KRÖNIKA. Dramat med de gula västarna fortsätter och Johan Persson berättar här om förra helgens demonstrationer. Och idag fortsätter demonstrationerna för femte helgen i rad.

I förra lördagens krönika kartlade vi dramats huvudrollsinnehavare samt kikade på vilka som dolde sig bakom kulisserna. Låt oss nu se vad den fjärde akten bjöd på!

I och med att 3:e akten (1 december) bjöd på större polisbrutalitet än tidigare och Macron i samma veva gjorde eftergifter (sänkt bensinskatt, 100 euro höjd minimilön) så kunde vi vänta oss en viss förändring i demonstrant-demografin. Pensionärerna var en mindre andel av de demonstrerande under förra lördagen, kanske gällde detsamma för andelen kvinnor. Vilket kan ha bidragit till den än radikalare stämningen under 4:e akten.

Likt under de tidigare lördagarna så talar intervjuade demonstranter om att deras löner inte räcker till för att klara levnadskostnaderna. En 30-årig man med fast jobb på ett äldreboende förklarar att han tjänar 1100 euro i månaden och därför inte har råd att flytta hemifrån. En kvinna berättar att hon försöker ta hand om sina tre barn med en lön på knappt 1200 euro. Det är svårt att få ekonomin att gå ihop mot slutet av månaden. Man arbetar och betalar skatt, men får inte ta del av skattepengarna. Skolor och sjukhus på landet läggs ned för att istället centraliseras, likt bagerier och bymarknader givit vika för stora köpcentra. Andra demonstrerar för att visa solidaritet med landsmän som har det svårt, eller för att polisens repressalier väcker avsmak.

Under den senaste akten såg jag flertalet demonstranter klaga på bankväsendet, i synnerhet på Pompidou-Giscard-lagen (av demonstranterna benämnd som Pompidou-Giscard-Rothschild-lagen) från 1973 som mer eller mindre innebar att franska staten inte längre kunde låna räntefritt från Frankrikes centralbank (Banque de France) utan behövde söka sig till privata finansiärer med högre ränta för sina lån.

Likt när det kommer till övriga centralbanker i västvärlden så är det svårt att riktigt få grepp om den franska centralbankens inre verkningar och få fatt vem som erhåller dess vinst. Enligt Wikipedia så ska den franska centralbanken ha grundats 1800 av privat kapital och blev den främsta bank som staten vände sig till för lån. Det dröjde inte länge förrän banken dessutom fick monopol på att utge sedlar inom Paris. Förra veckan nämndes general de Gaulle (ett efternamn som anstår en fransk president, till skillnad från president Holland), som drog till England efter att Frankrike förklarat Tyskland krig och förlorat. Trots att amerikanarna inte ville ha de Gaulle i Frankrike, utan planerade ställa landet under amerikansk militärförvaltning så lyckades han tillskansa sig makten mot slutet av 1944. Första januari 1946 nationaliserade de Gaulle Frankrikes centralbank vilket bör ha inneburit att franska staten kunde låna pengar utan ränta. Detta motsägs dock till del av att det på franska Wikipedia står följande: ”fram till 1972, kunde franska centralbanken låna staten 10,5 miljarder franc utan ränta (motsvarande 10 miljarder euro 2015) därefter ytterligare 10 miljarder franc gentemot en mycket låg ränta. Därefter var staten tvungen att låna på den privata marknaden.” Om centralbanken var nationaliserad hade staten givetvis inte behövt betala ränta.

Det hela är högst svårtytt och höljt i dimma trots att något så enkelt som lån och ränta bör vara klart som korvspad, åtminstone i en hederlig värld. I det nationalsocialistiska Tyskland var penningskapandet klart och tydligt. Valutan grundade sig på tyskt arbete, vilket är mer värt än guld, och dessutom rättvisare eftersom alla nationer besitter arbete men inte guld. Om den tyska staten behövde pengar för att genomföra ett projekt så skapade den dessa pengar, men man var noga med att bara skapa pengar för projekt som höjde produktiviteten, eftersom inflation hade varit resultatet annars. Om staten skapar 10% mer valuta men använder dessa pengar till att betala arbetare för att bygga vägar som i sin tur höjer landets produktivitet med 10% så sker ingen inflation, eftersom penningmängd och varor/tjänster ökar i samma takt.

