INRIKES • I en unik dom döms en polis för brottet vållande till annans död efter ett ingripande mot en narkotikapåverkad arab. Polismannen döms till villkorlig dom och böter men får trots detta behålla sitt jobb.

För första gången någonsin i Sverige har en polisman dömts för att ha vållat en annan persons död. Incidenten skedde i november förra året, när polismannen tillsammans med en kollega ingrep mot en arab som uppträdde irrationellt och aggressivt på en adress i Lidingö, Stockholm.

Poliserna ska ha fått uppgift om att mannen var i ett ”psykosliknande tillstånd” och i efterhand har det också visat sig att mannen var påverkad av amfetamin.

Den nu dömde polismannen hade endast varit i tjänst i sex månader vid tillfället och har i förhör berättat att han avfyrande pepparsprej mot mannen i samband med att han upplevde att han försökte ta polismannens tjänstevapen. Polisen hävdar vidare att sprejen inte gav effekt, varpå brottsoffret tvingades på handfängsel och trycktes ned mot en trapp. Brottsoffret ska sedan ha legat på mage med delar av kroppen över trappavsatsen medan polismannen pressade honom mot marken med ett av sina ben och sin kroppstyngd.

Svenskt "George Floyd-fall"

Likheterna med George Floyd-fallet i USA stannar inte vid hur själva ingripandet gick till. Precis som i Floyd-fallet råder delade meningar om vad mannen verkligen dog av. Enligt ett rättsmedicinskt uttalande bedömer en rättsläkare att mannens död sannolikt orsakats av hjärtstopp till följd av kvävning. En annan rättsläkare uppger dock att ”drogrelaterade och psykotiska orsaker” kan ha försämrat mannens andning.

Stockholms tingsrätt lägger i sin fällande dom stor vikt vid den ena rättsläkarens uttalande, samt ett filmklipp från en sopbil som stod i närheten av ingripandet.

”Sammantaget menar tingsrätten att det av filmen framgår att [polismannen] med sitt knä pressat ned [brottsoffret] som, när han låg på mage med handfängsel, har haft svårt att röra sin bröstkorg och därmed ta adekvata andetag för att få luft”, kan man läsa i domen.

Man menar också att polismannens rätt till nödvärn upphörde i samband med att brottsoffret handfängslats. Enligt tingsrättens bedömning har det då inte ”förelegat någon situation som gett [polismannen] rätt att handla i nödvärn genom att pressa ned [brottsoffret]”. Inte ens om polismannen ”befunnit sig i ett uppjagat tillstånd” menar tingsrätten att situationen varit sådan att polismannen rimligen kan ha uppfattat att han agerade i nödvärn.

Tingsrätten skriver vidare att det med hänsyn till vad som ses på filmen och vad en av rättsläkarna vittnat om ”med tillräcklig säkerhet kan uteslutas att
det skulle vara annat än trycket mot bröstkorgen som direkt orsakat [brottsoffrets] död”.

Polismannen döms därmed för vållande till annans död till villkorlig dom och böter. Tingsrätten avslår dock ett personligt skadeståndsanspråk från brottsoffrets hustru och menar att hon i det här fallet får vända sig till Polismyndigheten. Polismannen får dessutom behålla sin tjänst, då polisens personalansvarsnämnd redan innan rättegången beslutat att han får behålla jobbet oavsett vad han döms för.

En av nämndemännen är dock skiljaktig och skriver att rättsläkaren, vars vittnesmål de övriga domarna lutar sig mot, kan ha ”förbisett alternativa dödsorsaker” som exempelvis ”extremt hård och utdragen
kamp, extremt höga halter av amfetamin i blodet, kraftig övervikt, hög acidos (surhetsgrad) i kroppen och extremt höga laktatvärden”. Hon anser istället att polismannen endast ska dömas för tjänstefel.

Källa: Stockholms tingsrätt: B 18091-21