INTERNET. Den antivita memen ”Karen” är en nidbild av en vit kvinna som är rädd för främlingar. Att kulturmarxister nu i hög utsträckning vänder sig emot vita kvinnor kan utgöra en möjlighet, skriver Simon Holmqvist.

Två vita amerikanska kvinnor som blivit till Karen-memer. Foto: Twitter.

Det antivita hatet tycks bli mer och mer explicit bland Black Lives Matter-anhängare och vänsterextremister. Det senaste fenomenet från USA är att svarta män som hamnar i konflikt med vita kvinnor konfronterar dem samtidigt som man filmar. Filmerna läggs sedan upp på sociala medier med kvinnornas identitet, vilket ofta leder till att kvinnorna förlorar sina arbeten och utsätts för social utfrysning.

Man har också börjat kalla dessa kvinnor kollektivt för ”Karen”, som nu har blivit en mem som trendar på Twitter. Det judiska veckomagasinet Time har i samband med detta publicerat en artikel med titeln How the ’Karen Meme’ Confronts the Violent History of White Womanhood (”Hur Karen-memen konfronterar den vita kvinnlighetens våldsamma historia”).

I artikeln skriver man att Karen-memen är ”en skärmbild av en vit kvinna som stirrar intensivt in i kameran, knipandes ihop sina läppar till ett leende medan hon för ett finger till sin kind, en rörelse som är lika nedlåtande som överdriven”.

En av de första kvinnorna som blev en Karen-mem är en kvinna vid namn Lisa Alexander, som blivit känd som ”San Francisco Karen”. Hon och hennes make ska ha ifrågasatt en svart man vid namn James Juanillo, som stod och klottrade ”Black Lives Matter” på ett bostadshus. På den den svarte mannens uppmaning ska de ha ringt polisen som konstaterade att den ”rasifierade” mannen klottrade på sitt eget hus. Men mannen filmade paret som nu båda står utan inkomst då Lisas egen hudvårdsklinik utsatts för en bojkottkampanj och hennes make fått sparken från sitt jobb.

Enligt Times är det den svarte Juanillo som det är synd om. De menar att han bara hade tur att polisen kände igenom honom som boende i området. ”Han blev igenkänd och inte skadad”, skriver Times som menar att ”samtal [till polisen] som dessa kan leda till svåra skador eller död” och antyder därmed att man inte med gott samvete kan ringa polisen om man ser en svart man begå vad man misstänker vara ett brott.

Triumferande konstaterar man också att herr och fru Alexander förgäves försökt be om ursäkt för sitt beteende och offentligt underkasta sig den antivita ordningen, men till ingen hjälp.

Vita som fruktar för sina liv hånas
Ett annat amerikanskt par som blivit memer i form av ”Ken and Karen” är ett medelålders vitt par som i ett filmklipp ses beväpnade och förskräckta på sin gård medan BLM-huliganer trycker sig allt längre upp på egendomen. Kvinnan hånas bland annat för att hon verkar ovan i vapenhantering. Samtidigt hånas parets vackra neoklassiska villa genom att kallas ”bibliotek”.

Trots att man ser att paret uppenbarligen fruktar för liv och egendom hånas de med memer där de kallas ”Ken and Karen.

Den antivita Karen-memen har också tagit sig till den ”amerikanska” populärkulturen. På Youtube har en svart rappare som kallar sig Crank Lucas publicerat en video där han rappar till låten ”Karen’s Gonna Karen”. Videon inleds med att en svart man kliver ut ur sin bil och tömmer en burk pepparspray i ansiktet på en vit rullstolsburen kvinna medan han filmar henne. Videon avslutas med att en ung blond poliskvinna filmar sig själv medan hon beklagar sig över att hon stött på ”en Karen” som ringt polisen bara för att barn lekt ute på gatan.

I kommentarsfältet skriver ”Crank Lucas” och uppmanar folk att dela med sig av sitt hat mot vita kvinnor:

Har ni någonsin stött på en Karen? Detta är ett safe space att tala om sina erfarenheter.

Förlorade både arbete och hund efter koppeldispyt
I Times-artikeln tar man upp flera Karen-fall som blivit virala de senaste veckorna. Man väljer förstås ut exempel där kvinnor betett sig överdrivet hysteriskt och ibland våldsamt, men i verkligheten kan det för en vit kvinna i USA räcka med att hamna i en trafikdispyt med en svart man som sedan följer efter kvinnan och filmar hennes ansikte och registreringsnummer på bilen utanför bostaden för att bli uthängd som en Karen och förlora sitt jobb.

En av dem som uppmärksammas i artikeln är en vit kvinna som hamnade i en dispyt med en svart man över att hon inte haft sin hund i koppel. Times skriver att hon i slutändan förlorade både sitt jobb och sin hund, som omhändertogs av myndigheter.

När man ser filmklippet förstår man att hennes enda brott var att hon för en liten stund tog av kopplet på hunden och sedan blev rädd när hon konfronterades av en svart man helt ensam i en stor park. Även hon ska, enligt Times, ha försökt att be om ursäkt offentligt, men även i det här fallet har det inte spelat någon roll.

