FRANKRIKE Den populäre journalisten och högerpopulisten Eric Zemmour tycks vara allt närmare att annonsera sin kandidatur i det kommande franska presidentvalet. Gör han det kan han bli det största hindret för Marine Le Pen att besegra Macron.

2022 har Rotschild-bankiren Emmanuel Macron suttit i fem år som president över Frankrike, en av Europas viktigaste nationer. Som president har han utmärkt sig som en av vår tids värsta globalister, och i kölvattnet av corona blev han kanske föga förvånande en av de ledare som både gick längst i att införa inskränkningar av fri- och rättigheter och idag olika metoder för att tvinga människor att ta covid-vaccinet, med covidpass och avsked av tusentals vårdanställda som vägrar vaccinera sig.

Marine Le Pen från partiet Nationell samling har länge setts som hans främsta utmanare. Partiet har kraftligt liberaliserats sedan tiden då fadern, den numera uteslutne Jean-Marie Le Pen, ledde partiet.

Men i jämförelse med exempelvis Sverigedemokraterna och många andra europeiska populistpartier framstår Frankrikes invandringskritiska parti fortfarande som något radikala, även om ett land som Frankrike förstås behöver betydligt radikalare lösningar än bara nya politiker på de främsta positionerna.

Radikal utmanare från höger

Nu har dock Le Pen fått konkurrens om att samla de system- och invandringskritiska väljarna.

Den populäre och kontroversielle författaren och journalisten Eric Zemmour uppträder alltmer i offentligheten som en presidentkandidat. Han har ännu inte annonserat sin kandidatur, men i franska opinionsundersökningar finns han redan med som valbar kandidat och i den senaste uppger så många som 15 procent att de skulle kunna tänka sig att rösta på Zemmour,

Samtidigt visar opinionsundersökningar att Le Pen hade haft 25 procent av väljarstödet ifall Zemmour inte ställer upp, jämfört med Macron som har 24 procent. Om Zemmour vore en kandidat skulle dock endast 16 procent rösta på Le Pen.

Innan Zemmour diskuterades som en seriös kampanj hade Le Pen så mycket som 28 procent av väljarnas stöd i opinionsundersökningar.

"Frankrike har inte sagt sitt sista ord"

I media beskrivs Zemmour ofta som en kandidat som utmanar Le Pen ”från höger”, eller som en mer ”radikal” version av Le Pen. Han är frispråkig och framstår som en anti-politiker precis som Donald Trump gjorde 2016, samtidigt som han uppfattas som väldigt intellektuell och skicklig i debatter på ett sätt som imponerar på fransmännen.

Under sin karriär har han dessutom vid flera tillfällen blivit dömd för hatbrott enligt Frankrikes snäva åsiktslagar, vilket förstärker bilden av Zemmour som en underdog, till och med i jämförelse med den politiskt erfarna Marine Le Pen som bokstavligen föddes in i politiken.

Hans senaste bok La France n’a pas dit son dernier mot (”Frankrike har inte sagt sitt sista ord”), vilket många menar är en programförklaring inför en presidentkandidatur, sålde 200 000 exemplar första veckan.

Genom tv-kanalen CNews – som brukar beskrivas som Frankrikes motsvarighet till Fox News – har han blivit ett känt ansikte i hela Frankrike i egenskap av frispråkig nyhetskommentator.

Deportera eller assimilera

Eric Zemmour föddes i Frankrike 1958 som son till invandrande judar från Algeriet, vilka immigrerade i samband med det fransk-algeriska kriget på 50-talet.

Eftersom den antirasistiska och antifranska lobbyn i Frankrike är judiskt dominerad och skräcken för antisemitism är lika påtagliga som den judiska makten är stark har Zemmour en uppenbart stark fördel. Han blir en offentlig systemkritiker som svårligen kan stämplas som antisemit av stamfränderna, vilket annars hade kunnat göra honom irrelevant som någon att ta hänsyn till.

