Dagens datum 25 augusti: Denna dag 1939 hittade arkeologer en 32 000 år gammal lejonstatyett i en grotta i södra Tyskland.

Under andra hälften av 1930-talet genomfördes arkeologiska utgrävningar i en grotta kallad Hohlenstein-Stadel i Lonetal, ca två mil norr om den sydtyska staden Ulm. Utgrävningarna leddes av den nationalsocialistiska arkeologen och paleontologen Robert Wetzel.  Mer systematiska utgrävningar inleddes 1937 och skulle pågå i två år fram till krigets utbrott då utgrävningarna fick ställas in.

Robert Wetzel.

Den 25 augusti 1939 fann arkeologen och paleontologen Otto Völzing ca 200 elfenbensfragment från mammut i grottan. Detta var i sista stund för samma dag fick Völzing och flera andra arkeologer inkallelseorder till tyska armén. På grund av detta fick Robert Wetzel avsluta undersökningen av grottan och de 200 elfenbensfragmenten skulle bli liggande i lådor i 30 år utan att någon undersökte dem närmare.

Robert Wetzel blev 1938 utnämnd till ortsledare för Nationalsocialistiska tyska docentförbundet. Han var även president för dess vetenskapliga akademi och redaktör för tidningen Tysklands förnyelse. I december 1944 gick Wetzel med i tyska Volksturm, motsvarigheten till vårt hemvärn, och blev kompanichef. Han tillfångatogs i krigets slutskede av de allierade och fängslades i ett interneringsläger.

1953 började Wetzel arbeta igen som lärare på Stuttgarts tekniska universitet och på den medicinska fakulteten vid Tübingens universitet. 1960 återupptog han utgrävningarna i Hohlenstein-Stadel tillsammans med Otto Völzing. Två år senare avled Wetzel, hans önskan hade varit att samlingarna från utgrävningarna av grottan skulle doneras till staden Ulms museum, vilket också skedde.

Materialet blev sedan liggande i museets magasin fram till 1969 då arkeologen Joachim Hahn fick ansvaret att inventera fynden som förvarades i 2000 lådor. Några dagar före jul 1969 började Hahn och några kollegor att försöka pussla ihop fragmenten, vilket ledde till en sensation. De hade upptäckt och lyckats pussla ihop en liten 29,6 centimeter hög människoliknande figur som uppenbarligen hade skapats av en människa.

Under åren 1972-75 kompletterades den lilla elfenbenfiguren med mer fragment. 1982 arbetade paleontologen Elisabeth Schmid med statyetten och lyckades att pussla ihop den ytterligare. Det var då det blev tydligt att huvudet på figuren föreställde ett kattdjur.

Hösten 1987 började en omfattande restaurering av statyetten på Landesmuseum Württemberg. Tillsammans med konservatorn Ute Wolf plockade Elisabeth Schmid försiktigt isär figurinen till sina beståndsdelar för att restaurera den. Varje steg i processen, som tog ett halvår, dokumenterades noggrant.

Under restaureringen blev det tydligt att en tredjedel av figurinen saknades, särskilt ryggen var skadad. De saknade delarna fick ersättas med en blandning av vax och krita.

Under nya utgrävningar i grottan 2010 letade man noggrant igenom och filtrerade fram ytterligare små fragment som tidigare utgrävningar missat. Man hittade då ytterligare bitar som passade på på lejonfigurinen.

Det är en allmän uppfattning att den lilla figurinen föreställer en blandning mellan lejon och människa, alternativt ett stående lejon, och i Tyskland kallas den för ”Der Löwenmensch”. En datering av fyndet har slagit fast att lejonfiguren tillverkades av människor för 35 000 till 32 000 år sedan och därmed är världens äldsta ”antropomorfa figurin”. I samma område har fler unika fynd gjorts, bland annat världens äldsta musikinstrument, flöjtar från samma tid.

Hur en konstnär föreställer sig en flöjtspelande kvinna från Aurignacienkulturen.

Inga mänskliga skelett från tiden har hittats på fyndplatsen varför det är oklart vilka det var som levde i området på den tiden. Men det mest sannolika är att det var människor från den sk Aurignacienkulturen. Men det kan inte helt uteslutas att det var neandertalmänniskor. Oavsett så kan man nog förutsätta att många av nutidens européer är avlägsna ättlingar till de människor som en gång för länge sedan skapade lejonmannen, andra unika konstverk och de musikinstrument som hittats i i denna trakt.

Tundralandskap.

Under istiden kämpade våra förfäder för sin överlevnad på det som då var en vidsträckt tundra som sträckte sig från östra Europa genom Tyskland och in i Frankrike. Norden var helt täckt av is och obeboeligt. I denna bistra miljö levde våra förfäder på att jaga mammutar och andra djur.

Ett av de rovdjur som levde sida vid sida med våra förfäder på den europeiska tundran var det europeiska grottlejonet (Panthera leo spelaea). Ett skelett av detta lejon hittades 1985 i den tyska byn Siegsdorf. Detta lejon var något större än de lejon som lever idag och jagade samma byten som människorna.

Det europeiska grottlejonet anses ha dött ut för 12 000 år sedan. Dess efterträdare var det europeiska lejonet, som möjligtvis var grottlejonets ättling. Man tror att det europeiska lejonet dog ut någon gång under sen stenålder eller under bronsåldern, möjligtvis fanns det kvar ett fåtal europeiska lejon i isolerade bergsområden in i historisk tid.

Artikeln publicerades ursprungligen 2013-08-25.

• Publicerad:
  2018-08-25 01:07

Kategoriserat som:
• Dagens datum
• Historia
• Kultur & Kunskap