INSÄNDARE. En läsare med initialerna AH belyser i denna insändare hur de västerländska samhällena alltmer viker sig för individers önskan att byta biologiskt kön istället för att gå till botten med vad det är som ligger bakom denna ”könsdysfori”.

Pojken Baylin hatade sitt biologiska kön så mycket att han försökte dra bort det, påstås det i media.

Häromdagen läste jag en artikel om en 7-årig pojke i Australien som ville vara en flicka. Han hatade sitt biologiska kön så mycket att han bokstavligen försökte slita loss det. Han började också hysteriskt gråta när hans mor bekräftade att han kommer få skägg precis som sin far när han blir äldre. Baylin, som pojken heter, fick diagnosen ”könsdysfori” när föräldrarna sökte hjälp hos en läkare för drygt ett år sedan. Familjen är mycket ”förstående” över hans situation och har börjat kalla sonen Briella istället för Baylin. De använder också bara feminina pronomen när de tilltalar honom. Att döma från kommentarerna som artikeln fick, så verkar det som om de flesta kom överens om hur lyckligt lottad ”Briella” är som har sådana kärleksfulla, progressiva och toleranta föräldrar som ”hon” har.

Skatteverket här hemma i Sverige gick tidigare i vår ut med ett pressmeddelande där de klargjorde att de som byter könstillhörighet efter den 1 juni 2016 kommer att få ett nytt personnummer. Detta efter att transsexuella har haft ”problem” med sina papper då deras personnummer varit bundet till deras biologiska kön. I detta pressmeddelande slank det dock ut ett intressant uttalande, jag citerar:

För till exempel en man som blivit kvinna, anges hon efter förändringen som barnets mor i bland annat personbevis.

Notera att Han har nu blivit Hon och Hon har nu blivit barnets ”mor”, pappa har blivit mamma precis som när man byter däcken på bilen eller färgen på fasaden.

I USA har Barack Obama nyligen varit upptagen med att försöka hitta någonstans för dessa könsförvirrade individer att utföra deras basala behov på. Hans besatthet av att införa transsexuella toaletter i en tid då landet är på randen till undergång, är minst sagt underlig. Det måste finnas minst sex miljarder andra frågor och problem av högre vikt att ta itu med, men ändå är det detta han väljer att fokusera på under sina sista månader som president.

Detta är bara ett axplock som jag gjort bland ett oändligt antal historier av samma stoff, de är varken utmärkande eller för den delen särskilt kontroversiella med tanke på vilken tid det är vi lever i. Men jag skulle här nedan vilja kortfattat illustrera hur allvarlig den här situationen egentligen är.

Nya termer har dykt upp såsom könsdysfori, könsneutralitet och könsflöde (genderfluid). Ett nytt pronomen, hen, har introducerats i Sverige. Homosexuellas och transsexuellas ”rättigheter” till artificiell insemination och adoption blir allt starkare och mer socialt accepterade.

Det kommer nog inte som en överraskning för er som anammat nationalsocialismen som er världsåskådning, när jag påstår att det bara finns två kön på den här planeten. Oavsett vad de ”progressiva” krafterna kan tänkas uppfinna i nutid eller framtid, så är detta ett tidlöst faktum. Det finns bara manligt och kvinnligt och vi som ser på naturen som vår förebild kan observera detta tydligt i växtriket och i djurriket. Där kan vi iaktta symbiosen mellan de två olika könen, hur de stödjer varandra, hur de befruktar sig och hur de förökar sig. De är varandras motvikter, en motvikt i perfekt balans till sig självt och om denna balans rubbas, då rubbas också deras chans att överleva livets påfrestningar. De tappar styrkan att stå emot starka, biologiska hot.

Mannen är kvinnans motpart och vice versa, inget mer och inget mindre. Vem som är mer värd eller vem som står upp när de pissar är irrelevant. Naturen är inte intresserad av jämlikhet eller könskvotering, naturen är bara intresserad av överlevnad.

Så vad händer då när miljontals homosexuella och transsexuella par uppfostrar barn som blivit berövade åtminstone en biologisk förälder? Vad händer i ett barns huvud när pappa en dag blir mamma? Vad händer med framtida generationer av vårt folk som inte uppfostrats i den symbios som naturen har unnat dem? Jag vill att ni tänker på detta när ni ser detta fenomen breda ut sig över våra kontinenter.

Min vrede riktas inte mot ”Briellas” framtida könsbyte eller pappans vilja att bli mamma. Min vrede ligger i det faktum att ingen frågar varför dessa saker sker. Alla botar symptomen med ytliga lösningar istället för att leta reda på den verkliga och bakomliggande orsaken till sjukdomen.

Istället för att iaktta de ödesdigra påverkningar som hormonstörningar har på ett foster och göra något åt det, så skall vi acceptera de dysfunktionella individer som skapas och tillmötesgå deras krav hur onaturliga kraven än är.

/AH

• Publicerad:
  2016-06-27 12:10

Kategoriserat som:
• Insändare
• Nyheter & Journalistik
• Opinion
• Opinion & Motstånd