Dagens datum 9 maj: Den 9 maj 1912 föddes den norska nationalsocialisten Nils Per Imerslund. Han var äventyrare, politisk aktivist, författare och frontkämpe under andra världskriget.
INSÄNDARE. I den här insändaren beskriver Henrik Andersson 10 fördelar med att vara nationalsocialist.
Det här är en insändare. Åsikterna som framförs i insändaren behöver inte nödvändigtvis fullt ut delas av Nordfront eller Motståndsrörelsen.
Vill du som läsare av Nordfront tycka till om något i en insändare? Skicka då insändaren till redaktionen@nordfront.se
Sedan några år tillbaka har det blivit mer och mer populärt att vara inte nationalsocialist utan det mer intetsägande ”nationalist.” Och ju mer populärt det är att vara nationalist desto mer populärt blir det att hacka och gnälla på nationalsocialisten.
”Sluta vara nationalsocialister, sluta med att hylla Adolf Hitler och Tredje riket”. Ord som dessa och liknade argument möts man av oavbrutet. Lika ofta får man höra att ”vi måste modernisera oss, vi måste se framåt”.
Modernisera oss? Se framåt. Kanske det. Men låt oss först se fördelarna med att vara nationalsocialist.
För det första. Nationalsocialismen är en ideologi som alla känner till, om än i demokratins lögnform.
Men hur många känner till de andra nationella ”ideologierna?”
För det andra. Ideologin är inarbetad. Med nästan 100 år på nacken finns det en gedigen ideologisk grund.
Hur många av de nya och ”moderna” ideologierna kan skryta med det?
För det tredje. Alla nationalister från judeälskande Sverigedemokraterna till radikala Nordiska motståndsrörelsen blir beskyllda för att vara nazister. Och hur man än vänder på namn så blir det fortfarande nazistanklagelse. De som av någon anledning inte är nationalsocialister måste ägna mycket tid och energi på att förklara att de inte är ”nazister”.
Detta slipper man om man är nationalsocialist.
För det fjärde. Trots att alla ”nationalister” strävar efter att tvätta bort ”naziststämpeln” så måste de ändå ha ett förhållningssätt till nationalsocialismen, Adolf Hitler, andra världskriget och den av demokratin kallade ”förintelsen”.
Förr eller senare kommer frågan. ”Gillar ni Hitler? Ja eller nej.” ”Tror ni nazisterna gasade judar? Ja eller nej.”
Då går det inte att svamla om att man inte är nationalsocialist eller att man är en modern svensk nationalist som vill diskutera integrationsfrågor. Såväl Löfven som Batra kan svara enkelt ja och enkelt nej på dessa frågor. Likväl kan Sveriges alla nationalsocialister göra det. Men de svamlande ”nationalisterna” kommer att tappa trovärdigheten om de inte lyckas med detta.
För det femte. För att vinna folk så måste det finnas visioner. Och visioner finns det inom nationalsocialismen. Nationalsocialisten kan sväva ut i drömmarnas rike. Ett nytt Sverige, ett enat Norden, ett nytt Europa. Det finns nytänkande och framåtskridande inom nationalsocialismen. Men fråga de ”nationella” hur deras framtidssamhälle ser ut. Och vad blir svaret? Jo efter ett trevande så blir det att man vill ha det som det var innan invandrarna kom. Inte så mycket mer och inte så mycket mindre.
Det kan ju ses som en paradox att de som säger sig vara moderna vill gå tillbaka till det gamla!
Här ligger också de ”nationellas” problem. Visioner, eller rättare sagt avsaknad av visioner.
Det är inte så mycket tal om ideal och drömmar om en bättre framtid i en rörelse där man vill gå tillbaka 50-60 år i tiden!
För handen på hjärtat. Är det inte så att de flesta ”nationella” ser med nostalgi och saknad på det samhälle som fanns runt 1950-60?
Kan ju ses som en intressant tanke att den kristne, konservative massmördaren Breivik också hyllar denna epok!
De mjuka och lite snällare ”nationalisterna” har alltså samma drömmar som en sinnesjuk barnamördare. En barnamördare som drömmer om att åka tillbaka i tiden och skjuta Adolf Hitler!
