MÅNGKULTUREN • Rådets skärskådande av det kriminella skjutvapenvåldet de två senaste decennierna uppges utreda orsakssammanhangen, men det pågående folkutbytets inverkan på utvecklingen beaktas inte annat än indirekt.

Syftet med Brottsförebyggande rådets (BRÅ ) senaste rapport Ökningen av skjutvapenvåld i Sverige är enligt utredaren att undersöka:

  • skjutvapenvåldets utveckling i landets kriminella miljöer.
  • förändringen av den kriminella miljön i sig.
  • den roll som denna förändring spelat för skjutvapenvåldets utveckling.

Samtidigt vidgas uppgiften av utredarens uttalade ambition att finna orsakssamband. Undersökningen täcker perioden från mitten av 00-talet till idag och på Brå:s hemsida sammanfattas den hundrasidiga texten i ett pressmeddelande.

Här konstateras inledningsvis att antalet skjutningar skjutit i höjden, samt att ”många utförare av skjutvapenvåld” under denna period ”varit väldigt unga”. Dessa två utvecklingar förklaras enligt utredaren av en förändring av den kriminella miljön, som ska ha inletts i mitten av 00-talet, enligt vilken betydelsen av diverse olika omständigheter kring en skjutning/ett mord i hög grad har ersatts med betydelsen av en enda: den skjutne/mördades ställning i den kriminella miljön. De andra faktorer, vars betydelse i någon mån överlevt – såsom vem utföraren är och hur handlingen utförts har, resonerar man, samtidigt kommit att värderas efter nya måttstockar.

— Det vi har sett är att vem som skjuts tycks ha större betydelse för om skjutningarna eskalerar, än hur skjutningen gått till, sammanfattar utredaren Henrik Angerbrandt. Utvecklingen under den period som undersökningen täcker har enligt Brå lett till en ”svagare koppling mellan beställare, utförare och själva konflikten”.

Välbekanta fenomen såsom det utökade anlitandet av minderåriga skyttar har inte undgått utredarna:

Redan på 10-talet skedde en gradvis föryngring av personer som involverades i skjutvapenvåldet, bland annat genom att unga utförde uppdrag åt etablerade kriminella i syfte att få status och pengar.

Skenbar grundlighet

Kapitelrubriker i rapporten såsom:

  • ”Hierarkiska organisationer som reglerar skjutningar under andra halvan av 00-talet”
  • ”Territoriella grupperingar blir aktiva inom skjutvapenvåldet under första halvan av 10-talet”
  • ”Ökad professionalisering av skjutvapenvåldet under andra halvan av 10-talet”

ger bilden av författarnas ambition om grundlighet – en vilja att ”vända på varje sten” i sökandet efter sanningen om skjutvapenvåldet i mångkulturens Sverige. En bild som dock framstår som grundfalsk då grundförutsättningen för undersökningen är att det pågående folkutbyte som förklarar utvecklingen inte får avhandlas och därför inte kan ifrågasättas.