GRANSKNING. Det går inte en dag utan att vi nås av exempel på dåligt polisarbete, märkliga domar och en total likgiltighet från maktens sida vad gäller att åtgärda uppenbara strukturella felaktigheter gällande rättvisa och säkerhet för det svenska folket. Nordfront har tittat närmare på detta och upptäckt intressanta samband som kan förklara en hel del. Bland annat hur ett ultrafeministiskt nätverk gravt lyckats infiltrera svenskt rättsväsende. I denna artikelserie får vi också ta del av skådespelaren och författaren Jonas Indes personliga upplevelser och slutsatser.

Del 1. Gräv där det luktar illa
Del 2. Humanismen som alibi
Del 3. Kungar, skurkar och advokater
Del 4. Jonas Inde –familjer splittras över hela världen

11 april 2017. Advokaten Mari Schaub medverkar i Expressen TV. Där berättar hon med en märklig sorts stolthet att terroristen Rakhmat Akilovs tilldelade försvarsadvokat är en av Sveriges absolut bästa brottmålsadvokater. Hon säger att det är en advokat som till sin person, läggning och nätverk har alla förutsättningar för att på ett bra sätt försvara den här personen. Advokaten ifråga heter Johan Eriksson och enligt branschtidningen Legally Yours publicerade undersökning december 2012 är han den brottmålsadvokat som advokaterna själva skulle välja ifall det behövdes. Hans namn återkommer för övrigt i samband med en märklig faktura i nästa del.

Den 21 februari 2018 är rättegången i full gång och i TV4-nyheterna framträder samma Schaub i egenskap av målsägandebiträde. Hon säger där att hon vill ”avdemonisera den här förvirrade människan som har begått den här gärningen”. Ett uttalande som – i kombination med det faktum att hon anser att Akilov förtjänar landets bästa brottmålsadvokat – visar på hur en äkta ”humanistisk” jurist, tillika ledamot av Advokatsamfundet, resonerar.

Advokat Johan Eriksson (mitten) tillsammans med Hilda-juristerna Elisabeth Massi Fritz (vänster) och Mari Heidenborg (höger).

Ordförande i samma Advokatsamfund, Anne Ramberg, har även hon visat prov på liknande ”humanistiska” tankegångar. I en söndagsintervju i Sveriges radio 2016 uttrycker hon exempelvis att vi i Sverige måste acceptera en lägre levnadsstandard till förmån för rasfrämlingarna.

— Jag kan reagera över att politiker, från alla partier, säger att vi måste värna vår välfärd. Det är klart att vi måste göra. Jag inser också att alla de gamla människor som jobbat hårt ett helt liv nu ska ställas emot alla de flyktingar som kommer som också tar sjukvård och skolor i anspråk, säger hon, och fortsätter:

— Men det är nog på det viset att humanismen faktiskt kräver att man får göra avkall på sin välfärd.

I samma intervju jämför hon dagens flyktingströmmar med andra världskriget. Hon pratar om judarna, som hon menar flydde för sina liv, men som inga länder ville ta emot. Hon drar paralleller till att vissa länder i Europa idag vägrar ta emot flyktingar, och hon är starkt kritisk till alla inskränkningar i asylrätten.

Samma Advokatsamfund har, som vi kunde konstatera i förra delen, en uttalad ambition att öka antalet kvinnor inom rättsväsendet, bland annat genom skapandet av de två nätverken Hilda och Ruben. Genom dessa kan de på olika sätt arbeta med att sprida rätt så kallad värdegrund.

Feministisk lunchklubb
Hildary är namnet på en lunchklubb med månatliga möten för Hildas medlemmar och andra kvinnliga jurister. (Man undrar såklart om namnet anspelar på Hillary Clinton). På hemsidan radas en mängd föreläsare upp, bland andra den före detta socialdemokratiska justitieministern Thomas Bodström, biskop Caroline Krook, polisbossen Carin Götblad, radikalfeministen Gudrun Schyman, EU- kommissionären Cecilia Malmström (L) och juridikforskaren Laura Carlson.