Zemmour har också den klassiska fixeringen vid muslimer och islam, som judar alltid har när de ger sig in i invandringskritiska rörelser. I sin senaste bok skriver Zemmour att Frankrikes 5 miljoner muslimer antingen ska assimileras helt eller lämna landet.

Assimileringsplanen innefattar bland annat att muslimer från tredje världen ska anta franska sedvänjor, döpa sina barn till Jacques eller Emilie istället för Mohammed och Farida, eftersom bara det senare enligt Zemmour innebär en koloniseringshandling.

Den uppenbara konsekvensen av en sådan assimilering av den idag starkt segregerade muslimska och rasfrämmande minoriteten vore förstås en storskalig rasblandning som skulle lämna permanenta spår i det franska folkets genetik.

Retoriken känns också igen från andra judiska kontrajihadister: Islams värderingar är oförenliga med franska, sekulära värderingar.

Alternativet till assimileringen är deportering och när en italiensk journalist 2014 frågade Zemmour om det vore rimligt och praktiskt genomförbart att deportera fem miljoner muslimer från Frankrike svarade han:

— Jag vet att det är orealistiskt, men historien är ibland överraskande.

Men till skillnad från andra judiska invandringskritiker verkar han till viss del åtminstone stå upp mot både feminism och homolobby och inte sprida narrativet att bögars och kvinnors friheter hotas av reaktionära mörkermän från Mellanöstern.

I sin senaste bok framför han idén om att franskhet ”bara” kan uppbäras av de som fötts på fransk jord, vilket alltså i teorin skulle kunna omfamna en stor del av Frankrikes rasfrämlingar, samtidigt som han öppet skriver om att det pågår en medveten plan att ersätta Europas vita befolkning med icke-européer.

Kan snuva Le Pen på segern

Även om Zemmour alltså i skrivande stund inte har sagt rakt ut att han kandiderar till presidentposten behandlas han i allra högsta grad som en seriös kandidat i den franska offentligheten.

Han har öppet kallat Marine Le Pen för ”svag” och ”vulgär” och någon som ”aldrig kan vinna presidentvalet”. Samtidigt tycks han ta allt fler väljare från Le Pen och till och med Jean-Marie Le Pen har uttryckt att han hellre kommer att rösta på Zemmour än sin egen dotter, ifall han väljer att ställa upp.

Marine Le Pen beskrivs som en vulgär förlorare av Zemmour. Foto: Claude Truong-Ngoc / Wikimedia Commons -, CC BY-SA 3.0, via Wikimedia Commons

Zemmour har lovat att inom en månad ge besked om huruvida han tänker ställa upp. Skulle han göra det och opinionsundersökningarna står sig, då kommer Marine Le Pen inte att gå vidare till en andra omgång i presidentvalet där de två största kandidaterna ställs mot varandra.

Ställer han inte upp tyder mycket på att det blir Macron och Le Pen som går vidare till andra omgången. Där skulle med största sannolikhet Macron segra, då de flesta andra kandidaters väljare som regel föredrar Rotschild-bankiren framför Le Pen.

Men det skulle förstås sänka självförtroendet hos Frankrikes systemkritiker att inte ens kunna få en kandidat att utmana skurken Macron på riktigt.

Vissa proffstyckare spår öppet att Zemmours plan de facto är att försvaga Le Pen, men med ett något mindre ondskefullt syfte: Nämligen att bana vägen för en ledare som kan samla både invandringskritiska populiströster och de mer hårdföra traditionellt konservativa rösterna under en och samma rörelse.

Le Pen har nämligen haft svårt att locka vissa segment av Frankrikes nationalister, nämligen de katolska monarkisterna som traditionellt har sett Le Pen som alldeles för liberal och ”vulgär”.

Men precis som med alla så kallat demokratiska system är spelet riggat för globalisternas seger. Denna gång kan segern dock komma att bli ovanligt stark, tack vare medveten eller omedveten hjälp av en judisk journalist som fångar allt fler fransmäns hjärtan.