Lördagen den 5 juni anordnas en vänsterextremistisk festival i Stockholm. Vid en snabb överblick tydliggörs banden mellan den etablerade vänstern vilka gång efter annan tar avstånd från våld och den del av vänstern som hyllar våldet som kampmetod. Vidare lämnar festivalens namn en bitter eftersmak för många.

Det intressanta är inte kopplingen mellan våldsvänstern och vänsterpartiet i sig, den känner de flesta av oss redan till. Det intressanta är snarare hur öppna de kan vara med denna koppling utan någon reaktion vilket i sin tur bevisar medias roll som en del av denna subversiva kraft i samhället.

Ett namn med budskap
Festivalen i Stockholm går under benämningen ”Area Turns Red”. Dubbeltänket i benämningen står uppenbar för oss som var aktiva på 90-talet och de försök som gjordes för att piska upp stämningen mot allt nationellt tänkande då. År 1994 släppte den vänsterinriktade gruppen Infinite Mass en låt där refrängen innehöll orden ”shoot the racist and the area turns red”, vilken spelades på radio utan någon större debatt. Att det är en uppmaning till mord på människor med en åsikt, som av systemet godtyckligt stämplats som rasism, bekymrade inte alla de ”goda” samhällsmedborgare som annars protesterar i tid och otid.

År 2009 spelades en ny version in av låten, sponsrad och hyllad av den mer och mer insomnade organisationen Alla lika alla olika. När man den 5 juni drar igång sin festival i Tantolunden på söder gör man det med symboliken av namnet i gott minne. Att deras önskan just är den som uttrycks i låten betvivlar väl ingen?

Takt och ton är inget vänstern är känd för med sina konstanta hyllningar till överfall, folkmord och förtryck; inte heller är deras ärlighet något att skryta om med tanke på att de egentligen aldrig genomfört en misslyckad ”aktion” oavsett slag. Att man då använder sig av ”area turns red” (vilket naturligtvis även syftar på den politiska färg arrangemanget går i) trots det våld man brukat genom åren samt med händelsen för litet mer än en vecka sedan då AFA knivhögg två nationalister vid ett överfall i minnet, är inget att förvånas över – även om det är osedvanligt smaklöst.

Nära band
Festivalen anordnas av ytterligare en nystartad förening (vänstern har så många bollar i luften att det snart inte är lönt att skilja på dem) med namnet STARK (Stockholms antirasistiska kulturförening). STARK består av diverse aktivister från olika vänstergrupperingar vilket är kutym inom vänstern då alla är med i allt utom i Kommunistiska partiet vilka verkar vara de enda med litet stolthet och egen vilja kvar.

Det är inte särskilt svårt att räkna ut vilka som ligger bakom det hela eftersom man bara behöver titta på representerade bokbord för att få ett hum. Bland andra finner vi: Rinkebyhuset, Vänsterpartiet Sthlm, Rättvisepartiet Socialisterna, Revolutionära Fronten, Syndikalistiska Ungdomsförbundet, Socialistiska Partiet, PLANKA, Nätverket Mot Rasism och så vidare.

Återigen klampar Vänsterpartiet kring i samma träsk som Revolutionära fronten. De förstnämnda kallar sig demokrater och mot våld medan de sistnämnda snarare hyllar politiskt våld i sann vänsterextrem anda.

Frågan är varför Vänsterpartiet ens försöker verka rumsrena; jo just det – media täcker upp dem!

Minns ni när Nationaldemokraterna skulle delta på Salemmanifestationen? Det blev ett herrans liv eftersom där även fanns ”nazister”. Men att Vänsterpartiet umgås intimt med organisationer som angripit även ”vanliga” partier som centern, går obemärkt förbi. Vad kul det måste vara för vänsterpartiets representanter i debatter med sina politiska motståndare, eftersom de hela tiden har i bakhuvudet hur deras ”militanta” arm agerar i bakgrunden. Och vilka idioter de övriga partierna skulle känna sig som, om de bara visste.

Släpp tanken på systemet
Alla som ännu tror att det finns någon form av ”fair play” eller ”lika för lika” i demokraturen Sverige; släpp det! Den extrema våldsvänstern fraterniserar sig med respekterade politiker medan media tittar bort. Inte ens de borgerliga ungdomsförbunden som då och då försöker var på hugget har mod nog att påtala det uppenbara – kopplingen mellan de olika delarna av den samlade vänsterrörelsen som sträcker sig från Lars Ohly till de stenkastande maskerade ”antifascisterna”.

• Publicerad:
  2010-06-04 00:00