Farmen-diktatorn dömd för barnporrbrott
2024-10-12 16:55
Nyhetsrapporteringen från Libyen åskådliggör förljugenheten i vårt eget land. Varje dag sedan några veckor tillbaka matas vi av media med lögner om kriget mellan libyska regeringsstyrkor och rebeller. Det har från början varit klart att det mesta som går att läsa i ”mainstream”media är rena lögner och överdrifter vars syfte är att piska fram stöd för kriget.
Inte en enda av de större tidningarna, inte en enda av tv-kanalerna, rapporterar sakligt eller försöker behandla informationen från Libyen kritiskt. Man kan konstatera att medierna i vårt land istället gjort sig till proxies åt de stora internationella sionistkontrollerade nyhetsbyråerna och medierna. Nyheterna vi får förmedlas till stor del endast vidare till den svenska publiken från källor som AFP, Reuters, CNN, Sky News och så vidare. Dessa stora nyhetsbyråer och medier är sionistiska och kapitalistiska propagandacentraler, ingenting annat. De ljuger lika mycket som media i Sovjetunionen gjorde, enda skillnaden är att de ljuger och manipulerar bättre.
Till och med den omtvistade arabiska nyhetskanalen Al-Jazira, som annars kan erbjuda en lite mer nyanserad bild av Mellanösternproblematiken, är i fallet Libyen endast en megafon för den genomkorrupta arabiska överklassen och gör därmed gemensam sak med USA. Al-Jazira grundades av Emiren av Qatar, ett land som förövrigt ska delta med flygstyrkor i angreppet på Libyen.
I Sverige har vi sedan länge haft några få aktörer som dominerar massmedia. Det tål att upprepas: Först och främst den judiska Bonnierkoncernen men även mediakonglomeratet Shibsted och i viss mån Kinneviksfären (Stenbeck). Ett fåtal sionister och kapitalister äger och kontrollerar därmed samtliga större medier i Sverige.
På fredagen beslutade FN:s säkerhetsråd att införa en ”flygförbudszon” i Libyen. Ryssland och Kina m.fl. lade ner sina röster, men ingen stat röstade nej. Kohandeln inför omröstningen lär ha varit intensiv och en tänkbar bidragande orsak till att kineserna inte använde sig av sitt veto är att de räknar med att USA som tack för detta väljer att blunda för den kinesiska regimens agerande i Tibet och mot uigurerna i Xinjiang. Kina har dock på söndagen förklarat att man anser att Libyens suveränitet ska respekteras. Ryssarna kan ha haft liknande bakomliggande motiv vad gäller Tjetjenien med flera randstater. De stora vill ha fritt att slå de små, och på så vis kan de även dela upp världen i respektive intressesfärer.
Franska flygplan var på lördagen först ut att anfalla mål i Libyen. Betecknande nog anföll man markmål utanför Benghazi för att stötta de trängda rebellerna. I Aftonbladets nätupplaga kunde man sedan läsa: ”Fordonet som träffades ska ha hotat civila.” Trovärdigt… som så mycket annan totalt genomskinlig propaganda i den tidningen. Man kan nog lugnt konstatera att begreppet ”Flygförbudszon”, vilket upprepats i medierna den senaste tiden, knappast överensstämmer med verkligheten. Det är bara en fråga om bedrägliga ord använda som propaganda, ungefär som när ”fredsbevarande styrkor” i själva verket utkämpar krig. När kontrollerade nyhetsmedier talar om ”Flygförbudszon” betyder det således angrepp mot libyska markstyrkor, och ”strategiskt viktig infrastruktur”, vilket inkluderar ”Gaddafis palats”. NATO har säkerligen redan dödat sina första civila i detta krig, men vi kan vara säkra på att det kommer beskrivas som ”oundvikligt” och ”misstag”, inte som när Gaddafis styrkor dödar civila, då det ofta beskrivs som ”slakt” eller ”mord”.
Att fler libyer riskerar att dö de närmaste 48 timmarna än vad som dött under hela upproret är nog ganska troligt – NATO förfogar över en effektiv krigsmaskin. Detta till skillnad från libyska militären vilken rent allmänt anses som mycket bristfälligt tränad och utrustad. Såvitt är känt förfogar inte libyska styrkor över mer än ganska föråldrade vapensystem, luftvärnet är från Sovjettiden och det är frågan om mycket av materielen ens fungerar. Libyens flygvapen är även det hopplöst föråldrat och bristen på kompetens och underhåll inom hela militären är mycket stor, varför mycket av den mer avancerade materielen antagligen står och skräpar någonstans.
Tydligt från de bilder som visats från konflikten är att varken regeringssoldater eller rebeller lärt sig mycket om militär disciplin, något som varit helt nödvändigt i krig de senaste 3000 åren. Det är därför sannolikt att de inte kommer kunna göra något effektivt motstånd mot NATO, vare sig i luften eller på marken. Man kan dock inte helt utesluta att Libyen förfogar över mer avancerade vapensystem än vad som är känt samt några få elitstyrkor som skulle kunna tillfoga NATO viss skada.
