EKONOMI. Johan Persson lyfter i den här artikeln fram ett antal fakta som visar hur kontrollen över den globala ekonomin är koncentrerad till ett fåtal aktörers händer.
Kristna, muslimer och judar har alla traditionellt sett haft förbud mot att låna pengar mot ränta. Eftersom judarna har två moraler, en gentemot andra judar och en gentemot icke-judar/gojim (=boskap), så har talmud tillåtit dem ocker gentemot oss. Redan i 1200-talets Frankrike uppskattas majoriteten av de inträngande judarna ha försörjt sig på penningutlåning. Marcus Arkin skriver i Aspects of Jewish Economic History att av de 228 judiska männen i den sydfranska staden Perpignan försörjde sig nästan 80% på penninglån till kristna. Icke-judiska banker i Europa har sin moderna grund i 1200-talets Italien.
De tidiga bankerna finansierade ofta adelns krigsföring. Bank of England, Storbritanniens centralbank, grundades mot slutet av 1600-talet för att finansiera William III:s krigsskulder. Den store tyske nationalekonomen och historikern Max Weber understryker i verket Den protestantiska etiken och kapitalismens anda skillnaden mellan protestantisk och judisk kapitalism. Han menar att den förstnämnda är produktiv (investerar långsiktigt i företag) och att den senare är spekulativ (med syfte att tjäna pengar, inte att producera något av värde).
Penningväxlaren och hans hustru (1514) av den flamländske målaren Quinten Matsys.
Den berömda Medicifamiljens bankverksamhet i Florens kollapsade i samband med franske kungen Karl VIII:s intåg i Italien. Storbankers kollaps har idag blivit sällsynt och Lehman Brothers är exemplet som bekräftar regeln. Den tidige NSDAP-medlemmen och ekonomen Gottfrid Feder påpekade i sitt manifest Upphävandet av ränteslaveriet att skulder förr i tiden nollställdes då och då på grund av krig, revolutioner och liknande omvälvningar. Medan skulderna sedan grundandet av internationella politiska och monetära organisationer alltid kvarstår i de internationella bankirernas räkenskap.
Skattemasen av Quinten Matsys
När den rådande makten uttalar sig om det nationalsocialistiska Tyskland nämner de aldrig ett dyft om de ekonomireformer som var en essentiell del av att göra tyskarna till ett lyckligt och välmående folk fram till västmakternas krigsförklaring. Det enda som nämns om Tredje Riket är att de gasade sex miljoner judar i gaskamrar eftersom Sovjet påstod att så skedde.
Ekonomi är politik och politik är moral
Det nuvarande ekonomiska systemet är förvisso labilt men dess största brist är moralisk. När nationalekonomer talar om lösningar på det ena eller andra problemet rör det sig i regel om återställare som skjuter upp bakfyllan men ingenting som går till roten med problemen.
EU:s banker lyder under Basel III-regleringen. Dessa banker har rätten att med åtta kronor i kapital låna ut hela hundra kronor till låntagare. Det kallas för en fraktionell reserv på 8%. Att ett fåtal folkfientliga banker tillåts ha ett monopol på rätten att skapa pengar kommer inte lösas med hjälp av blygsamma reformer utan kräver revolutionära tilltag. Varför har inte ett hundratal arbetare rätten och möjligheten att gå samman och skapa en bank?
För att ordna ekonomin behöver vi inte uppfinna hjulet på nytt. Det räcker med att låta sig inspireras av vad tyskarna gjorde under 30-talet, då de genom en statlig centralbank utfärdade valuta i proportion till det skapande tyska arbetet och på så vis lät ekonomin tjäna folket istället för att tvinga folket att tjäna ekonomin. Det var ett land där staten gav lån utan ränta till nygifta par för att finansiera deras bostadsköp.
En ekonomi grundad på arbete istället för finans.
Beskatta banken
Enligt Marc Chesney, som är professor i kvantitativ finans på det prestigefyllda universitetet ETH i Zürich, skulle man med en skatt på 0,2% på alla penningöverföringar i Schweiz kunna ersätta alla andra skatter. Med 0,4% skatt på transaktionerna skulle alla schweizare också få medborgarlön. Denna sorts skatt skulle inte bara avskaffa alla andra skatter och allt förbannat pappersarbete – den skulle få bankerna att betala skatt för en gångs skull! [3]
När finanskrisen bröt ut 2008 lät man inte storbankerna kollapsa och ställde inte heller bankirerna inför rätta för sitt oansvariga, giriga beteende. Utan i USA, Storbritannien och Euro-området tillsköt respektive stat pengar till bankerna. I USA och Storbritannien tillsköt staten stödpaket motsvarande tre fjärdedelar av vardera lands BNP! Sex av åtta timmar av en knegares arbetsdag under ett helt år gick alltså till att stödja banken! Stödpaketen i euro-länderna motsvarade 18% av områdets BNP. [2]
Från 1880 till mitten av 1960-talet motsvarade den brittiska banksektorns tillgångar ungefär hälften av landets BNP, på fyra decennier tiofaldigades denna siffra! [2]
Mot slutet av 60-talet nästan trefaldigade de brittiska bankerna sin avkastning. Enligt Bank of Englands chefsekonom Andrew Haldane beror det främst på att bankerna minskat sin fraktionella reserv. Om banken har 10 kr och vill behålla en reserv på 20% så kan de låna ut 50 kr (40 kr skapas), är de villiga att sänka sin reserv till 10% så kan de låna ut 100 kr (90 kr skapas).
