RELATIONER • Emma Karlsson skriver här om relationer utifrån ett kvinnligt perspektiv.

Jag har läst otaliga artiklar skrivna av män, haft samtal med otaliga män om hur kvinnor är, bör och ska vara. Det som slår mig är att de männen som är mest negativa till starka kvinnor är de som är singlar eller de där deras relation är till ända. I de relationer där kvinnorna är starka, där man lever i symbios och som ett lag där frodas kärleken som aldrig förr.

Visst har de bra relationerna det kämpigt ibland också och ibland så tycker även vi att våra respektive kan gå och gömma sig någonstans och hålla mun. Men i det stora hela så bygger bra relationer på en ömsesidig respekt där båda parterna har förstått, erkänt och framför allt uppmuntrat varandras styrkor.

En återkommande tankegång eller uttryck hos män som är singlar eller ofrivilligt äldre oskulder är att det är kvinnors fel och att kvinnor är dåliga. De är för frigjorda och/eller det är för mycket feminism i samhället. Att staten har gjort det för lätt att lämna en relation så kvinnan behöver inte uppskatta mannen hon har hemma utan kan vara onödigt kräsen och lämna honom istället.

Det kan mycket väl vara så att kvinnor har blivit bortskämda och är allt för kräsna. Det kan också vara så att vi helt enkelt har förstått att vi är värda mer. Vi är värda mer än dina smutsiga kalsonger på golvet. Vi är värda mer än otacksamma män som inte uppskattar oss eller lyfter ett finger till det gemensamma hushållet.

Jag ska här genast skydda mig själv mot samtliga läsare och förklara att många kvinnor, inte ens den hårdaste feminist egentligen har något emot att ta mera ansvar för hem och barn, det faller oss liksom naturligt att hålla hemmet flytande och vara limmet som håller ihop familjen.

Hur man än vrider på det, eller hur lite man än vill erkänna det, så är det kvinnan som håller familjen rullande. Det är hon som har koll på allt från barnens kompisar till vad som finns i frysen och var dina (mannens) byxor är. (Man kan ju fråga sig varför är det så? Varför har män helt plötsligt tappat allt vad självrespekt och ansvar heter och helt lämnat över sitt liv åt sin kvinna?)

Hur som haver så är det här, hör och häpna, helt ok med de allra flesta kvinnorna. Vi klarar att hålla flera bollar i luften och vi är oerhört organiserade och ordningsamma enligt vår natur. Vi klarar att hålla koll på allt som rör familjen och vi trivs rätt bra i den rollen. MEN, när vi inte uppskattas för det eller får erkännande om det eller rent av trycks ner som sämre för det – eller i de fallen de handlar om män som inte gör sin del till familjen utan kräver mer av sin kvinna än vad han själv levererar – det är då vi surnar ihop och ditt lugna stillsamma liv blir ett totalt kaos. Säga vad man vill, men bakom varje framgångsrik man står en hårt arbetande kvinna.

Det handlar inte om mycket vi kräver egentligen. Det handlar om ett tack för maten, tack för att du finns. Det handlar om ett ”kom ungar så bygger vi lego så får mamma laga mat ifred”. Det är inte så mycket vi begär egentligen. Vi är ganska starka vi kvinnor, vi klarar det mesta själva. Men det kan vara skönt om det ibland finns en trevlig karl att vila ögonen på och som när man är lite sårbar lyfter upp en och berättar hur värdefull man är. Sen är det lite så att hela symbiosen jag tidigare talat om faller om det inte finns en man i familjen. Frågan är då vad är en man? Vad vill kvinnor ha egentligen?

En man är inte en sliskig ”gentleman” som lurar oss i säng, det är inte en ”krigare” som ligger med allt han ser eller en riddare som räddar de svaga. Det är inte heller en handelsman som sätter karriär eller pengar framför allt annat.

En man är allt det där, samtidigt. En liten del av allt helt enkelt.

Vi vill ha krigarens mod, gentlemannens före, riddarens heder och handelsmannens lojalitet. Vi vill ha en man som finns där för familjen när det stormar. Som lyfter upp oss när vi faller och som stöttar oss i alla galna idéer vi har. I gengäld får du en lejoninna som förgyller ditt liv, hjälper dig dela dina bördor, slåss för ditt liv och som är beredd att dyrka marken du går på. Om du dyrkar hennes tillbaka.

Det är inte lätt att vara människa idag det ska gudarna veta. Men jag vill tro att om vi alla bara var lite bättre emot varandra så skulle allt kännas lite lättare.

Jag vill också tro att det finns någon för alla därute även till dig som är singelmannen eller oskulden jag talar om. Men det kommer garanterat gå lättare för dig att hitta en kvinna om du lägger ner stridsyxan, och hatet och inser att starka kvinnor är inte ”marxistiska feminister” utan gudarnas gåva till världen och din livspartner. Sen är det en stor fördel om du inser ditt eget ansvar i relationen och strävar efter att vara den bästa du kan på alla plan. Även om det handlar om att lägga smutstvätten i tvättkorgen och inte på golvet.