FÖRDJUPNING • Hur uppstod Hamas och hur har deras relation till Israel och andra grannländer sett ut historiskt? Lars Torsman fortsätter fördjupa sig i konflikten i Mellanöstern.

Massdemonstrationerna mot Israels terrorbombningar har ägt rum världen över, även i USA, Europa och Mellanöstern. När vi ser västs förbud av dessa demonstrationer, så kan vi konstatera att ”kriget” mellan Palestina och Israel kan förlängas till ett folkets ”krig” mot sina förtryckande regimer. Krig får stå inom parentes eftersom det som för tillfället sker i Palestina är att en fullt beväpnad statsmakt slår ner på ett koncentrationsläger. I Europa har vi sett folkens ord bemötas med maktens batonger.

Cui bono – vem gagnas?

Arabförbundet är en samarbetsorganisation som bildades 1945. De har, bortsett från ett fåtal medlemsländer, alltid haft en uttalad position om att inga arabstater bör ha en officiell relation till Israel. Saudiarabien har upprepade gånger sagt att de kommer följa detta, men så sent som i slutet av september meddelade kronprinsen Mohammed bin Salman att Riyadh och Jerusalem närmade sig varandra för varje dag som gick. Detta kulminerade med att Israels turistminister Haim Katz besökte Saudiarabien. I samma veva skickade Riyadh för första gången sedan 1967 en diplomat till Västbanken, förmodligen för att få deras stöd i förhandlingarna med Israel. Angreppet den 7 oktober satte dock käppar i hjulet för detta genom att den judisk-muslimska konflikten fick nytt bränsle på elden.

Kort efter Abrahamavtalet under Donald Trumps presidenttid så köpte det emiratiska företaget Mubadala, 20 procent i den israeliska gasplattform som ger landet elektricitet. Det var den första viktiga investeringen av ett arabiskt företag i israel.

Dessutom hade USA:s utrikesminister Anthony Blinken (som råkar vara jude) planerat att besöka Israel, Saudiarabien och Marocko i oktober, för att förhandla fram ett avtal mellan sin nation (Israel) och Saudiarabien. En israelisk-saudisk axel hade kunnat utmana och försökt isolera Iran i Mellanöstern. På så vis är händelseutvecklingen en bra sak för Irans maktställning i regionen.

Även för Ryssland kom angreppet lägligt eftersom de själva påbörjat en ny offensiv. En offensiv planeras inte på en dag. Råkar den ryska offensiven och Hamas angrepp sammanfalla av en slump eller hade Ryssland kännedom om det stundande angreppet?

En komplott?

Tillät den israeliske premiärministern Benjamin ”Bibi” Netanyahu angreppet? Ja, om man får tro den egyptiska säkerhetstjänsten. Om Bibi lyckas bomba palestinierna så brutalt att de flyr till Egypten och därifrån skickas vidare till Europa så har han nått en stor seger för sin nation.

Enligt Hareetz så hade tre bataljoner förflyttats från södra Israel till Västbanken för att förstärka säkerheten där medan över 800 rabbiner stormade den för islam mycket viktiga al-Aqsamoskén i östra Jerusalem, bara två dagar innan angreppet. Det är förstås omöjligt för tillfället att säga om förflyttningen av soldater dagar innan angreppet beror på slumpen eller ej.

Att Bibi kände till den stundande attacken är inte självklart, och även om han gjorde det så är det inte säkert att han spelat rätt drag. Om israelerna var medvetna om den stundande attacken så spelar de ett mycket högt spel. Att påbörja ett krig är som att gå in i ett okänt, mörkt rum – du vet inte vad som väntar. Mossad har förlorat anseende världen över, den israeliska militären, Tzahal, har förlorat prestige och myten om Israels oövervinnerliga försvar har krossats.

Israels taktik

Israel har, i strid mot internationell lag, valt att belägra Gazas befolkning totalt. En befolkning som de kallar för människodjur. Belägringen innebär bland annat att sjukhusen redan nu, eller mycket snart, står utan energi. Men det senare spelar kanske föga roll eftersom det israeliska flygvapnet ändå bombar sjukhus!

