KOMMENTAR. Simon Holmqvist skriver om hur den av etablissemanget högt ansedde ”terroristforskaren” Magnus Ranstorp drog en lögn för mycket och fick smäll på fingrarna.

Forskaren och ”experten” Magnus Ranstorp. Foto: Youtube.

I en insändare på Schibstedtidningen Svenska Dagbladet (SvD) gör ”terrorforskaren” Magnus Ranstorp sitt bästa för att visa upp vilka skarpsinniga slutsatser kring hotet från så kallad extremism som hans expertis har kunnat förmå honom att dra. Experten Ranstorp delar bland annat med sig av det insiktsfulla konstaterandet att den trygghet som cementblocken och betonglejonen som rests på Drottninggatan i Stockholm efter terrordådet tidigare i år kan vara ”falsk”. Detta eftersom terrorister ”anpassar sig ständigt i hur de planerar, instruerar och utför attacker”.

Men jag tänker inte uppehålla mig vid Ranstorps raljerande med kunskaper om det importerade terrorhotet från så kallade islamister. Sin vana trogen går terrorforskaren nämligen ganska snart in på Nordiska motståndsrörelsen, som han förstås menar utgör ett liknande hot – ett hot som dock ingen tar på lika stort allvar som han själv gör.

Betonglejon vaktar Drottninggatan mot terrorister. ”Kan vara en falsk trygghet”, har Magnus Ranstorps forskning lett honom till att inse.

Ranstorp var som bekant en av dem som var snabb att utnyttja ”bomberna i Göteborg” som ”bevis” för att terroriststämpla Sveriges enda oppositionella rörelse. Att Motståndsrörelsen inte låg bakom händelserna, som inte ens av åklagaren ansågs kunna definieras som ”terrorism”, var inget bekymmer för Ranstorp och hans gelikar. Detta löstes enkelt genom att gå ut i media och beklaga sig över att så inte skett, samt kräva att lagstiftarna justerar terrorbegreppet så att det passar in i den möjlighet som man såg i den uppmärksammade ”bombhärvan”.

Motståndsrörelsen har förstås terroranklagats av så kallade experter långt innan ”bombnazist” blev ett etablerat och moderiktigt nyspråksord. För dylika epitet räcker det egentligen med att stå ensam som organisation med att på allvar utmana den regim som med hjälp av bland annat sionistisk media och olika regeringskonstellationer vanskött landet i årtionden.

Ljusskyggt möte mellan antinordiska aktörer
I insändaren berättar Ranstorp att han deltog på den ljusskygga och antinordiska konferensen som nyligen hölls i Borlänge under det orwellianskt klingande namnet ”Nordic Safe Cities”. Att träffas under mer suspekta omständigheter är dock inget nytt för experten Ranstorp, som enligt ett avslöjande från sajten civilkurage.org har varit aktiv frimurare sedan 2013.

LÄS MER: Antinordiska krafter i hemligt möte om Motståndsrörelsen – ska intensifiera samarbetet med polisen

Men även om ”Nordic Safe Cities” var ett ”hemligt” sammanträde så berättar Ranstorp likväl en hel del om vad som försiggick bakom stängda dörrar. Bland annat får vi veta att försvarsminister Peter Hultqvist var på plats och briljerade med sitt gamla slagord ”nazism är inte en åsikt utan ett brott mot mänskligheten”.

Försvarsministern verkar ha imponerat på Ranstorp, som beskriver Hultqvists tal som ”trotsigt”. Frågan är bara om Ranstorp känner till att försvarsministern redan för ett halvår sedan misslyckades med att försvara sitt ”brott mot mänskligheten”-påstående, trots en öppen inbjudan från Motståndsrörelsens Pär Öberg att göra så under första maj i Falun.


Inför Motståndsrörelsens första majdemonstration i Falun utmanade Pär Öberg försvarsminister Hultqvist på debatt. Hultqvist vågade dock inte möta Öberg i verbal duell, och har i efterhand klagat över att inbjudan var ”hotfull”.

Några som dock inte hade lyckats imponera på Ranstorp var polisen i Borlänge. Ranstorp påstår bland annat att man fick ställa in en guidad busstur i staden eftersom polisen inte kunde ”garantera säkerheten” för de ditresta konspiratörerna. Dessutom ska en lokalpolitiker ha uttryckt att polisen inte var villiga att frångå sitt uppdrag att bekämpa brott för att istället ”ta tag i NMR:s närvaro” i kommunen. Istället för att slå ner på politisk opposition ska Borlängepolisen, enligt den icke namngivna lokalpolitikern, haft mage att beklaga sig över brist på polisresurser i länet.

Toppoliser i Dalarna: ”Svårt att förstå syftet med dessa lögner”
Lars Lindahl, polisområdeschef i Dalarna och Mats Lagerblad, lokalpolisområdeschef i Borlänge, var dock snabba med att tillbakavisa de påståenden som Ranstorp kommer med i SvD. De försöker förvisso att skylla på den anonyma lokalpolitikern som terrorforskaren hänvisar till, men i en debattartikel i Dalarnas Tidningar (DT) skriver de båda polischeferna helt öppet att det som Ranstorp skriver om polisens förhållande till så kallad extremism i Borlänge är rena lögner.