Utöver den sistnämnda behöver nog ingen av dessa någon närmare presentation. De är alla kända personer med ”rätt värdegrund”. Biskop Caroline Krook har exempelvis gjort sig impopulär bland vissa kristna genom att kalla Jesus underverk för ”trollkonster”, vilket ju står var och en fritt att tycka, men för att komma från en av Svenska kyrkans främsta representanter kan det kanske vara lite väl magstarkt, då identiska formuleringar står att finna i den judiska Talmud. Hon går även emot den evangelisk-lutherska kyrkans rådande ståndpunkt alltsedan 1500-talet som med tydlighet slår fast att ”kyrkan icke stå över staten och heller icke kan utgöra en egen stat i staten med egna lagar”. Detta när hon hävdat att kyrkorummet är en helgad plats och att polisen inte har rätt att där söka efter illegala invandrare.

Biskop Caroline Krook sprider talmudiska läror om Jesus och anser inte att polisen ska få bekämpa brott i Svenska kyrkans lokaler. Foto: Magnus Höij (CC BY 2.0).

Laura Carlson arbetar som så kallad forskare och i egenskap av sådan har hon bland annat författat följande: ”Racism under the law: Rethinking the Swedish approach through a Critical Race Theory”.  CRT – Critical Race Theory går i korthet ut på att den vita rasens överhöghet och makt upprätthålls genom bland annat lagarna. Det är alltså inte bara för kvinnor det påstås existera ett glastak. Även den vita rasen är så pass privilegierad att andra raser förtjänar positiv särbehandling. ”Kritisk teori” är för övrigt ett kulturmarxistiskt begrepp. Politisk korrekthet används som ett medel för att motivera en särbehandling av “förtryckta” grupper. Det är då kanske lätt att föreställa sig stämningen på det lunchmöte där den här så kallade forskaren får fritt spelutrymme att predika inför en till stora delar könskvoterad grupp av kvinnor, vars numerär stadigt växer.

Vad har blivit bättre?
I Sveriges Domstolars årsredovisningar mellan åren 2006 och fram till idag står det tydligt att det är ytterst önskvärt med både fler kvinnor, samt anställda med utländsk bakgrund inom domstolsväsendet.

I 2006 års årsredovisning framgår bland annat att Domstolsverket under året har påbörjat ett arbete med värdegrundsfrågor som enligt planen kommer att utmynna i utbildningsinsatser. I samma årsredovisning nämns nybildade Hilda, och att det ”på initiativ av advokatsamfundet ska arbeta med att uppmuntra kvinnor till att ta på sig chefsuppgifter”. Under rubriken ”8.5 Mångfald” beskrivs hur det har genomförts ett antal utbildningsinsatser för både domare och annan personal i syfte att öka medvetenheten om diskrimineringens så kallade mekanismer.

Nyanställda erbjuds till exempel fem veckors utbildning inom några av humanismens hjärtefrågor. Här återfinns rubriker såsom ”Mänskliga rättigheter och diskrimineringsskydd”, ”Vi och dom – Minoriteter och rättsväsendet” samt ”Fiskalskurs V – en dags utbildning avseende familjerätt i ett mångkulturellt samhälle”. Vidare sänds även alla nyutbildade domare på studieresa till EG-domstolen, Europadomstolen och Europarådet.

Till nästa årsredovisning (2007) har de anställda med en eller två utrikes födda föräldrar inom Sveriges Domstolar ökat med fyra procentenheter till 15 procent. Det är dock inte tillräckligt. Man inför därför ett återrapporteringskrav, där domstolarna nu är tvingade att meddela vilka åtgärder som har vidtagits för att öka andelen anställda med utländsk bakgrund ”i syfte att förebygga och motarbeta att diskriminering förekommer i verksamheten”.

