KULTUR • HBO-klassikern Sopranos är tidernas kanske bästa tv-serie som trots sin ålder håller hög kvalitet än idag. Simon Holmqvist sammanfattar här de 10 bästa scenerna från gangsterdramat.

Precis som så många andra håller jag Sopranos som en av mina absoluta favoritserier. Gangsterdramat som definierade 00-talets utveckling av det moderna tv-serieformatet kom under en tid då man fortfarande vågade göra högkvalitativt kultur utan påtvingad politisk korrekthet. På så sätt fyller serien lite samma funktion som Peter Jackssons Lord of the Rings-trilogi, som också tack och lov producerades innan Hollywood spårade ut totalt och därför har blivit en odödlig klassiker.

En gång i tiden var jag så besatt av Sopranos att jag såg hela serien minst två gånger per år. Anledningen att detta funkade är att man för varje gång märker nya subtila detaljer som förklarar karaktärerna eller berättelserna på ett nytt sätt. Ett exempel är alla de sätt som huvudpersonen Tony Soprano (spelad av den briljante James Gandolfini) använder idéer från terapin med dr Jennifer Melfi (Lorraine Bracco) till att styra sitt brottssyndikat som en äkta machiavellian.

Sopranos har också gett upphov till otaliga memer som är aktuella än idag. De mest ikoniska är Paulie ”Walnuts” Gualtieris (Tony Sirico) ”Ay Tone!”-memer, där han bland annat försöker få ”förintelsens” matematik att gå ihop.

I denna artikel tänker jag lista mina tio favoritscener med förklaringar till varför de är så briljanta. Jag har inte kunnat rangordna dem, då de står ut på så olika sätt och jag kommer säkert i slutändan att ha missat flera guldkorn då Sopranos helt enkelt är ett mästerverk som än idag saknar motstycke. Numreringen sker därmed endast för att läsare ska kunna se hur många klipp som är kvar och har inget att göra med vilken scen som är bättre än någon annan.

Listan kommer att innehålla spoilers, så om du av någon outgrundlig anledning fortfarande inte sett denna fantastiska tv-serie så har du blivit varnad.

1. "There's no scraps in my Scrap Book"

En av de enligt mig mest underskattade karaktärerna i Sopranos är Phil Leotardo. En förhärdad kåkfarare som är kapten i den fiktiva maffiafamiljen Lupertazzi i New York, som den New Jersey-baserade Sopranosfamiljen har en komplicerad men lönsam allians med. När Leotardo kommer ut från fängelset i säsong 5 är hans maffiafamilj i upplösning. Phillys bror Billy Leotardo mördas av Tony Sopranos kusin Tony Blundetto efter en infekterad inre konflikt i Lupertazzi-familjen som uppstår av det maktvakuum som skapas när bossen Carmine Lupertazzi Sr. dör.

Philly tvingas svälja sin stolthet och förvägras att personligen hämnas sin lillebrors död som en del i fredsuppgörelsen med Sopranosfamiljen. Dessutom är han väldigt upprörd över att han tror att hans riktiga familjenamn är Leonardo och att han därmed är ättling till renässansgeniet Leonardo Da Vinci – ett arv som ”amerikanerna” förvägrat honom. Detta gör att det är en bitter och oresonlig Phil Leotardo som slutligen blir boss över Lupertazzifamiljen, något som påverkar allt han tänker och gör.

I denna scen beordrar han att Sopranosfamiljen i New Jersey ska ”halshuggas” och att hans egen maffiafamilj ska ta över resterna som blir kvar. Ordern att döda Tony Soprano och hans närmaste män går till Phillys underboss Butch ”Butchie” DeConcini och hans consigliere Albie Cianflone, som nervöst biter i en kaka för att visa att han har invändningar mot Leotardos hämndlystna planer på ett subtilt men genialiskt vis.

Leotardos närmaste män har uppenbarligen ingen aning vad han menar med ”there’s no scraps in my Scrap Book” och repliken har varit föremål för otaliga diskussioner på Internet. Troligen syftar Letardo på sin bitterhet över att ha spenderat 20 år i fängelse (ett faktum som han aldrig missar en chans att beklaga sig över), eller att han inte har tid för nonsens. Oavsett vad är det en odödlig scen.

2. Phil Leotardo avrättar den skamlige bögen

Förutom mordet på Phil Leotardos bror Billy är det faktum att en av Tony Sopranos kaptener, Vito Spatafore, avslöjas som bög en avgörande pusselbit till att Sopranosfamiljen och Lupertazzifamiljen tillslut hamnar i krig med varandra. Att ha en bög i sitt gäng är förstås helt oacceptabelt enligt La Cosa Nostras värderingar, men Tony vägrar ta order från Phil Leotardo som blivit personligt kränkt av skandalen då hans kusin är gift med bögen Vito. Därför tvekar Tony så pass länge att Phil tvingas ta i saken i egna händer för att upprätthålla disciplinen i Tonys maffiafamilj.