Men Times nöjer sig inte där. I artikeln fortsätter man bevisa vita kvinnors ondska genom att citera undersökningar som visar att 52 procent av alla vita kvinnor i USA röstade på Donald Trump, vilket enligt Times bevisar ”den fara som vita kvinnor och deras tårar utgör”. Man nämner också de två vita kvinnorna Kellyanne Conway och Sarah Huckabee Sanders som bevis för att ”vita kvinnor kan vara och ofta är delaktiga i förtryckande system” eftersom dessa arbetat åt Trump-administrationen.

”Tillsammans med framväxten av sociala medier och smartphone-kameran har det gamla narrativet om vita kvinnor som hjälplösa offer i behov av beskydd nu blivit utmanat”, skriver Times. Att vita kvinnor är utsatta i dagens mångkulturella USA utmanas alltså enligt Times av dessa ”videobevis” som visar att vita kvinnor är ”anstiftare av inte bara konflikter, utan även våld”.

Har vita kvinnor trillat av offerpyrmaiden?
Om vi tar och stillar oss en stund och tänker efter så vet vi att vita kvinnor mer än någon annan grupp har drabbats av feminism och sexuell frigörelse. I Sverige är detta minst lika tydligt som i USA och vi som tillhör oppositionella kretsar vet att vita kvinnor kan bete sig riktigt illa. Det var vita kvinnor som stod tårögda med ”Välkommen”-skyltar när horder av rasfrämlingar strömmande in i landet 2015 – många som senare kom att ofreda och våldta vita kvinnor.

Det är också vita kvinnor som är batikhäxor, som är de värsta radikalfeministerna, som hetsade fram den nya så kallade samtyckeslagen som syftar till att sätta dit vita oskyldiga män för våldtäkt när det egentliga våldtäktsproblemet går att härleda till icke-vita män i fall där själva samtyckets vara eller icke vara knappast är problemet.

Många vita kvinnor är så snabba att underkasta sig fiendens narrativ att de utan att tveka exempelvis rakar av sig håret för att visa ”solidaritet” med den antivita BLM-rörelsen efter en trollning av näthatare på 4chan.

Men det är inte denna högljudda, hysteriska och destruktiva minoritet som symboliserar Karen. Det är helt vanliga vita kvinnor – mödrar och hårt arbetande kvinnor – som är rädda för fysiskt överlägsna svarta män.

Ibland överregerar de, absolut. Men de lever i en värld som redan är antivit, som redan öppet ignorerar det ständiga hot som rasfrämlingar utgör för dem.

Trots att hela världen beklagar sig över hur svarta utsätts för vitas våld visar statistiken något helt annat. I tysthet utsätts vita inte bara för ett folkmord via massinvandring av rasfrämlingar till deras länder, de misshandlas, mördas, förnedringsrånas och våldtas av främmande män – en pågående våldskampanj som kanske är västvärldens sämst bevarade hemlighet, men likväl inte får nämnas högt.

Amerikansk statistik från 2013 som visar att afrikaner är extremt överrepresenterade i att utöva våld. Inte bara mot vita, utan mot alla raser, inklusive sin egen.

Har vita kvinnor bara sina bojor kvar att förlora?
Men det finns ett annat, påhittat offerskap, som vita kvinnor länge har kunnat framhärda i. Kvinnor, även vita kvinnor, har länge ansetts stå högt upp i den kulturmarxistiska offerpyramiden, som tronas av det eviga offret juden. Att vita kvinnor har kunnat se sig som ett offer i den kulturmarxistiska världen med alla privilegier det innebär har tyvärr lett till att många kvinnor har ignorerat de verkliga problemen de står inför – som inte innebär några priviliegier eller möjligheter att lyftas fram av etablissemanget.

Dessa kvinnor har istället för att identifiera sig med sitt folk och sluta upp med vita ställt sig på fiendens sida, omfamnat kulturmarxismen med hull och hår och tårögt välkomnat horderna av potentiella våldtäktsmän från främmande länder samtidigt som man skrikit sig hesa över det vita patriarkala förtrycket som man påstår sig leva under.

Men frågan är om det vi ser nu är den vita kvinnans slutgiltiga exkommunicering från den kulturmarxistiska offerpyramiden. Om den vita kvinnan i fiendens ögon bara är en ”Karen” – en antivit mem som kan hånas på Internet och kastas ut ur samhällsgemenskapen som vilken fascist som helst – vad har då den vita kvinnan kvar att förlora förutom sina bojor, för att tala lite med Karl Marx ord.

Även om det är sorgligt att se denna orgie av blint hat mot vita kvinnor så ser jag i katastrofen en verklig möjlighet i att den vita kulturmarxistkvinnan en gång för alla kan kasta av sig feminismens, mångkulturvurmandets och folkförräderiets ok. Vi vet ju sedan tidigare att många är fortsatt lojala med systemet endast i paritet med hur mycket de har att förlora, om det så är social status, välstånd eller i det här fallet en plats i offerskapets heliga pyramid.

Kanske är det just ”Karen” som behövs för att vita kvinnor i någon större omfattning ska vända sig till den oppositionella rörelsen, där de förstås har sina sanna allierade.

  • Publicerad:
    2020-06-29 12:01