Nåväl, sedan lagändringen 1973 och i synnerhet sedan Maastrichtavtalet 1993 så är franska staten illa tvungen att betala ränta på sina lån, vilket flera demonstrerande påpekar är fullständigt illegitimt. Skulden borde strykas och banken nationaliseras, på riktigt! Den franska statsskulden uppgick 2014 till 2000 miljarder euro och folket hade då sedan 1973 betalat 1400 miljarder i ränta, det vill säga nästan hela skulden! Säkert hela skulden och mer därtill om man tar inflationen i beaktande.

Jag påminner om att Henry Ford ska ha sagt någonting i stil med ”Om folket visste hur bank- och penningsystemet fungerade skulle en revolution ske innan imorgon bitti.”

Polisvåldet – en pyrrhusseger
Förra lördagen nådde polisens brutalitet nya nivåer. Vi kunde se flera fall av människor som förlorade ett öga efter att ha blivit beskjutna av polisens gummikulor. Polisen använder sig dessutom av svaga granater numera. En 80 årig kvinna dog under operationen i efterföljden av att ha blivit träffad av en granat. I Bordeaux förlorade en man sin hand, om det var en granat eller något annat som föranledde det vet jag ej.

Polisens granater:

En ung kvinna förlorar sitt ena öga. Ännu ett förlorat öga. [Varning för starka scener i länkarna.]

Polisen har trappat upp konflikten på allehanda vis. De försökte använda hundar för att skrämma demonstranterna, det visade sig dock fungera dåligt eftersom hundarna blev rädda för granatsmällarna. Under de första akterna använde polisen tårgas, då tog folk med sig gasmask veckan efteråt. Nu består polisens arsenal av granater, vattenkanoner, gummikulor och schäferhundar. Jag påminner om att Paris i stort byggdes om efter franska revolutionen och att gatorna gjordes raka och breda, för att försvåra barrikadbyggande under eventuella framtida revolter och underlätta för statsmakten att beskjuta folkmassorna med kanon.

Konflikten mellan polis och demonstrant stegras av att polisen har order om att inte släppa in fler än ett visst antal till viktiga platser som Champs Elysée. Innan polisen släpper in delar av demonstrationstågen så genomsöker de folks väskor och beslagtar försvarsutrustning såsom gasmasker. Macron gasar alltså sitt egna folk! Putin måste göra en humanitär intervention! Inte gas! Inte igen! En stor del av den franska eliten har släkt som gasades i Auschwitz, vissa av dem flera gånger!

Fransmän mot storfinansens knektar
Under triumfbågen ligger den okände soldatens grav. En grav till minne för alla de miljoner franska soldater som föll för Frankrike under första världskrigets industriella slakt. Det finns fina videoklipp på hur de gula västarna samlas runt graven, faller på knä och för full hals sjunger sin nationalsång marseljäsen tillsammans. Här nedan ser vi ett klipp på hur de slåss med kravallpolisen om denna symboliska plats och bygger en skyddande barrikad när de erövrat graven.

Kravallpolisens låghet tycks sakna gränser. De drar sig inte för att spring över sitt egna folk och flaggan de säger sig tjäna:

De stormar fram med dragna batonger mot landsmän som sjunger nationalsången och hade till och med skjutit Jesus, om de bara haft chansen.

Film som kan ses på Facebook:

Fransk polis kastar ned en rullstolsbunden på marken

Till skillnad från demonstrationerna 1968 då studenterna var revoltens kärna så är det denna gång det arbetande folket, vilka bär samhället på sina axlar, som demonstrerar. Det är inga kommunister utan folk som anser att om de rika blivit rikare så bör även vanligt folk bli det. De ber inte om att avskaffa klyftorna, de vill bara inte att de ekonomiska klyftorna växer på skattebetalares bekostnad. De vill ha arbeten med löner som tillåter en att uppfostra en familj. Det är talande att de demonstrerar på lördagar eftersom de jobbar övriga dagar. Det är inte bara Paris som brinner, denna video kommer från Toulouse i södra Frankrike.

Polisens beslut bör vara enkelt, gå inte till jobbet nästa lördag, än hellre, ta på dig en gul väst. Samtidigt som polisens beteende väcker förakt så föds den skräckinjagande tanken om att det inom en snar framtid kanske blir än värre, när staten har robotar till att slå ned uppror. Det börjar bli brått att göra revolt.

Vänsterns reaktion
Eftersom vänstern sedan länge är en reaktionär kraft som i allt väsentligt understödjer status quo så saknar de helt kontakt med de gula västarna och de senaste veckorna har dessa eviga manipulatörer fumlande försökt organisera en motreaktion.

