SAMTIDSHISTORA • Den här sammanfattningen är baserad på Malcolm X:s självbiografi som författades av Alex Haley.

Detta är första delen av fem där jag sammanfattar delar ur Malcolm X:s självbiografi, i vissa delar av berättelsen så kommenterar jag hans livshistoria.

År 1925 föddes Malcolm Little som senare skulle bli känd som Malcolm X, han var en Griffe (tre fjärdedelar neger). Hans mor träffade aldrig sin fader och hon var alltid glad att hon inte gjort det. Enligt familjens historia så hade mormodern blivit våldtagen av en vit man och blivit gravid. Det finns enligt mig vissa saker senare i hans liv som tyder på att detta inte behöver vara sant enligt mig, men det kan också ha skett och det viktiga är ändå att Malcolm själv trodde på det fullt ut.

Malcolm X:s fader hade varit en aktivist för Marcus Garvey, en person som förespråkade svart separatism, att negrer skulle åka tillbaka till Afrika. För oss nationalsocialister är han mest känd för att ha pekat ut att judar var pådrivande i slavhandeln av negrer. Ett faktum som gjorde att han politiskt förföljdes av det judiskt kontrollerade etablissemanget.

Malcolms fader blev själv politiskt utsatt av en lokal grupp vita kristna män som hette ”The Black Legion”, de ansåg att han försökte hetsa de ”bra negrerna” mot de vita i hans kyrkopredikningar. Deras hus skulle senare bli attackerat av gruppen. De lyckades fly ut från huset men fick se bedrövelsen över att deras hus togs av elden.

Det som jag finner konstigt är att familjen sedan flyttar till ett av de vitaste områdena i Lansing, Michigan. Trots det som har hänt och att fadern fortfarande hade kvar sina politiska åsikter. Modern var enligt Malcom ljushyad och kunde på det sättet få jobb men hon fick sparken när det uppdagades att hon var mulatt. Uppdagelsen kunde komma från att folk fick reda på att hon var Malcolm X:s mamma och han själv var känd i byn som en ung kanalje som gjorde upptåg i byn, slogs och stal. När han uppförde sig som värst så fick han ordentligt med stryk av modern som skötte merparten av uppfostringen. Fadern i sin tur läxade fysiskt upp både fru och barn när han kände att det var nödvändigt.

Malcom var det barn som var mest ljushyad av alla åtta barnen och han ansåg att han favoriserades av fadern för sin hudfärg medan han snarare ofavoriserades av modern. Något som också är intressant med tanke på faderns politiska åsikter. I den nästan helt vita skolan slogs han med de andra vita barnen tillsammans med sin broder Reginald. Dagligen fick han höra ”nigger” eller andra uttryck, men Malcolm ansåg att alla vita använde ordet även om de var dåliga människor eller bra, oavsett så störde uttrycket honom. De vita barnen som han slogs mot var vanliga pojkslagsmål och bägge parterna parade sedan ihop sig för att ställa till med pojkstreck i byn.

Fadern dör

En natt bråkade hans mamma och pappa, fadern stormar ut ur huset av ilska. Förhållandet hade varit ansträngt en tid då familjen hotats av The Black Legion och moderns vilja att inte äta viss mat. Hon ville absolut inte äta fläsk medan fadern älskade det och därför bråkade de när hon inte ville tillaga det. Vid den här tiden fanns det segregationsregler som sade att svarta inte fick gå ut vissa tider eller befinna sig på vissa platser i samhället. Den kvällen hittas fadern med skallen inslagen på gatan. Mordet klarades aldrig upp men för familjen var det glasklart att det var The Black Legion som hade dödat honom. Denna tolkning blev till en absolut sanning som Malcolm X senare skulle predika för sina åhörare. Denna tro, för Malcolm X hade karaktären av att tro, gör att jag nödvändigtvis inte accepterar alla hans påståenden om vad som egentligen har skett när han beskriver skeenden i hans familjs historia.

Fadern hade tecknat två livförsäkringar, en fick de utbetalningar ifrån, den andre inte. Enligt Malcolm blev de lurade på pengarna och nöden började nu bli allt större hos den ensamstående modern med de åtta barnen. Malcolm fick gå hungrig och det gjorde att han stal mer och fick därmed ännu mer stryk av modern. En strategi utvecklades hos honom för att undslippa det och det var att skrika så mycket så att hela grannskapet hörde när modern läxade upp honom fysiskt.

Till slut blandade myndigheterna in sig, familjen fick stöd med pengar och mat. Malcolms rykte blev ändå fortfarande sämre och han blev som ung tonåring ökänd som en bråkmakare. Brodern Reginald var en ung talangfull boxare, en dag på klubben skulle Malcolm försöka sig på att boxas och mot en vit person. Hans ökändhet och att han var broder till en talangfull boxare gjorde att många dök upp för att se matchen. Den vite var något år äldre och Malcolm förlorade stort inför alla.

Utklassningen gjorde att jag tvingades gå under jorden då mitt rykte fått sig en rejäl törn bland negrerna i grannskapet. […] När jag väl vågade visade mitt ansikte i grannskapet igen, då retade de negrerna som kände mig så mycket att jag kom till insikt om att jag behövde göra något.