Det finns förövrigt också en underbar scen där Phillys hustru Patty pressar Philly att mörda Vito med en finess och subtilitet som endas maffiafruar i Sopranos kan uppbåda.

Philly och hans män väntar i det motellrum där Vito gömmer sig undan maffians rättvisa och i denna ikoniska scen kliver Philly själv ut från en garderob för att på ett dramatiskt sätt avslöja sig som Vitos värsta mardröm. Han väljer alltså bokstavligen att komma ut ur en garderob för att konfrontera en bög.

”Du är en jävla skam!”, är allt Philly har att säga till bögen innan han misshandlas till döds. Senare får vi veta att att Vito hittades med en biljardkö uppkörd där bak, vilket leder till spekulationer att han dött i någon slags perverterad sexlek med en annan bög.

Som någon skrev på Youtube:

Jag vet inte vad som är roligare: Idén att Phil väntar i garderoben i flera timmar, eller idén att han väntar på att Vito ska parkera sin bil för att sedan snabbt springa in i garderoben för att göra denna entré.

3. Olivia Sopranos antisemitism

Tony Sopranos mor Olivia Soprano är en karikatyr av en italiensk moder, spelandes ödmjuk och maktlös samtidigt som hon i själva verket är den som styr hela familjen i bakgrunden. Hon har en stundtals väldigt otäck personlighet, med sin narcissism och sina manipulationer, men är samtidigt en oerhört rolig karaktär som tolkas väldigt bra av skådespelerskan Nancy Marchand, som dog mellan inspelningarna av den andra och den tredje säsongen.

Det finns en rad underbara scener där Olivia Soprano ger uttryck för den antisemitism och främlingsfientlighet som har sitt ursprung i att hon förhärdats av det mångkulturella Newark under större delen av sitt liv.

I den enligt mig bästa av dessa scener ger Olivia uttryck för sin avsky för psykiatrin när hennes barnbarn Anthony ”A-J” Soprano Jr. besöker henne på pensionärshemmet Green Grove (eller är det ett vårdhem?).

4. Tony möter Noah Tannenbaum

Tonys dotter Meadow Soprano har under seriens gång en rad pojkvänner, varav de flesta ger Tony gott om huvudvärk. Den kanske mest provocerande för Tony är Noah Tannenbaum, hälften jude och hälften afrikan från Los Angelses, som läser på Columbia University i New York tillsammans med Meadow.

För Tony är det förstås helt oacceptabelt att hans dotter ska dejta en halvafrikan och i scenen när han för första gången träffar Noah frågar han sig själv vad ens Meadow tänkte med att ta hem en ”svarting”. Det intressanta med Noah Tannenbaum är dock att han till skillnad från hur hans karaktär skulle skildras idag inte alls utmålas som ett minoritetsoffer i Sopranos. Tvärtom ger hans bakgrund honom en mer realistiskt priviligierad ställning i samhället och som följd en dryghet, självupptagenhet och narcissism som i slutändan ger Tony rätt.

Scenen där Noah Tannenbaum för kanske första gången i sitt liv får lära sig om verkligheten av Tony Soprano är dock episk. Även om det leder till att Tony lite senare får en panikångestattack när han ser afrikanen på en förpackning Uncle Bens-ris.

5. En obeväpnad Tony Soprano besegrar två beväpnade afrikaner

Säsong 1 av Sopranos kulminerar i att Tony Sopranos depression, som blivit allt värre ju längre säsongen går, botas genom att han överlever ett mordförsök. Tonys farbror Corrado ”Junior” Soprano ligger bakom attentatet som ett led i maktkampen om vem som ska kontrollera maffiafamiljen.

Scenen där två afrikanska lönnmördare ger sig på Tony är en underbar blinkning till Gudfadern. Medan Vito Corleone utsätts för ett mordförsök när han köper apelsiner på gatan köper Tony Soprano apelsinjuice och en travtidning. Och precis som don Corleone överlever Tony attentatsförsöket, trots att afrikanerna är beväpnade och Tony inte lyckas nå sin egen pistol under sätet.

Eller som Tonys son A-J sammanfattar incidenten för sin farmor:

— Farmor, har du hört? Pappa slogs med två svarta killar och en av dem blev skjuten i huvudet.

6. Skillnaden mellan italienska och afrikanska invandrare

I fjärde säsongen har Tony Soprano blivit allt mer oroad över att hans enda son A-J verkar växa upp till en bortskämd snorunge som inte kommer att klara av verkligheten. I ett sent försök till uppfostring tar Tony med A-J till det gamla italienska kvarteret i Newark, där familjen har sina rötter.