Vi har kunnat se afaitiska gäng (i Frankrike benämnda ”black bloc”) som slagit sönder skyltfönstren och plundrat butiker, kanske är det så de julhandlar. Det har även cirkulerat en video på vad som ser ut att vara ett invandrargäng som ger sig på demonstrerande nationalister under slagordet ”Paris, Paris, antifa”.

Vänsterpolitiker som Mélenchon och massmedias nya gullbarn François Ruffin har försökt utnämna sig till ledare för de gula västarna men misslyckats fatalt. Mélenchon möttes med ordet ”degagé” (stick) då han dök upp på Champs Elysée och om Ruffin sägs att han i grunden inte stödjer de gula västarna utan försöker stödja sig själv på dem! Bland vänsterpöbeln som mobiliserat syns i regel inte de gula varselvästarna.

Fackföreningsmän har även de dykt upp med samma manipulativa retorik som de nu använt i över hundra år. De talar om att ”vinsterna måste beskattas”, vilket alltså innebär högre beskattning av företagare men de vill inte begripa att de gula västarna inte hyser agg mot företagare som gjort sig rika på arbete utan mot storfinansen. Vänsterns retorik försöker alltså splittra de demonstrerande massorna i arbetar- och medelklass, ett mycket fult trick och en kommunistisk specialitet. Kommunisterna talar alltid om miljonärer, men aldrig om miljardärer.

Dessutom försöker de splittra folket genom att ”rasifiera” frågan. Det är fullständigt legitimt att fransmän känner en stor frustration över invandringen, det är däremot inte legitimt att såsom vänstern gör, hetsa invandrare och lättmanipulerade fransmän till att hata den stolte fransmannen och kalla honom för rasist och beskylla honom för slavhandel och kolonialism. Det är återigen ett smutsigt sätt att splittra folket. På samma sätt som feminism splittrar folket i tu och försöker få mannen att framstå som en förtryckare.

Vi kan även konstatera att vänstern är förbluffade över hela gula västarnas rörelse på grund av dess ”anarkistiska” struktur. Likt vänstern i USA alltid haft svårt att begripa sig på medborgarrättsorganisationen NRA eftersom den inte får sitt kapital från ett fåtal rika finansmän (som Sheldon Adelson, Paul Singer eller Michael Bloomberg) utan från miljoner engagerade medlemmar.

Borgare! (Skylten lyder: ”Jag arbetar, vi arbetar, de profiterar”.)

Belgien
Demonstrationerna har spritts också till Belgien och från Bryssel kan vi se allvarliga sammandrabbningar mellan poliser och demonstranter. I Belgiens huvudstad ska drygt 400 personer ha gripits i lördags, att jämföra med Paris där över 700 rapporteras ha gripits.

Likt flugan dras till koskit dras sadisten till ZOG.

Lämplig terrorism
I Rhenstaden Strasbourg, som är känd för sin vackra julmarknad och sin gräsliga EU-byggnad, inträffade en terrorattack i veckan. Terroristen med det föga franska namnet Cherif Chekatt, mördade tre personer och skadade ytterligare ett dussin. Han lyckades fly från platsen men sköts av polisen ett par dagar senare. En del fransmän tycker att terroristattacken var lite väl läglig och anar ugglor i mossen och att attacken kommer användas som ursäkt för att trycka till de gula västarna än hårdare, det återstår att se hur Macron kommer utnyttja terrorattacken.

Babels torn av den flamländske målaren Pieter Brueghel [sic] den äldre.

För de som misstänker säkerhetstjänsters inblandning i terrorism kan jag passa på att nämna sänkningen av Greenpeace-skeppet Rainbow Warrior 1985. Skeppet låg i en nyzeeländsk hamn, på väg till den franska Stillahavsön Mururoa för att protestera mot de kärnvapensprängningar som genomfördes, då det infiltrerades av den franska agenten Christine Cabon och sänktes av hennes två kollegor. En fotograf som befann sig ombord dog. Operationen avslöjades och medan Christine lyckades fly till Israel så dömdes hennes två kollegor till 10 års fängelse på Nya Zeeland, de släpptes dock efter två år.

Följ RT:s livesändning av Akt V:

Källor:
Somme : les Gilets jaunes ne veulent pas de Ruffin en porte-parole
« Dégage ! » : ces Gilets jaunes qui ne veulent pas de Mélenchon samedi sur les Champs Elysées
Franska centralbanken
Demonstranter som talar om Pompidou-Giscard-Rothschild-lagen

  • Publicerad:
    2018-12-15 11:30