GLOBALISM • Under aftonen före det stora Natotoppmötet i Vilnius tog den militanta globalismen hem en stor seger. Inte nog med att Erdogan tänker godkänna Sveriges Natoansökan: Detta tycks även villkoras med att Turkiet närmar sig EU.

Under måndagen gav Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan plötsligt besked om att Turkiet tänker släppa in Sverige i Nato om EU återupptar förhandlingarna om ett turkiskt EU-medlemskap. Tidigare har Erdogans krav handlat om att Sverige ska bekämpa PKK och förbjuda koranbränningar, men dessa verkar Erdogan nu helt plötsligt anse att Sverige redan har mött.

Senare under måndagseftermiddagen hade Erdogan ett möte med Sveriges statsminister Ulf Kristersson (M) för att diskutera Sveriges anslutning till Nato. Efter mötet med Kristersson fick Erdogan träffa Europeiska rådets ordförande Charles Michel. EU-bossen publicerade efter samtalet med president Erdogan en tweet där han plötsligt deklarerade att EU och Turkiet nu ”utforskar möjligheten” att fördjupa samarbetet och ”återuppliva relationen”.

Under kvällen kom sedan beskedet från Nato-bossen Jens Stoltenberg om att Erdogan meddelat att Turkiet tänker ratificera Sveriges Nato-ansökan.

— Detta gör oss starkare och säkrare, sa Stoltenberg.

— Att fullfölja Sveriges anslutning till Nato är ett historiskt steg som gynnar säkerheten för alla Natoallierade vid denna kritiska tidpunkt, fortsatte han.

Sedan tidigare har även Ungern släppt sina invändningar mot det svenska Nato-medlemskapet och meddelat att man tänker ratificera Sveriges ansökan om Turkiet gör det först. Detta innebär att Sverige snart kan anslutas till krigsalliansen om inga ytterligare hinder uppstår.

Intressant nog ska Erdogan under ett telefonsamtal med USA:s president Joe Biden redan på söndagen ha förklarat sina EU-intentioner, vilket innebär att Biden kan ha satt bollen i rullning redan då. Under måndagsmorgonen kom också beskedet från Bidens nationella säkerhetsrådgivare Jake Sullivan om att USA ”går vidare med planen att leverera F-16-plan till Turkiet”.

Turkiet som kandidatland till EU

Turkiet blev ett kandidatland för EU redan 1999 och förhandlingar om medlemskap inleddes 2005. Motstånd inom EU mot en turkisk anslutning saktade dock ned samtalen och Turkiets överenskommelse med EU 2016 om att hålla tillbaka de så kallade flyktingströmmarna som flödade in i Europa var tänkt att skynda på processen.

Men en misslyckad militärkupp i Turkiet samma år ledde till en rad åtgärder från Erdogan som satte stopp för förhandlingarna. Erdogan använde nämligen kuppförsöket som en förevändning för att stärka presidentens makt i den turkiska konstitutionen, samt för att gå hårdare åt politiska och etniska minoriteter i landet – något som ansågs oförenligt med EU:s ”värderingar”.

Den opålitlige Erdogan

Exakt vad som försiggått bakom kulisserna kan vi i dagsläget bara spekulera i, men det verkar som att Erdogan – som den machiavellian han är – såg Sverige och Finlands desperata tvärvändning i Nato-frågan som en ypperlig möjlighet att mjölka västblocket på så mycket han bara kunde. Presidentturken har lyckats etablera sig som en inflytelserik kraft i svensk politik, fått USA att återuppta affären med F-16-planen och nu även kunnat ta sitt land ett steg närmare EU-medlemskap.

Alla visste också att Erdogan – oavsett hur övertygad han än verkade – skulle kunna komma att ändra sig när som helst, med tanke på hur hal han är. Kanske var han så smart att han medvetet inledde processen med att ställa krav som han visste skulle bli oerhört krångliga för Sverige att uppfylla fullt ut och sedan klänga sig fast vid dem in absurdum i syfte att skapa frustration hos globalisterna.

När detta dragits till sin spets skiftade han plötsligt fokus till ett helt annat krav som i ett annat läge hade framstått som omöjligt att tillmötesgå, men som i ljuset av krånglet snarare framstår som en stor lättnad och en enkel eftergift för de globala krafterna.

Ett svek mot Ryssland och Brics-falangen?

