Efter många och långa diskussioner fattade riksdagen igår, den 14 november 2007, beslut om att man skall tillåta hemlig rumsavlyssning, i folkmun kallat buggning. Lagen börjar gälla från och med årsskiftet.

Den systemtrogna median rapporterar att buggningen skall användas för att komma åt ”mycket grov brottslighet” och upprepar vid flera tillfällen ”kriminella mc-gäng”. Man påpekar även att en ny kontrollmyndighet skapas: ”Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden” vilken skall utöva tillsyn över brottsbekämpande myndigheters användande av buggning. Denna nya myndighet skall tillvarata den enskilde medborgarens rättigheter.

Hur det går till enligt systemet
Tillstånd för buggning skall endast kunna ges om den misstänkte är misstänkt för ett brott som kan ge fyra eller fler års fängelse. Åklagare skall begära tillåtelse om buggning inför domstol där även ett offentligt ombud närvarar. Tillståndet ges för högst en månad i taget och efter att buggning genomförts skall personen som utsatts för den underrättas (detta är dock SÄPO undantagna från). Dock underrättas inte den som utsatts så länge utredningssekretess råder (vilket i regel råder fram tills det att åtal väcks). Vidare skall all information som inte berör grova brott förstöras.

Polisen har förutsatt beslutet
För polismyndigheten kommer inte beslutet som en överraskning. Uppenbarligen har man redan vetat om det. I en artikel på DN.se den 13 november erkänner polisen att man redan köpt in den utrustning som behövs samt att man utbildat personal på den.
– Vi har jobbat med det här i över ett års tid, införskaffat utrustning och tränat på att hantera denna, berättar polisintendent Arne Andersson på Rikskrim för Dagens Nyheter.

Visserligen påkoms ju säkerhetspolisen redan i samband med Palmemordet att man buggat PKK-anhängare så viss erfarenhet lär ju polis och säkerhetspolis redan ha i användandet av dylik utrustning. Den stora skillnaden ligger nu, enligt experter Nationellt Motstånd varit i kontakt med, att polisen och säkerhetspolisen öppet kan använda det material de tidigare ibland var tvungna att inte använda vid åtal.

Vilka är ”grova” brottslingar?
Eftersom den nya lagen säger att den som buggas skall vara misstänkt för ett brott som ger minst fyra års fängelse, har säkerhetspolisen i en skrivelse till riksdagen att straffbestämmelsen olovlig kårverksamhet moderniseras i grunden och att straffen för sådana brott skärps. Detta rapporterar Dagens Nyheter och Sydsvenskan den 2 november. SÄPO säger själva att exempelvis Svenska motståndsrörelsen är en organisation man vill kunna bugga.

Problemet enligt SÄPO är att den brottsrubricering man helst vill använda mot oss inte ger ett maxstraff som ger dem laglig rätt att utnyttja buggning, eftersom olovlig kårverksamhet max kan ge två års fängelse. För att komma runt detta kräver man därför av regeringen att lagen skall skrivas om.

SÄPO säger vidare att man under rådande omständigheter tvingas vänta tills gruppen man vill komma åt har vuxit sig så pass stark att det finns konkreta misstankar om exempelvis förberedelse till mordbrand eller allmänfarlig ödeläggelse. Frågan vi då kan ställa oss är när har Svenska motståndsrörelsen någonsin varit misstänkta för något liknande? När har åtal väckts mot oss om detta? När har företrädare för organisationen misstänkts eller åtalats för dylika brott? Så har aldrig skett under organisationens nu tioåriga historia. Följdfrågan blir då, vad vill säkerhetspolisen åstadkomma med att bugga Svenska motståndsrörelsen?

Feltänk skall övervakas
Den enda ärliga slutsatsen man kan dra är att säkerhetspolisen vill underlätta för sin övervakning, å systemets vägnar, över politiska dissidenter inom den nationella sfären – och då i synnerhet Svenska motståndsrörelsen som man tydligtvis anser vara ett hot mot landet, den demokratiska processen och mot enskilda beslutsfattare. För ännu en diskussion angående systemets egna motsägelsefulla syn på Svenska motståndsrörelsen ber artikelförfattaren få återkomma.

En normalbegåvad individ inser att denna nya lag är ännu ett steg mot ett samhälle som ligger så långt bort från germansk rättspraxis och frihetsuppfattning man kan komma. Systemet vill inte bekämpa grov kriminalitet i form av trafficking eller narkotikasmuggling, eller snarare så är denna brottslighet inte prioritet ett. Snarare handlar det om att man vill kunna övervaka och kartlägga personer som hyser åsikter vilka anses som felaktiga, eller grovt brottsliga, i systemets ögon. Det man måste inse är att frihet, precis som liv, inte är något man har en gudagiven rätt till – det är något man förtjänar genom att noggrant akta sig för, och bekämpa, dem som vill ta ens frihet ifrån en.

FAKTA BUGGNING
Dolda mikrofoner tillåts för misstänkta brott som ger fängelse i minst fyra år.
Förbud mot buggning (eg. hemlig rumsavlyssning) på/vid: Redaktioner, biktstol och andra platser för själavård, samtal mellan advokater och misstänkt, läkarmottagningar.
Domstolstillstånd krävs för buggning.
Offentligt ombud närvarar vid domstolsförhandlingen.
Tillstånd får ges för högst en månad i taget.
Information som inte berör grova brott ska förstöras.
En säkerhets- och integritetsskyddsnämnd ska kontrollera att reglerna följs.
Personer som avlyssningen riktats mot ska i regel underrättas om det efteråt.
Underrättelseskyldigheten gäller inte Säpo.
Lagen träder i kraft 1 januari 2008 och gäller i tre år.

• Publicerad:
  2007-11-15 00:00