KASTRERING • Granskande journalistik avslöjar en svensk vård för ”könsdysfori” som skadar och stympar unga svenskar. Inte ens de otillräckliga befintliga restriktionerna följs och inget ansvar utkrävs.

Svensk så kallad transvård har tillfogat barn svåra biverkningar och skador.

Medan allt fler föräldrar till barn som diagnosticerats med ”könsdysfori” höjer sin röst och gör motstånd mot behandlingen som deras barn utsätts för, flyr de ansvariga inom ”vården” sitt ansvar.

Kännedom om skador hos hormonbehandlade barn har funnits länge bland läkare vid Karolinska universitetssjukhuset (Ku), men ändå inte kommunicerats utanför sjukhusets portar.

En flicka började behandlas med stopphormoner vid elva års ålder.
Senare konstaterades det att hon – nu beskriven som ”han” – vid 15–16 års ålder drabbats av skador på ryggkotor, benskörhet samt avstannad tillväxt.

Slutar inleda nya hormonbehandlingar

Det var i maj 2021 som sjukhuset, i samband med att man presenterade sina nya riktlinjer för ”transvård”, tillkännagav att man slutar med att inleda nya hormonbehandlingar av minderåriga inom transvården.

I de antagna nya riktlinjerna konstateras att vetenskapligt stöd saknas för den här typer av hormonbehandlingar – samt att de medför stora risker för allvarliga biverkningar.

Konkreta fallbeskrivningar, där biverkningar av hormonbehandling ingår, saknas dock i rapporten.

SVT:s Uppdrag granskning (Ug) rapporterar däremot om 13 fall i Stockholm där svåra biverkningar och direkta skador ingår.

I ovan nämnda fall om en flicka (av sjukhuset kallad ”Leo”) som utsattes för hormonbehandling från elva års ålder, så började allt när flickan vid tio års ålder berättade för sina föräldrar att hon känner sig som en pojke.

När flickan fyllt elva ordinerade så läkarna vid Astrid Lindgrens barnsjukhus (underställt Ku) stopphormoner för henne.

Medan flickans mamma inledningsvis noterade vissa förbättringar i dotterns psykiska hälsa, så vände denna utveckling snart mycket tydligt.

— Han mådde så dåligt att han vid ett flertal tillfällen försökte med suicidförsök. Vi förstod inte, vi trodde att vårt barn skulle må bättre av behandlingen, förklarar modern för Ug.

Efter en tid drabbades dottern även av ryggsmärtor.

— När vi frågade med jämna mellanrum hur det kändes i ryggen sade han ”jag har ont hela tiden”.

440 barn har de senaste fem åren fått stopphormoner

Statistiken visar att 440 barn diagnosticerade med könsdysfori de senaste fem åren i Sverige behandlats med stopphormoner.

Sjukhusens riktlinjer föreskriver att när det kommer till behandling av könshormonerna östrogen och testosteron, vilka bevisligen orsakar irreversibla kroppsförändringar, så ska ”betänketid” alltid ges.

Överläkaren tillika barnendokrinologen Ricard Nergårdh betonar dock att även stopphormoner ibland kan orsaka irreversibla förändringar/skador.

— Det är kemisk kastrering. Det kan påverka psykiskt mående på ett sätt som man inte tänkt sig och inte önskat sig. Det är väldigt viktigt att patienten och patientens familj är väl informerade om det.

Behandlades i 4,5 år utan kontroll – mot tillåtna 2 år

Nergårdh förklarar att man här därför satt en gräns på två år för behandlingen.

Efter denna period ska behandlingen utvärderas bland annat med avseende på eventuella biverkningar.

När det kommer till skelett och bentäthet så ska dessa undersökas kontinuerligt under behandlingen.

Men för Leo genomfördes den första röntgenkontrollen först fyra och ett halvt år efter påbörjad behandling.

Då konstaterades skelettförändringar. Två ryggkotor hade skadats, Leo hade stannat i växten och diagnosticerades dessutom med benskörhet.

Flickan hade fram till detta läge behandlats i över fyra år utan kontroller.
Dock gjordes ingen avvikelserapport och behandlingen fortsatte i tre månader till.

— Skador som har föranletts av behandling hos oss har vi självklart ett ansvar för. Men jag kan inte gå vidare med ett enskilt ärende eller kommentera det under pågående intervju, kommenterar Svante Norgren, chef för Astrid Lindgrens barnsjukhus, som hör till Ku.

Medan behandling inom den så kallade transvården utförs av Karolinska universitetssjukhuset, så är det – som i Leos fall – oftast KID-teamet som står för initial utredning och diagnos av ungdomar som antas lida av könsdysfori.

Detta utredande team är underställt barn- och ungdomspsykiatrin i Stockholm.

— Är det så att det är en vårdskada och den är allvarlig så ska vi Lex Maria-anmäla förstås, förklarar Göran Rydén, verksamhetschef för BUP Stockholm.

En avvikelserapport om Leos behandling kom till stånd först efter att Ug belyst fallet och dessutom intervjuat såväl Karolinska som BUP.

— Man känner såklart ilska gentemot dem man litade på. Men också gentemot en själv, jag är den som ska skydda mitt barn men det har jag på något sätt inte gjort, kommenterar Leos mamma Natalie till Uppdrag granskning.

När Ug går igenom andra fall av hormonbehandlade barn hittar man biverkningar som leverpåverkan, sänkt bentäthet och kraftigt nedsatt psykiskt mående.

Ansvarig chef: ”Hade ingen aning om dessa vårdskador”

Det mest uppseendeväckande i Ug:s granskning är kanske ändå det faktum att ansvarige chefen för Karolinska universitetssjukhuset uppger sig sakna kännedom om att sammanlagt 13 barn behandlade för könsdysfori i Stockholm erhållit vårdskador.

Intervjuaren undrar hur en sådan brist på information är möjlig samt om chefen inte har ett ansvar här.

— Vi är två olika enheter. Barnsjukhuset sköter den barnmedicinska delen – utredningen och den psykiatriska uppföljningen ligger på KID-teamet, svarar Norgren.

Göran Rydén, chef för barn- och ungdomspsykiatrin i Stockholm dit KID-teamet alltså hör, uppger att man nu undersöker de här berörda fallen.

— Vi går igenom dem vi har kännedom om för att få lite bättre kläm på om det är något vi missat där vi borde ha kommunicerat.