JUDENHETEN. Israels högsta domstol underkänner teorin om att den judiska identiteten endast är en religiös tillhörighet och godkänner DNA-test som metod för att avgöra en persons judiskhet.

DNA-test ska även i fortsättningen få användas som bevis när personers judiskhet utreds inför ansökan om israeliskt medborgarskap. Foto: Maggie Bartlett, NHGRI (Montage/Public domain).

Högsta domstolen i Israel har avslagit en talan mot det israeliska chefsrabbinatet och de rabbinska domstolarna, rapporterar den israeliska tidningen Haaretz. Talan som signerats av en grupp israeliska aktivister gällde ett förbud av rabbinernas användning av DNA-test som metod för att bevisa eller motbevisa att någon är jude och därmed utröna om denne har rätt att bli medborgare i Israel eller ej.

Enligt högsta domstolen lyckades inte talan bevisa att rabbinerna agerar på ett diskriminerande sätt genom att tillåta DNA-test som bevis. Men man ålade samtidigt chefsrabbinatet att inom ett år författa skriftliga regler för hur formerna för dessa DNA-test ska se ut. Detta eftersom det i dagsläget är något oklart hur man bedömer ett DNA-test som bevis för eller emot en persons judiskhet.

I domen skriver den israeliska högsta domstolen:

De svarandes [rabbinernas] argument indikerade en bristande tydlighet gällande de regler som används i de rabbinska domstolarna. Till exempel argumenterade man i det preliminära svaret att förslaget att genomföra ett genetiskt test endast läggs fram när resten av materialet som presenterats inte är tillräckligt, exempelvis i fall där man utan ett sådant test inte skulle kunna bekräfta en persons judiskhet. Enligt detta resonemang kan ett förslag att genomföra testet endast vara till fördel för personen som testas, vare sig han accepterar testet eller vägrar att genomgå det.

Å andra sidan hävdar man på andra ställen att vägran att undergå testet kan lägga ”ytterligare vikt” och ”förstärka” bevisningen, och under vår förhandling har representanter för de rabbinska domstolarna argumenterat att vägran att undergå testet kan ses som ”en särskild förstärkning” av ett beslut om att personens judiskhet inte är bevisad.

Denna brist på tydlighet gällande de genetiska testerna och dess status förstärker behovet av tydliga instruktioner rörande de rabbinska domstolarnas förslag att genomföra genetiska test, samt betydelsen av att vägra undergå ett test.

Skiljaktiga domare ville se större frihet för DNA-test
De domare som var skiljaktiga var inte emot DNA-testen i sig, utan menar endast att det inte är nödvändigt för de rabbinska domstolarna att formulera tydligare regler för formerna av testet. Man anser att testets frivillighet och att det endast är en av många möjliga metoder som finns för att bevisa judiskhet talar emot att tydliga regler behöver implementeras.

”Ibland kan genetiska test vara smidigare och effektivare än att leta fram andra bevis och dokument. Därmed finns det inga problem med att presentera möjligheten för den sökande [av israeliskt medborgarskap], för hans kännedom och val”, skriver exempelvis den skiljaktiga domaren Noam Sohlberg i minoritetsbeslutet.

De skiljaktiga domarna menar vidare att de flesta som ansöker om att få sin judiskhet bekräftad också får det. Exempelvis bekräftades 97 procent av de 3 451 ansökningar som inkom 2018. Att alla ansökningar behandlas likadant, oavsett om de aspirerande israelerna kommer från USA, forna Sovjetunionen, Västeuropa eller Indien, talar också emot att formerna för DNA-testen skulle vara diskriminerande, menar de skiljaktiga domarna.

Vidare vände man sig i minoritetsbeslutet mot att den judiska staten skulle betala rättegångskostnaderna, eftersom de israeliska aktivisterna som väckt talan inte valt att gå direkt till chefsrabbinatet och därmed belastat det civila rättssystemet i onödan.

Samtliga domare i den israeliska högsta domstolen underkänner alltså det allt vanligare argumentet att judiskhet endast är en religiös tillhörighet, då något sådant inte går att spåra genetiskt.

Det återstår att se ifall något annat land följer Israels exempel och inför genetiska test för att bevisa nationell tillhörighet.

”Lagen om återvändande” gäller endast judar
Den sionistiska planen med staten Israel var att skapa ett judiskt nationalhem, med andra ord ett land för endast judar.

1950 stiftade det israeliska parlamentet ”lagen om återvändande”, vilken säger att ”alla judar har rätt att komma till det här landet som en oleh (invandrare)”. Det är kontroverserna kring hur man definierar vem som är jude och inte som ligger bakom högsta domstolens beslut att godkänna DNA-test, även om de länge använts av de rabbinska domstolar som har att utreda aspirerande israelers judiskhet.

Sedan 1970, då lagen förtydligades ytterligare, kan man få rätt att bli en oleh under följande förutsättningar:

  • Man är född jude enligt den ortodoxa tolkningen, nämligen att man har en judisk mor eller mormor.
  • Man har judiskt påbrå på faderssidan, med andra ord en judisk far eller farfar.
  • Man har konverterat till någon av de tre officiellt godkända formerna av judendom: Ortodox, konservativ eller reformistisk judendom.

DNA-test används i de fall då något av ovanstående inte kan bevisas.

Även om Israel säger sig godkänna konvertiter kan man inte som icke-jude konvertera till sekulär judendom, även om den som redan anses vara jude får bli israelisk medborgare även om han eller hon är sekulär. Detta lyckades Gransknings Sveriges Fabian Fjälling visa när han en gång i tiden försökte utreda frågan med Lena Posner Körösi från Judiska centralrådet:

En jude som valt att konvertera till någon annan religion förlorar också på samma sätt sin rätt att nyttja lagen om återvändande.

Enligt lagen om återvändande kan en jude också nekas medborgarskap av den judiska statens inrikesministerium om denne anses utgöra ”ett hot mot den israeliska statens säkerhet”. Detta kan exempelvis handla om personer som kan förväntas förråda den judiska staten, men lagen anger också som exempel judar som är på flykt undan rättvisan för allvarliga brott i andra länder. Detta implementeras dock väldigt sällan, då Israel är en känd fristad för allsköns judiska brottslingar.

Den judiska gangstern Meyer Lansky är en av få judar som nekats israeliskt medborgarskap genom historien. Foto: Public domain.

Genom historien har bara en handfull väldigt ökända judiska brottslingar nekats medborgarskap, som exempelvis Robert Soblen som försökte fly undan ett livstidsstraff i USA efter att ha spionerat för Sovjetunionens räkning, eller den judiske gangstern Meyer Lansky som inledningsvis togs emot av Israel men som utlämnades till USA två år senare.

Källor:
Israeli High Court Allows DNA Testing to Prove Judaism
Law of Return (Wikipedia)

  • Publicerad:
    2020-02-03 13:17