Israelerna har påstått att de ämnar gå in på Gazaremsan för att utrota Hamas och det återstår att se i vilken mån detta kommer ske. Under helgen ska 5 000 amerikanska soldater ha gått in för att angripa Hamas å sina herrars vägnar. På gränsen till Libanon så utbyter israelerna och Hezbollah raketer, om än i maklig takt. Ingen sida tycks i nuläget vilja eskalera konflikten där. Bara det tyder på att Israel hyser en rädsla för sin fiende som de inte hade 2006 när de under en dryg månad angrep södra Libanon.

Vad ska judarnas konung göra härnäst? Om Israel eller USA inte går in kraftigt i Gazaremsan så kan det tolkas som rädsla. Om de går in så kan de drabbas av betydande förluster på flera fronter samt än större hat från världsopinionen, men de kan förstås också göra en lyckad offensiv och krossa sina fiender i Gaza och annorstädes. Nervgas i Hamastunnlarna i kombination med amerikanska elitförband kanske kan knäcka Gazaremsan. (Adolf Hitler använde aldrig nervgas under andra världskriget av etiska skäl, trots att tyskarna var vida överlägsna på den fronten.)

Israel påstår att deras bombningar har förstört 150 underjordiska installationer. Kanske är uppgifterna bara ett sätt för Israel att rättfärdiga sina bombningar men kanske stämmer det delvis, för Iran har sina missilfabriker och flygbaser nedgrävda så mycket som 500 meter under marken, vilket förstås är orimligt att tro att Hamas lyckats med. Om bombningar och nervgas inte kommer åt Hamaskrigarna så kommer belägringen tvingas bli lång, Hamasledaren Ali Barakah påstår nämligen att de har förråd för månader i tunnlarna.

Ungefär hälften av Israels import och export är till väst medans Irans import, och framförallt export till väst är mycket liten. Så i sanktionskriget så är det egentligen resten av världen som har kraftfullare vapen, om de kan samordna sig.

Hamas historiska kamp mot sionismen

Israel finansierade Hamas i organisationens begynnelse, dels för att splittra det palestinska motståndet, som vid tiden leddes av PLO:s Yassir Arafat, och dels för att Hamas, till skillnad från det socialistiska PLO, var en uttalat muslimsk organisation. Man ville slå split mellan den västerländska socialismen och det palestinska motståndet. Ariel Sharon var försvarsminister 1981 och lät då palestinska studenter i Egypten återvända till Gaza. De hade absorberat tankegods från det muslimska brödraskapet. Det muslimska brödraskapet hade i sin tur stöttats av USA för att agera motkraft till arabnationalismen som var som starkast under egyptiern Gamal Nasser (president 1956-1970). Hamas grundas 1987 och året därpå avsade sig PLO det väpnade motståndet.

Iran börjar stödja Hamas 1990, och även Qatar har varit en viktig finansiär. Under det syriska inbördeskriget så stöttade Hamas de som gjorde uppror mot den sekulära presidenten Bashar al-Assad. Men efter att Ryssland hjälpt till att krossa de så kallade rebellerna och kriget lugnade ner sig 2017 så kunde Hamas åter börja samarbeta smidigt med Iran.

Hamas håller omkring tvåhundra israeler gisslan, Israel i gengäld håller över två miljoner som gisslan i Gaza och många tusen i israeliska fängelser. I förlängningen så håller den judiska staten hela Mellanöstern och Europa gisslan med sin doktrin om Samsonvalet, som säger att om Israel hotas så är de beredda att atombomba också europeiska städer.

Iran

En tredjedel av världens naturgas och runt en femtedel av världens olja transporteras ut ur Hormuzsundet, ett sund som är smalt och därför troligtvis möjligt för Iran att täppa igen. Det är som minst 39 kilometer brett, och inte mer än 200 meter djupt. Iran kan handla med Kina landvägen och med Ryssland över Kaspiska havet och är dessutom sedan länge vana vid bojkott. Men hur skulle väst klara en stängning av Hormuzsundet?

Grafik: Public domain
Hormuzsundet som förbinder persiska viken med indiska oceanen. Iran kontrollerar de tre militariserade, rödmarkerade öarna i sundet.

