Spreaker.

Missa inte kvällens Studio Bothnia där Robert Eklund och Simon Holmqvist kommer att diskutera Säpos orosanmälningar.


  • Publicerad:
    2020-09-06 09:50