Domstolsverket har även intensifierat arbetet med mångfaldsfrågor och tillsatt en projektgrupp med uppdrag att ta fram en mångfaldspolicy. Det märkliga är dock att satsningarna inte verkar ha varit särskilt framgångsrika. I den senaste årsredovisningen visar det sig att andelen anställda med utländsk bakgrund genom åren inte har ökat utan tvärtom åter landat på 11 procent. Vad det beror på kan man bara spekulera i, men en god gissning är kanske att rekryteringsbasen inte är den bästa som står att finna. Dock finns det andra vägar in i svenskt rättsväsende genom nämndemannasystemet där enskilda personer kan nomineras via de politiska partierna. Det var på det viset sharialagar nyligen via Centerpartiet kom att ligga till grund för en friande misshandelsdom, där tingsrättens centerpartistiska representanter ansåg att kvinnan borde ha vänt sig till sin släkt i stället för att ”skvallra till polisen”.

Radikal ökning av kvinnliga domstolschefer
Vad gäller kvinnornas representation så har det dock hänt en hel del genom åren. De kvinnliga domstolscheferna utgjorde året 2006 runt 13 procent, jämfört med dagens siffra som är uppe i hela 60 procent. Värt att nämna i sammanhanget är också att i den senaste årsredovisningen är uppgifterna väldigt knapphändiga. Exempelvis redovisas inte längre antalet kvinnliga, ordinarie domare. Det bara nämns förbigående i texten att dessa ökat från föregående år. 2016 var dessa dock 52 procent, jämfört med 2006 års siffror på 34 procent.

Under 2017 har också jämställdhetsarbetet nu ytterligare trappats upp genom att nya arbetsmetoder utvecklats på sex pilotdomstolar. I samma del lyfts #metoo och #medvilkenrätt fram som alibi för att jämställdheten inte nått tillräckligt långt idag. Det slås också fast att kunskapen om genus, könsnormer, och jämställdhetsintegrering ska genomsyra all verksamhet inom Sveriges Domstolar. Under 2017 har Domstolsverket även inlett ett samarbete med bland annat Umeå universitet för att genomföra studier om domskrivning utifrån ett genusperspektiv.

Undertecknad har försökt nå Hildas representanter både via e-post och telefon, utan att lyckas få svar på relevanta frågor. Redan i Advokatsamfundets växel ändrade en från början trevlig röst sin ton till mindre trevlig när jag inte kunde presentera mig som vare sig jurist eller advokat som ville ansöka om att få ingå i den feministiska sfären. Helt plötsligt fanns det ingen på plats som kunde svara på några frågor. En av de hittills obesvarade frågorna som senare ställdes i skrift var dock:

Enligt Sveriges Domstolars årsredovisningar från åren 2006 fram till idag så har det hänt väldigt mycket vad gäller kvinnlig representation på olika poster. De kvinnliga domstolscheferna är exempelvis i majoritet idag och inom vissa grupper är kvinnor till och med i stark majoritet. Min fundering är därför var gränsen går för när jämställdheten anses vara uppfylld? Detta mot bakgrund av att det i den senaste årsredovisningen framgår att det alltjämt satsas hårt på att sträva vidare mot en än högre kvinnorepresentation.

Det man kan konstatera så här långt är alltså att det läggs resurser på att ständigt öka andelen kvinnliga anställda inom Sveriges Domstolar, trots att siffrorna snarare visar att kvinnorna inom allt fler yrkestitlar inom rättsväsendet står i majoritet. Frågan är dock, som alltid när man pratar om kvotering, om det verkligen är de bäst lämpade som får jobben? Som kuriosa kan nämnas att den redovisade effektiviteten inom domstolsväsendet under samma period har sjunkit.

Statistik som visar på minskad effektivitet hos svenska domstolar. Klicka för större bild.

