KOMMENTAR. Systemets kontroll över befolkningen har avsevärt minskat efter demonstrationen i Göteborg.
Dagarna efter den förbjudna demonstrationen i lördags tycks alla motståndare till Motståndsrörelsen vara överens om – i alla fall utåt – att vårt möte var ett gigantiskt misslyckande. Journalister hånar och förlöjligar, ledande politiker hyllar polisen för att de förbjöd demonstrationen och vänsterextremister är jätteglada över att fascistpolisen och liberal, kapitalistisk media visade sina muskler.
”Fiasko” är det kodord som man kommit överens om och nu kablar ut i tidningar och på forum.
De har alla fel.
Hur mycket de än försöker övertyga sig själv om att misslyckandet är på vår sida så är det vi, inte de, som kommer avancera framåt efter detta. Det är systemets bakslag, inte vårt.
Det handlar inte bara om att vår själva demonstrationsansökan och själva demonstrationsdagen fått hela befolkningen att tala om oss och fått hundratusentals människor att lyssna på vårt budskap.
Det handlar inte bara om att vi faktiskt genomförde ett möte trots den massmediala häxjakten och polisens hot om att använda hela sitt våldsmonopol mot oss.
Det handlar inte om att över 800 personer var på plats i Göteborg för att demonstrera med oss, vilket visar att vi ökar trots de extremt dåliga förutsättningarna inför demonstrationen.
Allt detta var bra, men det var inte där vi lyckades som mest.
Inte heller handlar det om att massmedias behov av förnedringsartiklar gentemot oss avslöjar hur de erkänner att Motståndsrörelsen inte bara utgör oppositionen utan också ses som en allvarlig konkurrent till systemet.
Jag har personligen lite svårt att tycka att det är ”wow” när över 1 000 beväpnade polismän stoppar – men faktiskt har väldigt svårt att göra det – 650 personer i Motståndsrörelsens led. Där våldsmonopolet ligger helt hos polisen och där bara några tiotals personer i Motståndsrörelsens led (sköldbärarna) har ens i närheten samma resurser som polisen att anfalla och försvara sig.
När systemets fiasko uppenbarade sig
Det dåliga var att vi från början missbedömde systemets avsikter och förmåga, vilket gjorde att vi allteftersom hamnade i en nästan omöjlig situation. Vi trodde kanske inte riktigt att (((massmedia))) verkligen skulle gå ut och uppvigla motdemonstranter att i princip döda demonstranter, eller att polisen och andra myndigheter skulle begå sådana extrema övergrepp på grundlagen. Detta måste vi ta lärdom av.
Det positiva var att vi just tvingade fram en sådan situation, för det är just här systemets fiasko uppenbarade sig.
Polisens agerande blottade bristerna i det nuvarande systemet. Det visade att grundlagen, när det väl kommer till kritan, inte är till för etniskt medvetna svenskar. Att ”demokratin” är en illusion och enbart finns för dem som antingen tänker ”rätt” eller som tänker ”fel” men inte ses som ett hot. Motståndsrörelsen både tänker ”fel” och utgör ett hot mot förbrytarna, därför angrips vi.
Eftersom det inte funnits en opposition som hotat systemet på väldigt många år har svensken levt i en drömvärld där man trott att vi har demokrati, rättsstat, grundlagar som är till för alla med mera. Att vi tvingat systemet att kasta masken är definitivt ingen seger för dem utan ett stort fiasko.
Trodde ni alla för några år sedan att polisen skulle förbjuda en tillståndsgiven demonstration från ett politiskt parti? Trodde ni att polisen skulle ha hemliga planer på att massgripa människor utan anledning? Trodde ni att en judisk organisation skulle få bestämma hur svenskar demonstrerar? Trodde ni att statsministern skulle börja tala om organisationsförbud när ett politiskt parti håller en icke-tillståndsgiven, men likväl laglig, demonstration?
Alla saker som hänt de senaste veckorna har varit extrema övergrepp på grundlagen och den rättsstat som Annie Lööf tror att man försvarar genom att förbjuda politiska demonstrationer.
Många av svenskarna är dessutom tillräckligt vakna för att se att sådant som förbud av demonstrationer, förbud av politiska partier, massgripande av personer med ”fel” åsikt och liknande är ganska extremt även för att vara Sverige. Att det inte tillhör vår tradition och står i bjärt kontrast till vad politikerna själva säger att Sverige är och representerar. För att inte tala om Sveriges rykte i världen som någon plats där frihet och rättvisa råder.
Att sådant tidigare skett i liten skala är givet, men det har aldrig varit så uppenbart som nu. Attacken har skett för tidigt, för mycket och varit för uppenbart för att vara någon ”seger” för systemet.
Att vänsterextremisterna (också de en del av systemet) i Sverige är så otroligt harmlösa på gatan har också hjälpt vår sak. Då det inbillade hotet från Antifa och andra vänsterextremister blivit allt mer tandlöst – till stor del för att de tryckts tillbaka av nationella genom åren – har omständigheterna tvingat polisen använda sig av naket våld. Tidigare har det varit bekvämt för polisen att skylla på vänsterextremister för att flytta nationella möten till en bakgata, men när detta inte längre går så måste man själv veva sina batonger och hota med massgripanden för att hindra nationella. Inte heller detta är någon seger.
Vår taktik – en mardröm för ett kriminellt system
Systemets fiasko handlar alltså om att Motståndsrörelsen tvingat det att bekänna färg och avslöja sig självt. Att vi genom vår blotta närvaro i Göteborg tvingat de som styr att visa att de är just de förbrytare vi anklagat dem för att vara. Att vara provokativ genom att arrangera en demonstration med en paroll som utmanar dem (”Revoltera mot förbrytarna”) tycks vara rätt koncept för att få de styrande ur balans och avslöja systemets totalitära tendenser.
För att byta ut systemet måste vi visa inför folket att det är illegitimt, att de nuvarande makthavarna inte har någon rätt att regera. I alla tider har revolutionära rörelser nått sina mål genom att ha tvingat det rådande systemet att bryta mot sina egna principer. I en demokrati handlar det om att testa hur långt skriden yttrandefriheten verkligen är.
För hade vi verkligen levt i en demokrati med utpräglad yttrandefrihet och likhet inför lagen, så hade det inte varit något problem att Motståndsrörelsen håller demonstrationer som alla andra.
Motståndsrörelsen är en radikal organisation som öppet basunerar ut alla sanningar som förbrytarna hatar. Vi är motsatsen till Jimmie Åkesson och annan falsk opposition. Vi kan inte köpas, vi kan inte övertalas om att tona ned budskapet och vi kommer aldrig sluta. Vi är mardrömmen för varje kriminellt system.
Det enda sätt ett förbrytarsystem kan stoppa oss på är att använda sig av olagliga metoder. Vilket kan hindra oss temporärt men i slutändan gör att fler vaknar upp och att vi rekryterar nya medlemmar och sympatisörer. Precis som vi nu kommer göra efter systemets fiasko i Göteborg.
Hoppa till huvudinnehåll