Nationalsocialisten inspireras av 1930 och 40-talet. ”Nationalisten” försöker kopiera 1950-talet!
För det sjätte. Nationalsocialister pratar ofta om den vita rasen. Och en följd av detta så har man ofta en positiv syn på andra vita folk. Och då ser man även samarbete som en naturlig och positiv sak.
”Nationalisterna” som vill gå tillbaka till den ”gamla goda tiden” är ofta skeptiska till andra européer.
Alla dessa välfärdskramare ser andra vita som ett hot. Ja det finns faktiskt de som säger sig ha lättare att acceptera adopterade koreaner och singaleser än vita greker, spanjorer och ryssar. Ännu en paradox. De mjuka ”nationella” är rashatare, de hatar folk som tillhör den vita rasen. Medan de onda nationalsocialisterna är toleranta!
Hur ska de alla dessa ”nationella” som bara pratar om Sverige och svenskhet lyckas kasta ut alla rasfrämlingar om de inte ens kan samarbeta med andra vita nationalister?
Och om de ändå lyckas, vad händer då? Ska Sverige bli en isolerad vit ö i ett svart hav?
Söndrade vi falla, enade vi stå. Och då står vi starka!
Nordiska motståndsrörelsen försöker hjälpa boerna i Sydafrika. De som ogillar Nordiska motståndsrörelsen tycker boerna får skylla sig själva.
För det sjunde. Moral. Många av de ”nationella” har en dubbelagenda. Träffar en ”nationell” en nationalsocialist så säger han att de är av samma skrot och korn. Han är dock bara taktisk.
Träffar ”nationalisten” en demokrat så säger han att han minsann inte har något med de där nazisterna att göra. Och när ”nationalisten träffar en annan ”nationalist” ja då låter det på ett tredje sätt. Lögner, manipulation och taktiktänkande leder knappast till någon hög moral.
Adolf Hitler sa att han alltid bekämpade judarna med öppet visir. Hur många ”nationella” slåss för någonting med öppet visir?
För det åttonde. Man kan med lite drastiskt säga att det finns två sorters människor. De som är för demokrati och de som är emot. Nationalsocialisternas syn på demokratin den är känd. De är emot tramset.
Men hur är det med dem ”nationella”? Vissa av dem till och med kallar sig demokrater! Och de som är lite mer skeptiska erkänner de facto demokratin som en överideologi.
Man vågar aldrig kritisera demokratins värdegrund. Ja tjafset i riksdagen det klagar man på men det övriga det vågar man inte kritisera. Tänk själva vilken omöjlig sits en ateist sätter sig i om han erkänner kristendomens lära och tron på guds existens! Samma omöjliga sitts sätter sig de ”nationella” i.
Nationalsocialismen är ett alternativ till demokratin. ”Nationella” lyckas i bästa fall vara alternativ till riksdagspartierna!
För det nionde. Trots att ”nationalister” vill gå tillbaka till den gamla goda tiden så accepterar de förvånansvärt lätt den moderna tidens avarter. Till skillnad från nationalsocialister så accepterar de i varierande grad homosexualitet, rasblandning och sionism. Sverigedemokraterna är ju med sitt öppna stöd för Israel värst. Även Nationaldemokraterna har uppmanat till hårdare tag mot antisemitism.
De andra ”nationella” har trappat ner frågor om sionism, judar och Israel till ett minimum.
Men allvarligt finns det en viktigare fråga? Nej knappast. Och hur kul är det att bygga ett ”nygammalt” Sverige tillsammans med homosexuella, judar och invandrare som ”sköter sig”?
”Nationalisternas” seger är en pyrrhusseger!
För det tionde. Demokraterna är rädda för och fruktar kompromisslösa nationalsocialister. Men de föraktar de mjuka, kompromissvilliga ”nationella. Den man är rädd för har man respekt för. Men den man föraktar har man ingen respekt för.
Och vad vill man att ens fiender ska göra förakta eller frukta.
Samma SÄPO som övervakar Nordiska motståndsrörelsen skyddar Sverigedemokraterna. Och det är väl om något ett bevis på hur det går om man är en mjuk god demokratälskande ”nationalist”.
/Henrik Andersson
Hoppa till huvudinnehåll