Stiftelser och fonder
Sammanslutningar, årliga konferenser, mentorprogram. Sätten som ”rätt värdegrund” sprids på är många. Advokatsamfundet administrerar även ett antal stiftelser. Bland annat kan man söka bidrag ur Stiftelsen Torsten Amundsons fond som delar ut pengar till ”studier kring homosexualitet, samt upplysningsarbete i syfte att motverka fördomar och oriktiga uppfattningar kring densamma”. Medel beviljas både i Sverige, Tyskland, England och USA. Torsten Amundson var en svensk läkare som samarbetade med den tyske läkaren Magnus Hirschfeldt kring forskning om just homosexualitet. Forskningen avbröts dock vid Adolf Hitlers maktövertagande i Tyskland. Torsten Amundson var mycket förmögen och testamenterade sedermera en stor del av sin förmögenhet till uppstarten av fonden.

En annan fond är Emil Heijnes fond. Emil Heijne var en av landets ledande advokater fram till sin död 1948. Forskaren Mia Rönnmar, verksam vid Raoul Wallenberginstitutet (Lunds universitet), tilldelades år 2014 100 000 kronor ur denna fond som en ”klapp på axeln” för väl utfört arbete. Enligt institutets egen hemsida arbetar de i Raoul Wallenbergs anda, i nära samarbete med bland annat universitet och regeringar. Ett särskilt fokus ligger på mänskliga rättigheter bland migranterna, under punkten ”People on the move”. Institutet har kontor över hela världen, bland annat i Mellanöstern och Afrika. Värt att notera är också att ansökan om medel ur den förstnämnda fonden ska adresseras till Anne Ramberg personligen.

Ramberg, Soros och Wallenberg
Advokatsamfundet utdelar även varje år ett pris med namnet Stockholm Human Rights Award till en person eller organisation som gjort särskilda insatser för att ”stödja demokratin och de mänskliga rättigheterna”. 2011 gick priset till Open Society Foundations, en organisation som grundades av finansjuden George Soros. Han verkar under humanismens flagg, kallas för filantrop eftersom han strör pengar omkring sig i diverse projekt som på ytan verkar kämpa för mänsklighetens bästa, men som egentligen gör just precis det motsatta.

Det feministiska Advokatsamfundet har belönat juden George Soros kamp för att förinta Europa.

Aryeh Neier var den som den 29 november mottog en glasstaty ur Anne Rambergs hand, på sina egna och George Soros vägnar, vid en ceremoni på Advokatsamfundets kansli i Stockholm. Aryeh Neier är en tongivande man inom organisationen, tillika judisk ”människorättskämpe”. Han är född i Berlin 1937 men lämnade Tyskland 1939. Han har under många år undervisat i juridik vid ett stort antal universitet i USA och är därtill en flitig författare och föreläsare.

Open Society Foundations grundades 1984 av George Soros. Och som namnet antyder är detta en organisation som arbetar för öppna gränser och massinvandring. Detta gör man bland annat genom olika projekt och utbildningssatsningar, men också genom att stödja olika sammanslutningar. Sedan tidigare läckta dokument är det känt att det finns tydliga kopplingar mellan Open Society Foundations och obskyra vänsterrörelser som mottagit bidrag för att störa yttrandefriheten. Bland annat i samband med förra valrörelsen. I övrigt är de själva rätt öppna med var de står, för den som vill se.

LÄS ÄVEN: George Soros sponsrar Expo!

I en artikel publicerad på organisationens hemsida avhandlas exempelvis migration och asylrätt inom den Europeiska Unionen. Här riktas bland annat kritik mot Dublinförordningen som ger enskilda länder rätt att sända tillbaka asylsökande till det första EU-land som de ankom till. Här radas även upp vad organisationen gör inom olika delar av Europa för att underlätta massinvandringen. Norden nämns som ett särskilt önskvärt mål för många migranter med motiveringen att det är ett land där asylprocessen ”fungerar väl”.

