RECENSION • Markus Rehnström har läst en bok om Leon Degrelles liv i Spanien som nyligen översatts till engelska.

Nyligen släpptes en bok från förlaget Antelope Hill, med titeln Leon Degrelle in Exile 1945-1994, skriven av den spanske juristen, författaren och politiske aktivisten Jose Luiz Jerez Riesco. Det är en amerikansk översättning från det spanska originalet som kom 2009.

Det är en bok som beskriver den belgiske politikern och frihetskämpen Leon Degrelles liv i exil i Spanien efter Europas nederlag 1945.

Han var en otroligt populär politiker i Belgien innan andra världskrigets början, där han var ledare för Rexistpartiet. Ett parti som var nationellt med en katolsk grund. 1941 anmälde han sig som frivillig till tyska armen och från 1943 stred han i Waffen-SS på Östfronten. Han utmärkte sig i strid och förlänades med ett flertal höga utmärkelser. På grund av att han stred i den tyska uniformen dömdes han 1944 till döden av belgisk domstol. Denna dom gjorde att han aldrig kunde återse sitt hemland igen. Några krigsförbrytelser var han aldrig skyldig till.

Han erbjöd sig flera gånger att återvända och försvara sig i domstol. Men han krävde att denna rättegång skulle direktsändas. Han fick aldrig något gehör för sin önskan.

Boken tar sin början genom att beskriva hur Degrelle tog sig till Spanien. Genom en våghalsig flygning tillsammans med ett flertal andra, med början i Oslo, för att sluta i en kraschlandning i San Sebastian i Spanien. En krasch som nästan kostar honom livet. Han får tillbringa 16 månader på sjukhus, och återhämtningen tar ytterligare flera år. Boken bygger till stor del på Degrelles dagböcker, korrespondens, med såväl familj, vänner samt fiender. Intervjuer och reportage i tv och tidningar. Författaren var god vän med Degrelle och dennes familj och har fått ta del av hans personliga arkiv med tillåtelse av familjen.

Spanien, som under många år under Degrelles vistelse där, styrdes av General Franco, sattes under stor internationell press på grund av att de lät honom vistas där. Belgien krävde att han skulle utlämnas så att han kunde få sitt straff, döden. Det gjordes upprepade försök till lönnmord och kidnappning, av både Belgien och Israel.

Vi får följa Degrelle genom både glädje och sorg. Bland annat genom den förtvivlan att under 14 år inte veta vart sina barn befinner sig. Som förälder kan man inte ens föreställa sig den smärtan. Hans föräldrar fängslas och dör också i fångenskap. Men vi får även känna glädjen när han får återse sina barn.

Trots många mörka stunder i början av sitt liv i exil så fann han styrka. Detta genom sina ideal och sin starka katolska tro. Han var en mycket andlig person. Just de religiösa avsnitten i boken kan jag finna lite tråkiga, men de är trots allt viktiga, just för att han fann styrka genom sin tro.

Att han stred på den förlorande sidan i kriget minskade inte hans kämparglöd och orubbliga övertygelse och tro på nationalsocialismen. Han kämpade vidare och var engagerad i den nationella rörelsen i Spanien, främst genom organisationen CEDADE. Han var skribent i många tidningar och en omtyckt talare.

Boken beskriver ett väldigt händelserikt liv i exil. Hur han får börja från noll och be om ekonomisk hjälp från kamrater, till att bygga upp en egen affärsrörelse. Han skriver över 20 böcker, läser minst en bok om dagen och har en strid ström av besökare från hela världen. Han blir älskad och omtyckt av dem i hans närhet. Man får läsa om hans vänskap med ett flertal kända personer, såsom Otto Skorzeny och den kände seriefiguren Tintins skapare, Georges Remi, även känd under sitt alias Herge.

En fråga som engagerar honom är den om den så kallade Förintelsen. Han ifrågasätter starkt den officiella versionen och skickar även ett brev till påven 1979 som får internationell uppmärksamhet.

Detta är en bok som berör. Man blir både arg och glad. Arg över hur han och hans familj behandlades av hans hemland Belgien. Glad för att han lyckas skapa ett gott liv i Spanien.

Så vad kan man komma med för slutsats om denna bok då?

Den är skriven på engelska, men välskriven och relativt lättläst i mitt tycke. Vissa partier kan bli lite långrandiga. Speciellt det om hans katolska tro och vissa juridiska beskrivningar.

Men det är en viktig bok! En bok väl värd att införskaffa. Av flera anledningar. Att stödja förlag som släpper böcker av denna sort, såsom Antelope Hill nu har gjort, är en sak. Men det viktigaste är ju ändå att minnas Leon Degrelle.

Jag kan tycka att han förtjänar mer uppmärksamhet än vad han får i dessa tider. Han svek aldrig sina ideal eller kamrater. Han fortsatte att kämpa för vad han trodde på. Det är värt att minnas honom. Det är våran skyldighet att minnas honom. Han är sannerligen ett föredöme för oss idag.

— Markus Rehnström

>> Beställ boken direkt från utgivaren på deras hemsida. <<