Västs isolering

I stort sett hela världen står för en tvåstatslösning och erkänner Palestina. Det är bara Israel och dess lydstater samt Myanmar och Kamerun som inte gör det. Kameruns och Myanmars undantag kanske förklaras av det faktum att de köper vapen av Israel. Den ”västerländska” synen, att man inte ens erkänner den andra parten, för tankarna till de allierades synsätt under andra världskriget, då de inte accepterade annat än total kapitulation från sina fiender. Det är en syn på krig och fred som särskiljer sig från mänskligheten i stort, såväl idag som historiskt sett.

Grafik: Night w, CC BY-SA 3.0, via Wikimedia Commons
Grönmarkerade länder erkänner Palestina. Observera att Island och Sverige erkänner landet.

Kopplingar till kriget i Ukraina

De två länderna i världen som styrs av heljudar – Israel och Ukraina – är båda i krig. När Volodymyr Zelenskyj vann det ukrainska presidentvalet blev både Ukrainas president och premiärminister judar. Kommer USA, världens kanske mest judiskkontrollerade land efter Israel, snart också befinna sig i krig?

Foto: USA:s ambassad i Jerusalem/flickr (CC BY 2.0)
”Shiieeeet, vi borde ha skickat fler puffror tidigare”, kanske USA:s försvarsminister Lloyd Austin tänker.

Nu ångrar Nato förmodligen att de inte omedelbart skickade så mycket krigsmaterial som möjligt till Ukraina. Det hade antagligen inte förändrat utfallet av kriget, men det hade höjt sannolikheten för en ukrainsk seger. Istället valde de att dra ut på leveranserna för att få till ett krig som skulle blöda de två slaviska folken så mycket som möjligt.

Hamas angrepp har antagligen höjt stridsmoralen världen över gentemot väst. Den 13 oktober rapporterade Washington Post nämligen att Nordkorea levererat 1 000 containrar till Ryssland, detta enligt amerikansk underrättelsetjänst. Nordkorea har världens näst största artilleriarmé, det är bara Ryssland som har mer artilleri. Containrar fyllda med 155 mm artilleriammunition är högst eftertraktat i det artilleriintensiva kriget som pågår sedan 20 månader. Rysslands tillverkar två miljoner skott artilleriammunition per år, vilket vida överstiger Natos produktion. Vidare så skjuter de kanske någonstans mellan fem till tio gånger så många artilleriskott som sin motståndare.

Ukraina behöver inte bara hushålla med artilleriet, de börjar även få slut på luftvärnsrobotar. De har förlitat sig mycket på sina S-300 som är ett sovjetiskt luftvärnssystem som väst inte producerar missiler till. När vintern sätter in och Ryssland återupptar kraftiga bombningar av Ukrainas energisystem så står Nato inför valet om de ska förse Ukraina eller Israel med luftvärn.

Israels berömda luftvärnssystem Iron Dome har 60-80 missiler laddade i vardera av de tio så kallade ”batterierna” och ett okänt antal missiler i lager. Varje missil i Iron Dome kostar omkring en halv miljon kronor medan de Gazaproducearade Qassamraketerna kostar max 10 000 kronor, de är alltså minst femtio gånger billigare. Hizbollah skattas ha upp till 150 000 raketer och missiler.

Foto: IDF (Public domain)
Iron Dome avfyrar en raket.

Hamas påstår att de den 7 oktober avfyrade 5 000 raketer, enligt Israel rörde det sig om 2 500. Oavsett vilken siffra som ligger närmre sanningen så var det mer än Iron Dome själv kunde skjuta ner. Landet har förvisso ett antal äldre luftvärnssystem (Davids slunga, Arrow) men missilerna till dessa är också väsentligt dyrare än Hamas raketer.

Världens stora vapenfabrikanter, däribland Israel, arbetar frenetiskt med att utveckla laservapen som ska kunna skjuta ner både missiler och drönare till en kostnad av en spottstyver. Skulle det lyckas så skulle det innebära en ny epok inom krigföringen, åtminstone i vissa klimat, eftersom denna sorts vapen fungerar sämre i regn och liknande väderlek.

Bibis gamla dröm är att få krossa palestinierna, som vi kan se i klippet nedan. Det återstår att se om väst fortfarande besitter vapenmakten till det.