Sedan kuppförsöket 2016 har Erdogan tagit flera steg för att närma sig Ryssland. Både Erdogan och Rysslands president Vladimir Putin och deras respektive diplomater har arbetat hårt för att skapa ekonomiska och politiska samarbeten under de följande åren. Medan de flesta Nato-länder har valt att bli en part i Ukrainakonflikten har Erdogan försökt att etablera sig som en fredsmäklare, samtidigt som Turkiet har uttryckt önskan att gå med i Brics. Efter Jevgenij Prigozjins kuppförsök i Ryssland över midsommarhelgen var Erdogan dessutom en av de första världsledare som Putin ringde.

Anses Erdogans tvärvändning i Nato-frågan då som ett svek i Kreml? Jag tror inte det. Att Erdogan förr eller senare skulle släppa in Sverige i Nato har man nog tagit för givet. Dessutom har Sverige sedan länge intagit en tydlig och offentligt fientlig inställning till Ryssland och ställt sig fullt ut på Natos sida. På så sätt kommer ett svenskt Nato-medlemskap ur ett ryskt perspektiv inte omedelbart att påverka maktbalansen i Östersjön, även om ryssarna offentligt beklagar sig över detta. Det kan till och med vara så att det bara gör saker och ting enklare och tydligare för Moskva, som nu inte längre behöver behandla Sverige som ett ”neutralt” land.

Det betyder dock inte att Erdogan ses som en pålitlig person i Ryssland. Nyligen tog Erdogan emot Ukrainas president Volodmyr Zelenskyj och lät honom ta med sig hem fem Azovbefälhavare som ryssarna tillfångatog efter Azovstals fall förra året, bland annat Azovs högste befälhavare Denis Prokopenko.

Med tanke på Azovs ideologiska kopplingar, påstådd brutalitet mot civila i Mariupol och det faktum att befälhavarna tillhör den ukrainska arméns absoluta elit ville ryssarna inte att de skulle vara en del av en omfattande fångutväxling med Ukraina i september förra året. Erdogan var dock med och förhandlade fram ett avtal om att befälhavarna skulle friges under villkoret att de skulle befinna sig i Turkiet tills krigets slut. Att Erdogan plötsligt bryter det avtal som han själv förhandlade fram med Ryssland ses nog som ett betydligt större förräderi i Kreml och kommer troligtvis leda till en kollaps av spannmålsavtalet som Turkiet också tog initiativ till men som varken Ukraina eller Turkiet har följt.

Erdogan har en slags fetisch som handlar om att hela tiden spela ett dubbelspel mellan Ryssland och väst i syfte att få ut det mesta av båda sidor. Och av någon anledning har han ett behov av att emellanåt påminna båda sidor om att ingen kan ta honom för givet.

En seger för globalisterna på Sveriges bekostnad

Att Sverige nu ansluter till Nato innebär att krigsalliansens erövring av Norden slutförts. Som jag skrivit tidigare är Nato en antivit och familjefientlig institution som haft en ledande roll i förstörandet av vår civilisation. När nu Sverige ansluter till ännu ett globalistiskt – och denna gång även militärt – system skapas ytterligare hinder för verklig politisk förändring.

Vi vet ännu inte om EU:s närmande till Turkiet bara är tomma ord eller om Erdogans Turkiet verkligen rent tekniskt kan anslutas till globalistunionen som i hög grad bygger på ett liberaldemokratiskt system som är ganska oförenligt med Erdogans kvasi-islamistiska och auktoritära regim. Men med Turkiet i EU öppnas förstås dörren mot Mellanöstern på vid gavel vid Europas gräns.

Även om detta får anses som en stor seger för de militanta globalisterna och de som vill förstöra Europa finns det fortfarande starka tecken på en maktsfär på nedgång. Proxykriget i Ukraina går inte som förväntat och har lett till ödeläggelse av militärutrustning från Nato och allt tommare ammunitionslager i väst. Det ekonomiska kriget mot Ryssland har haft en kamikazekaraktär och har inte lett till önskat resultat. Jag förutspår också att tilltagande sprickor i krigsalliansen kommer att börja synas under toppmötet i Vilnius. Även om Sverige på kort sikt nu verkligen hamnar i siktet för en global storkonflikt och implementeras i globalisternas militära system kan Nato som krigsallians och EU som överstatligt förtryckarorgan lika gärna komma att kollapsa inom några år.