Hundratusentals svenskar är idag arbetslösa, varslen fortsätter och trots enstaka optimister verkar de flesta analytiker vara överens om att den globala finanskris som smittat av sig på Sverige inte kommer att vika ännu.

Fortfarande beräknar man en arbetslöshet på över 12 procent inom två år samt att man inte kommer att märka ett uppsving i ekonomin förrän år 2012, varpå en sakta återhämtning kan påbörjas – men allt detta är bara teorier och förhoppningar, det kan lika gärna fortsätta neråt.

Ingen vet om botten ännu är nådd eller ens nära, eftersom den globala finansmarknaden är att jämställa med en mycket grumlig sjö. Vi kanske får fotfäste på vad som verkar vara botten, men som visar sig vara en höjning av sjöbotten varefter bråddjupet kommer.

Det som ursprungligen satte igång den nuvarande finanskrisen, den okontrollerade derivathandeln, finns fortfarande, likt cancerns metastaser, inom den världsekonomiska kroppen och det räcker med ännu ett ”Lehman Brothers” för att det hela skall sätta igång igen. Fortfarande finns över 1000 biljarder dollar i utestående derivater – pengar som kan krävas in under rätt förutsättningar.

Den nuvarande finanskrisen beror inte på en rad olyckliga omständigheter, även om sådana naturligtvis spelade in. Det som hänt är att ett antal superkapitalister vars personliga förmögenheter överstiger Sveriges BNP (exempelvis familjen Rothschild) helt enkelt ville ha mer. På samma sätt som George Soros spekulerade och nästintill sänkte den svenska kronan och fler europeiska valutor, varpå krisen satte igång i början 1990-talet, har superkapitalisterna åter ansett det vara dags att fylla på sina skattkistor – på jordens befolknings bekostnad.

Det är visserligen en stor risktagning varje gång man arrangerar en finanskris eftersom det ekonomiska systemet är litet likt spelet ”plockepinn” – det går inte att förutse konsekvenserna. I början av 1900-talet gick det fel och man tappade kontrollen, vilket ledde till att exempelvis nationalsocialisterna i Tyskland kunde samla sin kraft och utmana finansmaffian. Under 1990-talets kris gick det bättre. Hur det skall sluta denna gång vet vi inte. Antingen lyckas den internationella storfinansen med sin enorma stöld, varefter man kan balansera ekonomin – eller så har man rört vid fel sticka i plockepinnhögen varpå hela rasket rasar.

Hur som helst befinner vi oss nu mitt uppe i krisen och svenskarna måste tänka och agera som ett folk, inte som individer. Vi måste inse att hetsen efter kapitalvaror, det själviska tänkandet och globaliseringen skapat alla de förutsättningar som behövts för att rånet som nu genomförs skulle vara möjligt. Ett Sverige med en nationell politik, befäst bilateralt i de nordiska länderna inklusive Baltikum genom en nordisk allians, där syftet varit att säkerställa stabiliteten och självständigheten från den globala finansmarknaden, hade påverkats mycket litet av det som nu sker. Vidare hade ett nationellt styre säkerställt så att all viktig industri samt banker med mera var säkrat i händelse av stora ekonomiska omvälvningar. Den nuvarande regimen bryr sig väldigt litet om Sverige och svenskarna.

Om botten är nådd och en normaliseringsprocess kan påbörjas inom några år skall vi se det som en varning samt utnyttja respiten och verkligen förändra vår nations förutsättningar. Om krisen fördjupas måste vi vara redo att agera och helt enkelt göra det som krävs för att säkerställa vår framtid – utöver detta finns inga alternativ.

Artikeln ursprungligen publicerad i Nationellt Motstånd nummer 17.


  • Publicerad:
    2009-10-10 00:00