Antisionism • Hittills har de två kritiserats separat: Washingtons sätt att vräka pengar över Tel Aviv och samtidigt försumma Kiev å den ena sidan – och den egna presidentens halsstarrighet & friserade skildringar av krigslyckan å den andra.

Bland ukrainarna gror idag ett missnöje med USA över detta lands krympande engagemang för Ukrainas försvar. Denna slutsats dras i en artikel från i måndags publicerad i Wall Street Journal (WSJ), där rektor Volodomyr Dubovyk, ansvarig för verksamheten vid Centrum för Internationella Studier vid Odessas Nationella Universitet kommer till tals.

”Dem har ni råd med!”

Nordfront berörde igår den avundsjuka gentemot den judiska staten som Ukrainas president Volodomyr Zelenskyj gav uttryck för i ett inlägg på Telegram. Författaren kommenterade här en uppmärksammad USA-ledd militär insats till Israels försvar häromdagen, och jämförde den amerikanska beredvilligheten att bidra i detta fall med samma lands numera falnande entusiasm för att på minsta sätt stödja Ukraina.

Samma jämförelse gör Dybovyk i WSJ-artikeln och han berör liknande sentiment som de Zelenskyj i sitt inlägg ger uttryck för – fast på grupp- snarare än på individnivå.

Ukrainarna börjar ”surna till rejält på USA” hävdar han, pekar på den nyckelroll som Washington spelade under de två första åren av kriget [med Ryssland], den retorik man förde då och alla de löften man utfärdade – och jämför allt detta med dagens ”avmattning” i form av hjälppaket till synes för gott fast i kongressen.

Istället för att hjälpa Ukraina att skapa ”den förstklassiga typ av luftförsvarsnätverk, som man så generöst försett Israel med”, har USA och väst enligt Dybovyk nöjt sig med att förära Kiev ”ett mediokert utrustnings-lapptäcke” som i takt med Moskvas lufträder alltmer trasats sönder.

Insikter som dessa är enligt Dybovyk inte bara hans egna privata, utan också allmänt tankegods för en befolkning, vars inställning till USA och dess ohälsosamma relation till den judiska staten är stadd i radikal förändring.

I en ännu så länge parallell utveckling utsätts Ukrainas judiske president för kritik och folkligt missnöje, mycket för sina förskönande och verklighetsfrämmande beskrivningar av krigslyckan ur ett ukrainskt perspektiv. Frågan är när dessa överlag från varandra ännu isolerade utvecklingar ska mötas, presidentens etnicitet beaktas och hans lojalitet sättas under lupp.

Hans relation till Israel är uppenbarligen starkt emotionell, då han ena dagen säger sig vilja omforma Ukraina till ett nytt Israel, nästa uttrycker sitt helhjärtade stöd för landets massmord på palestinier i Gaza och uppmanar västländer att göra detsamma – och den tredje i raseri ger uttryck för sin avund av dess förmåga att mjölka USA på pengar.