Lindahl och Lagerblad skriver bland annat att ingen representant från polisen i Borlänge eller Dalarna ens bjöds in att delta på det hemliga mötet, trots att ”utökat samarbete med polisen” sades vara ett av huvudsyftena med att mötas under Bilderbergliknande omständigheter. Hade man fått delta, skriver polischeferna, så hade man kunnat bemöta Ranstorps ”uppgifter” på plats.

När det gäller den ”guidade bussturen” som Ranstorp påstår skulle ha ställts in på grund av en stor hotbild mot deltagarna så skriver poliserna även att man inför mötet utvärderade riskerna inför mötet, varpå man kunde konstatera att det inte fanns någon hotbild mot ”Nordic Sade Cities”. Någon ”guidad busstur” har alltså inte ställts in eller avråtts ifrån och polischeferna tycks inte ens känna till att det varit tal om någon sådan från första början.

Som ett gäng turister skulle samhällets elit bussas runt i Borlänge, enligt Ranstorp. Men enligt hans anonyma källa inom lokalpolitiken var stadens gator så fulla av terrorister att polisen inte kunde ”garantera säkerheten”, varpå bussturen olyckligtvis fick ställas in.

Repliken på Ranstorps skräckpropaganda till insändare avslöjar också att det tycks finnas, alternativt är på väg att uppstå, en slags spricka mellan lokalpolis och lokalpolitiker i Borlänge. Lindahl och Lagerblad är inte imponerade över de påståenden som Ranstorp hänvisar till en ”anonym lokalpolitiker”. Exempelvis kritiserar man den påstådda politiska besvikelsen över att Borlängepolisen inte ”trycker tillbaka NMR” istället för att fokusera på brottsbekämpning med de knappa resurser som lokalpolitikernas kollegor i riksdagen har förlänat dem.

Polischeferna Lars Lindahl och Mats Lagerblad imponeras varken av Magnus Ranstorp eller hans anonyma källa bland Borlänges lokalpolitiker.

Det är med hårda och besvikna ord som polischeferna skriver i lokaltidningen:

Den lokala politikerns påstådda uppgifter är helt felaktiga, och det är svårt att förstå syftet med dessa lögner. De underlättar definitivt inte lokalpolisområde Borlänges samverkan med kommunen inom ramen för de medborgarlöften som ska ligga till grund för polisverksamheten.

[…]

Historiskt finns en lång tradition, sedan många år, av en väl fungerande brottsförebyggande och trygghetsskapande samverkan mellan polisen och Borlänge kommun. Det vore olyckligt om den traditionen äventyras genom att kommunpolitiker sprider direkt falska påståenden om polisen i Dalarna.

Lindahl och Lagerblad skriver också att den anonyme lokalpolitikerns påståenden är totalt felaktiga, eftersom polisen i Dalarna aldrig skulle avstå från att ”bekämpa brottslig extremism”. Och det är alltså här som den stora klyftan fortfarande ligger mellan (vissa) polisregioner och politiker samt politiskt styrda etablissemangsfigurer såsom Magnus Ranstorp: Poliser som ännu inte är totalt överbemannade av intellektuell ohederlighet är intresserade av att bekämpa brott i första hand. Skulle brottsligheten komma från så kallade extremister så ökar naturligtvis intresset markant hos många, särskilt om man kommer en bit upp i den polisiära hierarkin. Men det finns alltså fortfarande i Sverige poliser som känner sig obekväma med att följa politiker och kulturmarxistiska opinionsbildares nycker snarare än lagen själv, genom att exempelvis ”bekämpa” och ”markera mot” en politisk grupperings närvaro.

Det Ranstorp och hans anonyme meningsfrände förmodligen vill se mer av är en polis som likt gängkriminella tillika representanter för systemet, likväl som utövare av dess våldsmonopol, jagar iväg systemets utmanare från områden för att visa ”vem som bestämmer”. Vi såg den typen av beteende senast i Näste 1:s filmreportage från Nyköping, där en förvånansvärt stor och brokig grupp poliser oprovocerat gav sig på aktivister efter att dessa idrottat på en offentlig plats.


I det uppmärksammade reportaget från Näste 1 får man bland annat se hur polisen lurpassar på Motståndsrörelsens aktivister efter ett träningspass.

Innan dess i Göteborg, där polisen tycks ha utlyst någon slags zon i stadens centrala delar dit grundlagen inte når och där oppositionella inte längre har yttrande- och demonstrationsfrihet.


Tidigare i höst tog Göteborgspolisen det chockerande beslutet att helt öppet och med våld stoppa en pågående demonstration – för andra gången på kort tid dessutom.

Ranstorp och hans allierade anser inte att Motståndsrörelsen är terrorister på grund av någon särskild händelse. De bryr sig inte om ”bomberna i Göteborg”, mer än som ett argument att lägga fram inför de som fortfarande är drabbade av hederlighet och tror på objektivitet och rationalitet. De anser att den är terrorist som vågar utmana regimen som förtrycker och folkmördar i demokratins, värdegrundens och ”allas lika värdes” namn. Som aktiv frimurare ser han det med största sannolikhet som en hederssak att med alla till buds stående medel stå upp för franska revolutionens perverterade ideal. Är man av den åsikten får man dessutom bli presenterad som ”expert”, trots att ens så kallade expertis är hopplöst begränsad till att sparka in öppna dörrar, lägga ut rökridåer och sprida gammal hederlig lögnpropaganda.

  • Publicerad:
    2018-01-06 22:00