Dagens datum 9 maj: Den 9 maj 1912 föddes den norska nationalsocialisten Nils Per Imerslund. Han var äventyrare, politisk aktivist, författare och frontkämpe under andra världskriget.
Två saker har trummats ut i media idag: att Sverigedemokraterna (SD) tappat något så fruktansvärt med väljare samt att svenskarna aldrig varit så positiva till ”invandrare”, ”flyktingar”, ”mångkultur” och ha en ”invandrare” i familjen som nu. Känner du igen dig käre läsare? Är det dessa tendenser du möter ute i samhället? Jag gör det då INTE!
Trenden är snarare den motsatta än vad SOM-institutet gör gällande (vilka gjort undersökningen man hänvisar till) och tillåt mig påstå att de antingen har styrt till vilka frågorna ställts eller att de helt enkelt ljuger. Ljuger ja, för ingen tror väl att vare sig media eller dessa ”institut” är objektiva instanser som strävar efter och verkar för att presentera en sann bild av verkligheten? Nej, de är propagandister och systemprostituerade varenda en av dem; även de som inte är medvetna om det eftersom de likväl aldrig skulle gå utanför den godkända ram av politisk korrekthet som omgärdar oss alla.
Det skulle inte förvåna mig ett dugg om personerna på SOM-institutet helt sonika har ”glömt” att föra in svar som går emot det önskade resultatet, på samma sätt som journalister vitpixlat rasfrämlingar som våldtagit, mördat eller bara misshandlat svenskar. Skulle SOM-arbetarna vara bättre än journalisterna? Tillåt mig misstänka att ”eliten” vid Göteborgs universitet är lika ohederliga (eller egoistiska) som de flesta på chefsnivåer inom pk-systemet. Kort sagt, de är huvuden, slemmiga armar, ögon och öron på Hydran som härskar.
Stadiga framgångar
Själv ser jag en helt annan utveckling än den som jag tvingats lyssna på idag på radion, en utveckling jag prövat mot 90 procent av de kunder jag stött på under dagen – 100 procent av dem höll med (nej, jag arbetar inte i ett hemligt utrotningsläger där alla har kopior av SS-uniformer och skriker slagord på tyska).
I början på 90-talet när jag själv trädde in på den politiska banan samlade vi kanske 100 personer den 30:e november i Stockholm; motståndarna var runt 5000 – 10 000 (fler vid tidigare år har jag hörts sägas). I stort sett alla ledare och förebilder i den nationella rörelsen tävlade om att vara anonym medan deltagarna på många demonstrationer var maskerade. Folk fick ohämmat sparken från arbeten om det kom fram vad de hyste för åsikter och media var om möjligt än mer politiskt korrekt än nu eftersom 68-vänstern var helt utan motstånd på redaktionerna. Allt skedde i skymundan från vår sida. Denna trend började brytas i mitten/slutet av 90-talet då allt fler av den generation jag tillhörde (med flera andra naturligtvis) blev mer och mer öppna, mer professionella och så vidare. Samtidigt började experimentet mångkulturen visa sitt rätta ansikte och skuldkomplexet som lades på svenskarna ignorerades då folk kände ”skit samma” inför pk-systemets vinande piska. Tilläggas kan att den tidens Sverigedemokrater fick urusla resultat i valen.
Jag vet att denna tillbakablick är ofantligt ofullständig men ni får hålla tillgodo. Jämför man dock då med nu så framgår det tydligt att vi gjort stora framgångar och att dessa är stadiga. Vad gäller SD så går det så bra för dem att man måste mygla i opinionsundersökningarna medan politikerna skiter knäck då de måste inse att på tok för många svenskar fått för sig att de tröttnat på deras konstanta vanskötsel av rikets affärer.
Vad gäller oss utomparlamentariker är situationen också en helt annan idag. Jag själv och många med mig är så öppna med vårt engagemang det bara går att vara… och det är inga problem. Visst råkar en eller annan ut för problem fortfarande, men det går inte att jämföra med dåtiden. De flesta av oss som har så kallade ”knegaryrken” möter mer eller mindre sympatiska kollegor vilka ännu knyter näven i byxfickan men glädjer sig åt att det finns sådana som då och då drar upp den också.
Men inte nog med att var och varannan svensk knegare är ”smygrasist” som det kallas och aldrig i helvetet vill att deras dotter ska komma hem med en jävla *#¤%”!&?*, så bedriver en öppet nationalsocialistisk organisation som Svenska motståndsrörelsen offentliga aktiviteter flera gånger varje vecka i Sverige; tidningsförsäljningar, flygbladsutdelningar, manifestationer och torgmöten samt annat vi inte rapporterar om. Och nästan jämt går det lugnt tillväga och det uppstår bra och konstruktiva möten med vanligt folk. Vi ljuger inte när vi skriver att folk köper vår tidning, att många ”gjorde tummen upp för aktivisterna” och så vidare. Visst finns de politiskt korrekta tokstollarna och antisvenska aktivisterna där ute, och det kommer de alltid att göra; men idag lyckas de knappt ens motivera rasfrämlingarna mot oss och ännu mer sällan svenskar som inte redan från början sympatiserar med deras tokigheter.
Detta är min bild och jag uppmanar er läsare att dela med er av era egna analyser genom kommentarer.
Summa kardemumma; det är en förbannad lögn att svenskarna blir mer och mer toleranta och att SD helt plötsligt tappat varannan väljare kan ju ingen tror på. SD har störst chans att komma in i riksdagen varför man vill underminera dem – enkelt! Svenskarna är trötta på eländet och tendensen är att allt fler tar sikte på det politiskt inkorrekta utanför ramen, varför man från systemets sida måste få alla dessa att tro att de är politiska tokar, särlingar och mycket ensamma med sina åsikter. Gå inte på det!
Bara för att ingen vågar säga att kejsaren är naken betyder det inte att han har en hermelinkappa på sig.
Slutligen kommer avgörandet inte genom val (varför det inte skulle spela någon roll om undersökningen var helt sann eller om varannan svensk far ville ge bort sin dotter till första bästa rasfrämling och varannan svensk kvinna ville gosa med valfri mörk homo sapiens alt. homo sapiens sapiens och tillsammans sjunga ”We shall overcome” i kör) eller genom den stora massans omvändelse till den aktivistiska och radikala nationalsocialismen. Avgörandet står och faller med antalet fanatiska kämpar som står redo att hantera vår ras framtida utmaningar; eftersom historien skrivs av de fanatiska få som tar sig rätten att göra det som måste göras – kort sagt; det står och faller med dem som är redo att gjuta blod – sitt egna men framförallt fiendens.
Den skaran växer!
Hoppa till huvudinnehåll