Tony berättar bland annat om hur hans farfar och dennes bror byggde en vacker kyrka för italienarna, som inte var välkomna i andra katolska kyrkor. Området har nu tagits över av afrikaner och har därmed förfallit till övergivna ruckel fyllda med knarklangare och missbrukare. Kontrasten mellan italienska invandrare och afrikaner har aldrig varit tydligare.

AJ tycks dock inte riktigt förstå vad Tony vill säga. Däremot blir han exalterad när han för första gången får se den mörka baksidan av ett så kallat afroamerikanskt kvarter.

— Så det där är en crackhora!, utbrister han glatt.

7. Jude får svar på tal när han skryter om Masada

Tony Soprano får en hel del problem när han väljer att göra affärer med en ortodox jude som vill tvinga sin svärson till skilsmässa. Men svärsonen är en ”svår nöt att knäcka” och vägrar först gå med på kraven att lämna hustrun utan att tjäna pengar på det.

Juden skryter bland annat om belägringen av Masada – en fästning där judar höll ut under en flera år lång romersk belägring under det första århundradet. Romarna såg först ingen militär poäng med att storma Masada, men när den började användas som bas för diverse terrordåd och massakrer av civila kom Masada att falla år 73. När romarna intog fästningen var bara ett fåtal kvinnor och barn levande, resten hade begått självmord.

Enligt judens beskrivning av Masada höll 900 judar ut under två år mot en här av 15 000 romerska soldater, varpå han frågar sig retoriskt var romarna tagit vägen nu.

— Du tittar på dem ditt svin, svarar Tony Soprano.

I slutändan får Tony ett slugt råd av sin judiske vän Herman ”Hesh” Rabkin om hur man kan knäcka även den envisaste av judar.

8. Tony förklarar La Cosa Nostra för sin terapeut

Under hela serien finns en ständig spänning mellan Tony Soprano och hans psykiatriker Jennifer Melfi över Tonys involvering i den italienska maffian, eller La Cosa Nostra (”vår sak”). I en scen från säsong två konfronterar dr Melfi Tony över alla brott han begår. Men Tony förklarar att han ser sig själv och sina kamrater som soldater, snarare än brottslingar.

— Vi är soldater. Soldater hamnar inte i helvetet. Det är krig, soldater dödar andra soldater.

— Det handlar om affärer. Vi är soldater, vi följer regler och order.

Dr Melfi är dock inte imponerad av Tonys förklaring utan fortsätter att pressa honom, varpå Tony håller ett passionerat tal om hur vissa av italienarna som kom till USA inte tänkte låta sig blåsas av Rockefellers och liknande skurkar och att de ville bevara sin identitet.

— Vissa av oss vill bevara vad vi är, vi ville fortsätta vara italienare och bevara saker som betyder något för oss: Heder och familj och lojalitet.

— Och några av oss ville ha en del av kakan, tillägger han också.

Enligt Tony var de italienska invandrarna inte högutbildade som deras konkurrenter, men de hade åtminstone ”stake nog att ta vad de ville ha”.

9. Paulie Walnuts: "Jag har mina egna jävla problem"

Som jag skrev i början är Paulie ”Walnuts” Gualtieri den kanske mest memvänliga av alla Sopranoskaraktärer. Paulie spelas av Tony Sirico, som växte upp i den italienska delen av Brooklyn som brottsling. Han är dömd för en rad brott, inklusive utpressning och vapenbrott, och satt under sitt liv i fängelse vid flera tillfällen.

Det finns gott om bra scener med Paulie, men detta är en av mina favoriter. Paule ska muta en lokal polis som han skämtar med. Scenen får först läsaren att tro att det är ett trafikstopp som leder till att Paulie blir oväntat aggressiv. Snart får vi dock veta att Paulie och polisen är vänner och den skämtsamma tonen fortsätter.

10. Paulie Walnuts får stora problem när han går till ett medium

En av de lustigaste aspekterna av Paulies karaktär är hans eviga grubblerier kring bakterier och övernaturliga företeelser. När Christopher Moltisanti blir skjuten och tror sig ha hamnat i helvetet för en kort stund har han ett meddelande med sig från andra sidan som lämnar Paulie sömnlös.

I ett försök att få ro går Paulie till ett medium, men detta går inte riktigt som Paulie tänkt sig. Det visar sig att han förföljs av mer än ett spöke från sin långa karriär som mafioso.

Som bonus tar vi även med en uppföljande scen där Paulie konfronterar kyrkoherden i den församling som han sponsrat med pengar från sin brottsliga verksamhet under hela livet. Kyrkoherden försöker lugna Paulie med att han bara stött på en ”kättare och tjuv som praktiserar häxkonst”. Men enligt Paulie borde alla donationer ha lett till ett vattentätt skydd från övernaturliga attacker.

Vilka är dina favoritscener från Sopranos? Diskutera gärna i Nordfronts fristående chattgrupp på Telegram.