[2]
Det var dock först efter upphävandet av Breton-Woods fördraget 1971 och oljekrisen 1973 som nyliberalismen fick chans att presentera sina lösningar om privatisering och avreglering. Den förmenta avregleringen har givetvis ersatts av nya (internationella) regler genom EU, Världsbanken och Internationella valutafonden. Rejält politiskt genomslag fick nyliberalismen med Ronald Reagan i USA och Margret Thatcher i Storbritannien. [3]
Ronald Reagan
Det var oerhört fult, men än mer lömskt och psykologiskt raffinerat av makten att genomföra nyliberalismen med hjälp av en skådespelare som i sina filmer gestaltade cowboyen, arketypen för den amerikanske arbetaren; samt en kvinna, vilket för tankarna till kvinnlig empati.
Gruvstrejken under Thatcher.
För fet för ett fuck
Den kanske vidrigaste regeln i den moderna ekonomin är to big to fail-regeln om att staten går in med räddningspaket ifall storbanker riskerar kollaps. Denna försäkran om statlig subvention medför givetvis att storbankerna kan ta större risker än mindre banker och på så vis ges en ojämn fördel. Bankirerna tar vinsterna, skattebetalarna står för förlusterna.
Data från Schweiz. I blått vinster (negativ vinst = förlust) i miljarder schweizerfranc. I rött bankirernas bonusar i miljarder schweizerfranc. Förlusterna år 2007, 2009 och 2012 hade kunnat omvandlas till vinster om det inte vore för bonusar som bankirerna tog ut. Vid förlust undslipper banken den skatt de hade behövt betala på vinsten. [3]
Enligt [5] så har Microsoft totalt 389 underbolag verksamma i 79 länder.
Om vi struntar i individer och stater och bara tittar på hur multinationella företag är sammanvävda genom ömsesidigt ägande kan vi tänka oss tre scenarier: (1) att multinationella företag är skilda från varandra, (2) att de är sammanklumpade i ett antal konglomerat eller (3) att de alla är sammanvävda i ett enda stort nätverk.
Schematiska grafer av scenario (2) och (3).
Om det tredje fallet gäller så kan vi tänka oss att det dessutom är blott ett fåtal företag som dominerar och att dessa då i slutändan äger en enorm del av världens rikedom. Har man väl tagit reda på hur ägandeförhållanden ser ut kan man dessutom ta reda på vem som kontrollerar ett visst företag i och med att den som äger mer än 50% av aktierna i ett företag också kontrollerar företaget.
Till vänster en graf över ägande, till höger en graf över kontroll av företagen (0 innebär ingen kontroll, 1 innebär full kontroll). Företagen A, B, C, D och E äger varandra i ett komplicerat nätverk och herr Rödsköld i sin tur äger 51% av företag A och kontrollerar därmed inte bara företag A utan också alla andra företagen i nätverket.
En graf över ägande bland världens största företag år 2007. Storleken mäts i ägande (summan av företagets aktier, obligationer, fastigheter osv). Om ett företag äger aktier i ett annat så bildas en länk mellan företagen. [4]
I studien The Network of Global Corporate Control (2011) försökte författarna kartlägga ovanstående frågor om globalt ägande. De fann att tre fjärdedelar av världens alla multinationella företag är sammankopplande i ett enda stort nätverk. Alla stora multinationella företag tillhör detta nätverk som utgör hela 94,2% av alla multinationella företags totala värde.
Det näst största nätverket innehöll bara 230 multinationella företag och var över 2 000 gånger mindre än det stora nätverket. Alla resterande nätverk innehöll färre än 10 multinationella företag.
De allra största företagen i det stora nätverket är sammankopplade genom ömsesidigt ägande på det cykliska sätt som visas i figuren på finansföretagen ovan. Författarna till studien ger några förslag på förklaring av detta förhållande: sänkning av transaktionskostnader, gemensam delning av risker, att det ökar det ömsesidiga förtroendet och kanske allra viktigast – att undgå regler och lagar.
Givetvis kommer ägandemässigt stora företag inneha aktier i många andra företag bara genom att de är rika och därmed har fler länkar. Författarna till studien använde dock en mer raffinerad modell där de inte räknade kontroll som att man ägde mer än 50% av ett företag utan det räckte med att man ägde en stor andel aktier i företaget jämfört med övriga aktieägare. De fann att de 30 största företagen kontrollerar runt en tredjedel av det stora nätverket och att finansföretag dominerar.
Källor:
[1] Global Ownership and Corporate Control Networks (2017) Rungi m.fl.
[2] Banking on the state (2009) Andrew G Haldane
[3] Föreläsning av Marc Cheney [länk]
[4] The Network of Global Corporate Control (2011) Glattfelder (mig veterligen goj) m.fl
[5] Global Ownership and Corporate Control Networks (2017) Rungi m.fl.
Om lån i det nationalsocialistiska Tyskland se Hitler’s revolution av Richard Tedor
Om Korea se Country Size, International Trade, and Aggregate Fluctuations in Granular Economies (2012) Di Giovanni, Levchenko.
Om judarna i Perpignan se Aspects of Jewish economic history s.59 av Marcus Arkin.
Alla källor går att komma åt via hemsidorna archive, sci-hub och libgen.
Hoppa till huvudinnehåll
