VETENSKAP. Victoria Adler varnar i den här artikeln för nya diaboliska metoder som systemet skulle kunna sätta in för att minska motståndet mot folkutbytet.

Studien som nämns i artikeln är publicerad 2017, editerad och godkänd av The Rockefeller University.

”Kärlekshormonet” oxytocin, har beskyllts för att orsaka rasism eftersom det stärker banden till våra nära, ökar omsorg för den egna gruppen och får oss att betrakta främlingar som mindre värda. Grupptryck som förstärks av extern hormonpåverkan minskar den naturliga misstänksamheten mot främlingar. Detta visar forskning, vars syfte är att påtvinga vita människor ökad acceptans för rasfrämlingar.

Kärlekshormonet
Oxytocin är ett peptidhormon med många funktioner; det har en viktig roll vid förlossning och amning och är avgörande för upprättandet av gemenskap, omvårdnad och förmåga att följa sociala normer. Frisättning av ämnet stärker både den nyblivna moderns och faderns egenskaper för föräldraskap.

Höga nivåer ökar tillit, empati och glädje, samtidigt som det minskar aggressioner, ångest och stress. Det ökade lugnet och välbehaget får oss att vilja bilda par och är starkt involverat i sexuell lust, även monogami och attraktion till partnern stärks av denna kärlekens och folkgemenskapens signalsubstans.

Rasisthormonet
En holländsk studie visar också att oxytocin främjar etnocentrism. Det evolutionärt gamla hormonet får oss att se på omvärlden ur den egna gruppens perspektiv och intressen; ”ingruppen” är medelpunkten och utgör måttstocken för hur vi bedömer andra. Fynden tycks bevisa att grundläggande neurobiologiska mekanismer, särskilt det oxytocinerga, har utvecklats för att upprätthålla och underlätta samordning och samarbete inom gruppen.

I en av undersökningarna fick de manliga testpersonerna ta beslut om att rädda livet på fem personer genom att offra en individs liv, eller omvänt. Resultaten visar att oxytocin orsakar favorisering av ingruppen. Jämfört med placebo blev studenterna som fått oxytocin alltså mindre benägna att offra egna gruppmedlemmar för främmande.

Studien ifrågasätter synen på oxytocin som en uteslutande mysig kärlekssubstans och antyder att ämnet kan ha en roll i uppkomsten av konflikter och våld mellan grupper. Men inget entydigt samband mellan oxytocin och ökad avoghet mot ”utgrupperna” har kunnat påvisas. Författaren Carsten de Dreu säger i en intervju att det fortfarande finns öppna frågeställningar. Kan det finnas specifika kännetecken hos främlingar, som med oxytocinets påverkan leder till aversion gentemot dem? De första experimenten antydde att om utgruppen uppfattades som ett hot mot ingruppen så blev de testpersoner som fått oxytocin mer tävlingsinriktade. I en tidigare studie publicerad av de Dreu konstaterades också att soldater i strid har samma hormon rusande i kroppen som beskyddande mödrar. Soldaterna utvecklar mycket starka band till varandra och blir extremt aggressiva mot främlingar.

Oxytocinet gör oss dock inte rasistiska; det gör att vi tycker om- och förbinder oss till vår egen grupp. De Dreu framhåller även att det är möjligt att flytta gränserna för vilka som omfattas av gruppen.

Att se vår egen grupp som viktigast och mest värdefull, att hysa fördomar och att uppvisa adekvat fientlighet mot främlingar som utgör ett hot mot vårt och de våra – förefaller mig vara funktioner djupt inbäddade i människans väsen. Detta urtida system är naturligt designat för vår överlevnad, sätts det ur spel så kommer vi på sikt att få bevittna katastrofala konsekvenser för vårt folk.

Folkmordsdrogen
Ett team av forskare vid universitetet i Bonn, Laureatinstitutet för hjärnforskning i Tulsa (USA) och Lübecks universitet tog undersökningarna till nästa nivå. Nu ville man komma underfund med hur våra fundamentala överlevnadssystem kan kapas och manipuleras för (((särskilda))) syften.

Utdrag från studiens inledande sammanfattning där det framkommer att forskarna ser sin forskning som relevant med anledning av att allt fler människor röstar på ”främlingsfientliga partier”:

Att rymma det stora inflödet av migranter utmanar inte bara europeiska länders humanitära kapacitet utan kräver också att dess inhemska befolkningar anpassar sig till snabb tillväxt i etnisk mångfald, religiös pluralism och kulturell differentiering. Emellertid är drivkraften att anpassa sig till förändrade sociala ekosystem mottaglig för betydande interindividuell heterogenitet. Motstånd mot denna övergång hör ofta samman med främlingsfientlighet och som en konsekvens har senare val i Europa gynnat populistiska kandidater som öppet uttryckt främlingsfientliga attityder mot flyktingar.

I samband med den pågående ”flyktingkrisen” testades 183 vita försökspersoners benägenhet att göra donationer till människor i nöd, vilka till hälften utgjordes av ”flyktingar” och den andra hälften var infödda. Deltagare med låg nivå av främlingsfientliga attityder visade altruism för utgruppen, detta förvärrades efter nässpray med oxytocin. För gruppen med högre nivåer av främlingsfientlighet misslyckades försöket med enbart nässpray, men i tredje testet uppnåddes en ökning med 74% till flyktinginriktade donationer.

Medförfattaren René Hurlemann fastslår att under rätt omständigheter kan oxytocin hjälpa till med att minska själviska motiv samt att främja acceptans och integration av invandrare i västkulturer.

Med andra ord, sunt fungerande vita människor som utsätts för en kombination av hormonella droger och politiskt korrekt propaganda, kan avprogrammeras från egen etnocentrism till att välkomna främlingsinvasionen.

I diskussionen betonar forskarna att även UNESCO, för att minska xenofoba, fientliga och diskriminerande attityder, framhävt vikten av att utveckla strategier baserade på neurobiologisk information. Globalisterna uppvisar allt större desperation och det är inte orimligt att föreställa sig framtida åtgärdsprogram baserade på studier som denna. Förslagsvis etableras normbehandling med samtidig medicinering av oppositionella, dömda för HMF eller ”diagnosticerade” med xenofobi. En ännu mer konspiratorisk och dystopisk lösning skulle vara att staten eller företag sprayar allmänna utrymmen med aerosoler innehållandes oxytocin, för att nå högre täckningsgrad.

/Victoria Adler

Referenser:
Oxytocin-enforced norm compliance reduces xenophobic outgroup rejection
Oxytocin promotes human ethnocentrism
Carsten de Dreu: Does the ’love hormone’ foster racism?
Love hormone Oxytocin helps soldiers like each other and hate the enemy
Oxytocin leads to monogamy
Oxytocin and social norms reduce xenophobia
Rockefeller University
Oxytocin modulates the racial bias in neural responses to others’ suffering.
Oxytocin receptor gene and racial ingroup bias in empathy-related brain activity.

Tillägg – även läkemedlet Propranolol har i studier visat sig göra människor mindre ”rasistiska”:
Heart Drug Propranolol Makes People Less Racist: Study
Blood pressure drug ’reduces in-built racism’
Hjärtmedicin kan minska fördomar

  • Publicerad:
    2019-01-20 09:00