Att bli sportsmän eller underhållare var vid den här tiden den mest acceptabla och i princip enda vägen till framgång för svarta. Dessutom fick de chansen att utan hot slå vita. Prestigen över att svarta skulle vara starkare än vita var stor inom den svarta gruppen. Brodern Reginald kände en stor skam över att brodern förlorat så grundligt, något som Malcolm kände av. Att göra något innebar att Malcolm nu förberedde sig mer inför en återmatch mot samma person. Den här gången blev det mer anonymt och han blev trots förberedelserna nedslagen direkt i första ronden vilket ledde till att han la boxningshandskarna permanent på hyllan.

Till slut tvangs de sociala myndigheterna (vita socialtanterna) att agera mot familjen. Malcolm flyttades till en annan negerfamilj som han uppskattade. Men myndigheterna drog åt sig öronen när modern avböjde att ta emot två hela svin till den hungriga familjen. Då tog socialen resten av barnen. Modern hade vid det här laget börjat prata med sig själv och fantisera ihop händelser. Hon flyttades till ett mentalsjukhus där hon fick vara kvar i flera årtionden. Familjens splittring skyller Malcolm X på de vita socialarbetarna, trots att han själv gillade att leva i den andra negerfamiljen så löste inte det hans problematik då han ställde till med för mycket ofog även i den. Han flyttades till ett ungdomshem som drevs av ett vitt par. De var snälla och han fick stanna kvar där länge. Skolan gick nu bättre och han blev framröstad som ”klasspresident”. Trots att det gick bättre i den vita skolan så grämde han sig fortfarande över att bli sedd som ”niggern”. Han berättar om en händelse som enligt honom själv formade honom i ungdomsåren. En dag blev han tillfrågad om vad han ville bli, han svarade advokat, läraren som tänkte mer efter hans reella möjligheter föreslog istället snickare med firma eftersom det var svårigheter att avancera för negrer och Malcolm dessutom var fattig. Istället för att motbevisa läraren så vände nu Malcolm. Han hade fått jobb, varit med på klassfester och dansat med vita tjejer även om han alltid känt att umgänget var konstlat. ”Historiskt sett har vita människors uppförande gentemot svarta varit att även om vi var med dem så ansågs vi inte vara en av dem” säger han i boken.

Malcolm flyttar till storstaden

Efter lärarens ord så slöt han sig, tålde inte att höra ordet ”nigger” även om det användes neutralt. Omgivningen märkte hans förändrade attityd men han ville inte prata om det. Han beslutade sig för att lämna ungdomshemmet till den vita föreståndarinnans förtret som snyftande fråga honom vad som var felet. Malcolm begav sig till Boston där han sågs som en riktig ”bonnläpp”. Hans halvsyster Ella på faderns sida bodde där. Hon var precis som fadern, en stolt svart kvinna och skulle hjälpa Malcolm och hela ”klanen” Little. Hon bodde i ett område där Malcolm ansåg att negrerna försökte ”bli” vita genom att uppföra sig och utbilda sig som vita. Ella ville att han skulle träffa svarta kvinnor med den mentala inställningen. Han däremot kände sig dragen till stadens negerkvarter. Bland krogarnas sus och dus kände han sig hemma med allt negerslang som pratades där, en säkerligen stark kontrast mot var han kom från. Han fick ett jobb som expedit och kärade ner sig i just en sådan tjej som hans syster ville att han skulle ha, en skötsam kvinna vid namn Laura som studerade. Efter mycket gratisglassar till henne tar han till slut modet till sig och bjuder ut Laura till ett av de dansställena han ständigt besökte. Eftersom hon var noggrann med skötsamheten så tog det ett tag innan hon gick med på det, då hon skulle behöva lura sin fromma gamla mormor som inte hade mycket till övers för sådana svarta som Malcolm hade blivit i Boston.

Väl på dansstället så dansar de tillsammans i en energisk dans och Malcolm som övat länge inspirerar de andra som skapar en ring runt honom och de andra som dansar samtidigt som dansarna drar upp intensiteten. Efter ett tag är Laura trött efter att ha dansat mycket och då dyker det upp en vit kvinna som han kallar ”Sophia” i boken. Hon vill dansa med Malcolm och snart är han redo att överge Laura. Planen mellan Sophia och Malcolm är att han skall köra Laura hem och sedan skall de återförenas under kvällen, planen lyckas. Malcolm X förklarar att vita kvinnor är en statusmarkör för negrerna. Det finns få vita kvinnor på deras dansställen, ofta är de prostituerade eller så har de en dragning till negermän, i vissa fall är det tabuet som lockar. För tabu var det vid den här tiden. Sophia var från en välbeställd familj och hon höll väldigt tyst om var hon bodde eller andra saker som kunde avslöja hennes identitet, även för Malcolm. I boken ger Malcolm X den här kommentaren:

En vit kvinna kan bli rejält förbannad på sin man, hon kan skrika, gapa och kalla han för varje namn hon kan tänka sig, hon kan säga de mest elaka sakerna till honom i syftet att såra honom. Hon kan också prata om hans mamma eller äldre släktingar men hon kommer aldrig säga att hon umgås med en svart man. Det är en automatisk varningssignal för den vita mannen och hans kvinna vet om det.

Föga förvånande slänger sig Malcolm in i det kriminella livet och det kommer del två att handla om.