NORDISK HISTORIA • Modern gymkultur har sina rötter i den svenske läkaren Gustaf Zanders mekanisering av Ling-gymnastiken under 1800-talets senare hälft. 300 av hans gym etablerades i 40 länder.

År 1890 skrev den svenske läkaren och gym-pionjären Gustaf Zander i tidningen Nya Stockholm:

Jag skall taga bort det öfverflödiga fettet, fördrifva bleksoten, upphäfva blodbristen, vidga andhemtningsvertygen, kufva magkatarren och reumatismen, räta ut hela samhället och ställa det på säkra fötter...

Sex år senare skrev en av den folkliga så kallade Ling-gymnastikens främsta företrädare i Sverige Carl Norlander:

På den sportmässiga, förkonstlade vägen skall man aldrig nå vårt folk.

Den svenska idrottsrörelsen i ett internationellt perspektiv

Nordlander ansåg att den vid hans tid framväxande moderna tävlingsidrotten organiserad i olika föreningar inte hade några förutsättningar att på allvar slå rot i landets folkliga djup. Rollen som ”det stora och varaktiga redskapet för det vårt folks fysiska fostran” kommer, menade han, ovillkorligen intas av den inhemska folkliga Ling-gymnastiken.

Han tycks ha fått fel, för under bortåt ett sekel blev det precis tvärtom. Den träningsform han förespråkade glömdes ganska snart bort, medan idrottsföreningar växte fram och kom att totalt dominera organiseringen av svenskarnas ”fysiska fostran” ända fram till tidigt 1980-tal. Under mellankrigstiden genomgick den svenska idrottsrörelsen en enorm tillväxt och breddning och spred sig nu till varje hörn av landet.

Medan händelser efter andra världskriget såsom Joseph Weider ́s grundande av The International Bodybuilders år 1946 – dagens IFBB – på många andra ställen ledde till framväxten av privata gym, så motiverade de i Sverige istället ännu inte anslutna att gå med i någon idrottsförening.

Annat blev det då på 70-talet med lanseringen av filmen Pumping Iron 1977 med Arnold Schwarzenegger i huvudrollen, för den medförde en global löpelds-spridning av gymkulturen, vilken något försenat på allvar nådde Sverige på tidigt 80-tal, då gym åter började växa fram i landet. Resten är som man säger historia.

Gymkulturens rötter i svenskt 1800-tal

Men modern gymkultur i Sverige och världen har en betydligt äldre historia än så, och den har, som Carl Norlander ju förutspådde, faktiskt sina rötter i Ling-gymnastiken. Redan på 1860-talet bildades den första gymkejdan i modern bemärkelse i landet – vilken förmodligen också var den första moderna i världen. Svenska gymmaskiner var under 1800-talets sista decennier en het exportvara. Och maskinerna i Titanics gym var tillverkade av en svensk. Han hette Jonas Gustaf Wilhelm Zander (1835–1920) och var läkare tillika ortoped, men är för den del av eftervärlden, där han inte är bortglömd, mest känd för att ha skapat den mediko-mekaniska sjukgymnastiken. Han brukar tillskrivas ”mekaniseringen” av Per-Henrik Lings gymnastik samt grundandet av världens första kända gymkedja.

År 1864 tog Zander sin examen som medicine licentiat vid Karolinska institutet. Redan nio år dessförinnan – under sitt första som student – började han skissa på maskiner som kunde göra ”gymnastens ensidiga och kraftuttömmande arbete” överflödigt och på samma gång uppnå ”en säkerhet och likformighet i rörelserna”.

Maskiner med hävarmar och inställbart motstånd

Det var dock först 1857, när han började leda gymnastikövningarna vid sina systrars flickpension, och i samband därmed konstruerade sina första kompletta maskiner, som Zander insåg att hans framtidsvisioner nog skulle kunna förverkligas. Flickorna där hade klagat på att Ling-gymnastiken var tråkig och brodern hade varken tid eller lust att engagera sig i deras träning. Men tjejernas missnöje gav honom en anledning att på allvar sätta igång med konstruktionen av sina ”mekaniska appareljer”. Dessa var till en början huvudsakligen av trä och hade hävarmar och vikter eller fjädrar, vilka erbjöd ett inställbart motstånd. Med Zanders egna ord kunde man ”med matematisk noggrannhet bestämma rörelsernas styrka”. Han hade hittat rätt, och skrev senare om det skede som nu följde:

Den ena apparaten efter den andra fick träda i vårt ställe och slutligen var hela skaran full[t engagerad] i gymnastik, utan att vi behövde lyfta ett finger och kunde i lugn och ro tillse att det gick ordentligt till.

Medico-mekaniska institutet

Fem år senare utvecklade Zander efter pensionens flytt till Partille utanför Göteborg ett på vetenskapliga rön baserat system av vad han nu kallade gymnastikapparater. År 1865 öppnade han i Stockholm så den anstalt för mekanisk sjukgymnastik, som kom att bli känd under namnet Medico-mekaniska institutet, och som grundaren själv från 1868 till 1898 var föreståndare för. Institutets första gym gick även under namnet Gubbkvarnen, låg på Östermalm i Stockholm och hade 27 maskiner.

De flesta bevarade bilder på träning och maskiner vid Zanderinstitut ljuger i så motto att de arrangerats som reklam för försäljning av maskiner. Män och kvinnor tränade i själva verket separat och var definitivt inte klädda i kostym och väst respektive korsetter och snörliv som de flesta fotona antyder – utan i dåtida träningskläder. På gymmen var vidare 80 % av apparaterna avsedda för sjukgymnastik och 20 % för styrketräning/friskvård. För dagens gym gäller de omvända siffrorna. Bland Zandermaskinerna märks också en rad olika slags massage-apparater, som väl idag lyser med sin frånvaro på gym.

Under de trettio åren under Zanders ledning prövades och utvärderades på institutet övningar och maskiner ständigt – vilket ledde till ändringar, nytillskott samt till att vissa togs ur bruk. Vad antalet apparater beträffar, så uppgick det till slut till drygt sextio.

Industriell tillverkning och export, Nobelprisnominering

År 1865 startade Zander även upp en egen masstillverkning av gymmaskiner. Själva produktionen lades ut på Göransson mekaniska verkstad på Östermalm i Stockholm, medan exporten snart kom att omfatta hela världen. Fram till 1920 etablerades 300 gym i 40 länder. När RMS Titanic förliste år 1912, så tog hon med sig sitt exklusiva gym med Gustaf Zanders maskiner till botten. I Sverige hade då hans gym och gymmaskiner redan till stor del hamnat i skuggan av den framväxande idrottsrörelsen.

Zander utarbetade under 1910-talets början metoder för att mäta och behandla skoliospatienter. Denna tillämpade forskning åberopades tillsammans med hans gym och maskiner av de högt ansedda tyska läkare som nominerade honom till 1916 års Nobelpris i medicin – ett pris vars utdelning ställdes in med anledning av det pågående världskriget.

Redan 1897 hade sonen Emil Zander tagit över fadern Gustafs verksamhet och 1928 tog den förres yngre broder Rickard Zander vid. Denne hade dessförinnan varit föreståndare för ett antal Zanderinstitut i Frankrike och Sydamerika. Rickard konstruerade så sent som 1945 åtta nya maskiner beställda av Medicinalstyrelsen. Året därpå lades verksamheten vid institutet ned definitivt efter upprepade men misslyckade försök att finansiera den med rehabilitering av finska krigsinvalider.