Att Gaddafi låtit Libyens försvar förbli så undermåligt är väl i sig ett fördömande bevis på hans inkompetenta styre. Det är nästan med sorg i sinnet man ser hur svaga arabstaterna är militärt, sedan påstår vissa, helt verklighetsfrämmande, att de islamska länderna utgör ett hot mot Europa. Det är naturligtvis bara trams. Hotet ligger endast i deras växande befolkningsmängd och att våra egna makthavare med flit öppnat gränserna så att emigranter och flyktingar från dessa länder kan överskölja Europa.
Många människor antar med fog att en hel del av detta handlar om olja, och det gör det naturligtvis också – dvs att ”fel” intressen kontrollerar den. Det var Gaddafi som på 1970-talet lät nationalisera de utländska oljebolagens tillgångar i Libyen. Sedan är det naturligtvis inte så enkelt att det bara handlar om olja. I Libyens fall handlar det även om en regim som vägrat anpassa sig till den nya världsordningen (och genom oljan fått den ekonomiska möjligheten att göra det). Libyen har använt en hel del av sina oljepengar för att stödja politiska rörelser i andra länder. Trots detta har Gaddafis Libyen sedan många år försökt att gå en balansgång och successivt närmat sig väst. För att få vara i fred har man bland annat ställt upp ekonomiskt, slutit migrationsavtal och hjälpt väst i kampen mot ”terrorismen”.
I kampen mot terrorismen har man i Libyen, precis som i de andra nordafrikanska staterna, Egypten, Tunisien och Algeriet begått övergrepp, mord och tortyr mot radikala islamister, detta har man gjort å USA och EU:s vägnar. Vissa kanske minns hur det var i Algeriet när islamisterna vann valet 1991 och medierna i väst som annars skriker högt om demokrati och mänskliga rättigheter, plötsligt tystnade och Algeriets militärregim tilläts ogiltigförklara valet, utropa undantagstillstånd och sedermera utrota oppositionen i ett mycket brutalt inbördeskrig som krävde hundratusentals dödsoffer. Detta skedde med tyst stöd ifrån de västeuropeiska länderna och USA.
När FN – denna heliga ko – tog beslutet att införa ”flygförbudszonen” försökte den libyska regimen rädda sig genom att utlysa vapenstillestånd. Genast rapporterade medierna om att det var våldsamma strider i Benghazi och att Gaddafis flyg bombade staden som aldrig förr. För en kritiskt tänkande människa är det uppenbart att det är rebellerna som tjänar på att striderna fortsätter och därför har allt att vinna på att angripa regeringstrupperna. Det är också betecknande att det stridsflygplan som sköts ner över Benghazi på lördagen tillhörde rebellerna. Det är inte alls långsökt att jetplanet cirklade över Benghazi för att ge omvärlden intrycket av att Gaddafi fortsatte att bruka sitt flygvapen.
Att USA:s, Storbritanniens och Frankrikes underrättelsetjänster varit inblandade i upproret redan från början är mycket sannolikt. Det är så man arbetar. Vidare förekommer det uppgifter om att man försett rebellerna med vapen med mera och att specialstyrkor och militära rådgivare från NATO befunnit sig i landet i minst två veckor.
När allt kommer omkring är detta ett anfallskrig mot en suverän stat, inget annat, även om de stora staterna gaddat ihop sig och fått igenom ett luddigt beslut i ett överstatligt organ som FN. Den veritabla tsunamin av lögnpropaganda behövs för att de ”goda” demokratierna ska kunna starta kriget. I demokratier behövs nämligen extra mycket manipulation och lögner för att starta krig.
Gaddafi är inte ”en galen diktator”, han må vara diktator och han må vara en mycket udda person ur vårt västerländska sätt att se det, men antagligen varken mer eller mindre störd än en figur som Nicolas Sarkozy. På Aftonbladets nätupplagas framsida kunde man på söndagen läsa: ”Nu fruktar man att Gaddafi ska använda senapsgas mot sin egen befolkning.” Propaganda som skulle ha imponerat ledarna i det forna Sovjetunionen.
Alla större tidningar och tv-kanaler i vårt land tjänar makteliten. I klarspråk är journalisterna intellektuella horor som tjänar sina sionistiska och kapitalistiska hallickar. Varenda artikel och rapport om Libyen dryper av förljugen propaganda. Självklart ska man inte heller ta uppgifter från libyska regeringen som sanna, utan granska allt kritiskt. Men ur vårt perspektiv är detta ganska oviktigt i sammanhanget. För vi kan se hur förljuget och korrupt media är i vårt eget land, att de ljuger och för människor bakom ljuset. Och om de ljuger om konflikten i Libyen, ja då ljuger de även om allt annat av vikt. Genom att ljuga så systematiskt och så pinsamt primitivt visar de också vad de har för syn på det svenska folket. De antar att vi är dumma i huvudet och att vi går på deras lögner. Och det finns tecken som tyder på att vi gör det… om och om igen, år ut och år in.