SJUKVÅRDEN British Medical Journal uppmanar i en alarmistisk artikel läkare att rädda klimatet genom att minska ned på diagnosticering och behandling av patienter – om så det kostar många liv.

Läkarna borde tänka mindre på sina patienters hälsa och mer på planetens, hävdas i en artikel ursprungligen publicerad som ledare i British Medical Journal (BMJ).

Artikeln, nu återpublicerad i en specialutgåva tillägnad den förestående klimatkonferensen COP26 i Glasgow, Skottland, gör gällande att medicinsk behandling i betydande grad bidrar till växthusgasutsläpp.

Här betonas vidare att detta koldioxidavtryck kan reduceras endast om ”hälsoproffs” kan minska sin ”överdiagnosticering” och ”överbehandling”.

Statistik saknas inte i artikeln:

”Sjukvården bidrar med 4-5 procent till de sammanlagda växthusgasutsläppen. För National Health Services (NHS) del kommer 62 procent av dessa utsläpp från leveranskedjor och 24 från själva vården."

Så krafttag krävs:

”Vårdgivare kan bli institutionella ledare som driver på utfasningen av koldioxid på sjukhusen genom att minska överdiagnosticeringen och överbehandlingen inom sjukvården, samt genom att eliminera slöseriet, strömlinjeforma tjänsterna, och förbättra effektiviteten för leveranser och upphandling. Samtliga dessa strävanden kommer göra vården mer hållbar.”

Tidiga cancerdiagnoser ger större koldioxidavtryck

En av de större problemen, argumenteras i en separat passage, är alla dessa förargliga misstänkta cancerpatienter, som på ett sådant tröttsamt sätt insisterar på att få sin diagnos så tidigt som möjligt. De måste lära sig vänta, menar forskaren och kolumnisten Dr Rammya Mathew:

”Påtryckningar för tidigare och tidigare cancerdiagnoser är ett annat betydande bidrag till den moderna vårdens koldioxidavtryck. Vi har under en rad år uppmanats att sänka tröskeln för misstankar om cancer, och vi har uppmuntrats att utreda tidigare och mer grundligt.”

Matthew ondgör sig sedan över oskicket att man utreder huruvida
trombocytos kan vara en tidig indikator för underliggande cancer, och hon frågar:

”… borde vi inte överväga vilken miljöpåverkan det medför att utsätta så många patienter för en uppsjö utredningar med oklar kostnads-nyttokalkyl?”

Författaren, journalisten och debattören James Delingpole kommenterar i Breitbart News det han kallar ”klimatindustrin” på detta sätt:

”Klimatindustrin är komplex – och de cyniska miljardärerna bakom den, såsom World Economic Forum — har genomfört en i det stora hela framgångsrik operation som fått skolor, universitet, underhållningsindustrin, storföretag och mainstreammedier att spotta ur sig miljöskräckhistorier.”

Och kritiker tystas, menar han:

”Vilka som helst berättelser som levererar bevis för att den globala uppvärmningsskräcken är sanslöst överdriven slår man samtidigt skoningslöst ned på.”

Ett illustrativt exempel på dessa företeelser är, påpekar Delingpole, ett meddelande från Google, där man demoniserar medier som ”motsäger den vetenskapliga konsensus som råder gällande klimatförändring”.

Vetenskap och konsensus

Många frågar sig idag om ”konsensus” nödvändigtvis är något eftersträvansvärt inom vetenskap.

På området ”klimatförändring”, konstaterar Delingpole, existerar definitivt ingen konsensus, varken rörande fenomenets orsaker eller om hur de eventuella problemen kan lösas.

”Klimatförändringsförnekaren” Tony Heller sätter vad han kallar dagens ”klimatkult” i ett historiskt perspektiv:

”Galileo motsade den vetenskapliga konsensus som rådde om geocentrism. Wegener motsade den vetenskapliga konsensus som rådde om att kontinenter inte kan röra på sig...”

Heller påminner om hur man senare kom att betrakta de utbytta förklaringsmodellerna i dessa fall. Han vänder sig till dagens klimatalarmister när han förutspår:

”En dag kommer er klimatkult kommas ihåg med samma förakt.”

För att återgå till kravet på att läkarna ska vårda klimatet istället för patienter så undrar Delingpole i sin artikel:

”… hur många kommer behöva dö av odiagnosticerad cancer medan woka doktorer offrar dem på deras den ’globala nödsituationens’ altare?”