Så berättas att de arbetar inom alla massinvandringsländer med att stödja så kallade gräsrotsrörelser. Gällande England talas om en ”växande rasism och främlingsfientlighet” som måste stävjas och i Sverige lyfts Raoul Wallenberginstitutet fram som ett lysande exempel på hur gräsrotsrörelser erbjuds en möjlighet att ”växa och ta plats”.

Raoul Wallenberg Academy är ännu en rörelse som använder namnet Raoul Wallenberg och hans påstådda hjälteinsatser under andra världskriget. Detta i sitt arbete med vinklad informationsspridning bland barn och unga. De ”utbildar” årligen cirka 8 000 ungdomar runt om på svenska skolor, i samarbete med bland andra Forum för levande historia, och driver bland annat ett projekt under namnet Kuben, som går ut på att nyanlända och svenska ungdomar ska mötas och utbyta erfarenheter. Som finansiärer står bland andra Marianne och Marcus Wallenbergs stiftelse, Kungliga Patriotiska Sällskapet, medlemmar i den judiska familjen Bonnier och Svenska Postkodlotteriet. Det internationella företaget KPMG nämns som ”Pro Bono partner”. Det namnet återkommer i nästa del, såväl som mer om familjen Wallenberg.

Varje år utdelas även Raoul Wallenbergpriset. Bland de nominerade genom åren återfinns bland andra gaytenoren Rickard Söderberg, Expos Daniel Pohl, Stockholm Prides ordförande Sandra Ehne, de judiska ”förintelseöverlevarna” Emmerich Roth och Heidi Fried samt Omid Mahmoudi och Tina Morad – grundare till Ensamkommandes förbund och Refugees Welcome Stockholm respektive. Det första priset delades ut 2013 till Siavosh Derakhti från Malmö som efter en resa till ett tyskt koncentrationsläger startade föreningen Unga muslimer mot antisemitism.

Anne Ramberg, svenska Advokatsamfundets ordförande och grundare av feministiska infiltrerande nätverk, stödjer alltså finansjuden Georges Soros och hans Open Society Foundations, samt administrerar stiftelser som bland annat delar ut medel till forskare inom Wallenbergstiftelsen och homolobbyn. Det finns alltså kopplingar mellan väldigt inflytelserika människor inom rättsväsende och advokatkår i Sverige, med tentakler ut mot övriga världen. Den gemensamma nämnaren är förödande krafter under humanistisk flagg, framförallt den kulturmarxism som förespråkar mångkultur, dekadens och rasblandning. Det som också tydligt slår en så här långt är också hur enade de tycks stå vid tanken kring nationalsocialismen som ett reellt och mycket allvarligt hot mot den fålla av lögner som de hittills lyckats hålla majoriteten av folket fångna inom.

I del 3:

Kungahuset delar ut medaljer varje år. I nästa del ska vi bland annat titta närmare på vilka värderingar som genom åren har premierats. Här lyser inte helt oväntat namnet Wallenberg i neonskrift. Vi ska också fundera kring varför Anne Ramberg – advokatkårens okrönte drottning – tycks sitta helt oantastlig på sin tron.

Källor:
Mari Schaub: ”Han har fått Sveriges absolut bästa brottsmålsadvokater”
Anne Ramberg – en sluten asfaltsblomma men ingen blyg viol
Hildary – Lunchklubben för kvinnliga jurister
Caroline Krook förnekar Jesus
Förra biskopen om kyrkoinsatsen: ”Man håller inte någonting för heligt”
Critical Race Theory in a Swedish Context
Sveriges Domstolars årsredovisningar
Stiftelser med advokatanknytning
Soros och Neier får Stockholm Human Rights Award
Open Society Foundations
Raoul Wallenberg Academy
Raoul Wallenberg Institute of Human Rights

  • Publicerad:
    2018-04-20 12:00