EU. Den ”fria rörligheten” inom EU har i själva verket lett till lönedumpning, försämrad säkerhet på arbetsplatserna och minskade skatteintäkter för Sverige. Alternativet är en verkligt fri nordisk stat byggd på folkgemenskap.
En av grundpelarna i den överstatliga Europeiska Unionen (EU) är de fastslagna så kallade ”fyra friheterna” som ska gälla på den inre marknaden mellan unionens medlemsstater. De fyra friheterna innefattar fri rörlighet för varor, fri rörlighet för tjänster, fri rörlighet för personer (inbegripet fri rörlighet för arbetstagare) och fri rörlighet för kapital.
De värdeladdade uttrycken fri och frihet i de här sammanhangen är avsedda att skapa intrycket av att dessa bestämmelser skapar möjligheter och ökar livskvaliteten för EU-medborgarna. Genom att titta på några praktiska exempel på vad dessa bestämmelser, framför allt när det gäller den fria rörligheten för personer och tjänster, har lett till i praktiken kommer vi att upptäcka att dessa föregivna ”friheter” istället har skapat ofrihet och problem.
Begreppet frihet är ett av de mest missbrukade politiska honnörsorden. Eftersom det har en sådan positiv värdeladdning har det använts av grupper och partier längs hela den politiska skalan – från anarkisternas dröm om absolut frihet från styre och lagar till borgerliga och liberala politikers utopi om absolut individuell frihet. Men i praktiken är naturligtvis idén om maximal frihet och helt fri rörlighet både orealistisk och i förlängningen förtryckande.
Fri rörlighet för arbetstagare
Låt oss börja med att titta på den fria rörligheten för arbetstagare, som fastställs i artikel 45 i EUF-fördraget och utgör en ”grundläggande princip” enligt EU-kommissionen. Enligt denna bestämmelse har EU-medborgare ”rätt att söka jobb i ett annat EU-land, arbeta där utan arbetstillstånd, bo där, stanna kvar även när anställningen har upphört och behandlas på samma sätt som landets egna medborgare när det gäller tillgång till arbete, arbetsvillkor samt alla andra sociala förmåner och skatteförmåner”.
Denna bestämmelse har lett till att utländsk arbetskraft har nästan obegränsade möjligheter att jobba i Sverige. Under 2018 anmäldes totalt 106 799 utländska arbetstagare till Arbetsmiljöverkets utstationeringsregister, vilket var en ökning med 47 procent från året innan då 72 552 arbetstagare registrerades. Ökningen var den största hittills sedan Arbetsmiljöverkets nationella utstationeringsregister infördes för närmare sex år sedan. De flesta av dessa utländska arbetstagare jobbar inom bygg- och anläggningssektorn, transportsektorn och tillverkningsindustrin.
Den främsta orsaken till att alla dessa utländska arbetare hamnar i Sverige är att de i regel kostar mindre än svenska arbetare för företagen som lockar hit dem, vilkas ägare därmed kan stoppa mer i egen ficka. På det stora anläggningsprojektet Förbifart Stockholm hittade organisationen Stoppafusket vid sina kontroller ett antal lettiska arbetare som tjänade tio kronor i timmen.
Transportarbetareförbundet slog larm när man upptäckte rumänska lastbilschaufförer som utförde transporter i Sverige åt bland andra Ikea och som tjänade 30 kronor i timmen. Ett antal bemanningsföretag, däribland Eustaff Bemanning i Bulgarien och Nordeksa International Staffing i Litauen, har portaler där de erbjuder svenska företag billig arbetskraft – exempelvis fabriksarbetare för 139 kronor i timmen, där bemanningsföretaget tar en stor del av den summan för sina tjänster.
Eustaff bemannings hemsida (skärmbild). Klicka för större bild.
Det finns otaliga andra dokumenterade exempel på lönedumpning i Sverige, något som skapar konkurrensnackdelar med pressade löner och försämrade villkor för svenska arbetstagare. Den globalistiska svenska regeringen har inte gjort något för att förändra denna situation, utan istället fortsatt att gömma sig bakom mantrat att EU:s fria rörlighet är någonting bra.
Inte heller den EU-positiva fackföreningsrörelsen har gjort något för att minska inflödet av utländsk arbetskraft, utan har bara fortsatt att skryta om vilka fina kollektivavtal man har förhandlat fram, avtal som de flesta företag struntar i när det gäller utländsk arbetskraft. Facken har istället lagt sin energi på att förfölja och utesluta svenska arbetare som har protesterat mot lönedumpning och utförsäljning som ”främlingsfientliga”.
Bristande säkerhet
En annan följd av den fria rörligheten och den ökande andelen utländsk arbetskraft på svenska arbetsplatser är att antalet arbetsolyckor har stigit. Arbetsrelaterade dödsolyckor har ökat kraftigt de senaste åren. År 2016 omkom 37 personer på sitt arbete. Två år senare, 2018, var den siffran uppe i 48. Under det här årets första kvartal har 18 personer redan hunnit dö på jobbet. Men här finns dessutom ett mörkertal, eftersom utländska lastbilschaufförer och arbetare inom jord- och skogsbruket som förolyckas ofta inte kommer med i statistiken.
Många av de utländska arbetarna i Sverige är anställda av utländska bolag eller uthyrda av utlandsbaserade bemanningsföretag. Dessa har ofta inte samma rutiner för arbetsmiljöarbete som den svenska arbetsmiljölagen kräver av inhemska företag. Även om svensk lag ska råda i Sverige gäller detta ofta bara på papperet. Håkan Olsson på Arbetsmiljöverket säger att kontrollmöjligheterna mot utländska bolag generellt är sämre då de ofta inte vill teckna kollektivavtal.
– Fackets skyddsorganisation stängs ju ute, enda chansen är Arbetsmiljöverkets inspektörer, och det hinner de inte med, enligt Olsson.
Enligt det svenska Transportarbetareförbundet jobbar många utländska lastbilschaufförer under slavliknande förhållanden med undermåliga fordon och otillåtet långa körtider, vilket i sin tur innebär en ökad olycksrisk för tredje man bland medtrafikanterna. Inom bygg- och industrisektorn slarvas det ofta med att gå igenom riskbedömningar och säkerhetsinstruktioner med arbetare som är anställda hos underleverantörer och som inte förstår svenska.
Fiffel och förlorade skatteintäkter
En tredje konsekvens av EU:s fria rörlighet är det växande antalet utländska företag som etablerar sig i Sverige. De flesta utlandsregistrerade företag betalar inte skatt i Sverige, vilket leder till att staten förlorar skatteintäkter på omkring 100 miljarder kronor varje år, enligt Pia Bergman, rikssamordnare mot grov ekonomisk brottslighet på Skatteverket. Enligt organisationen Stoppafusket är transport den bransch där det fuskas mest med skatter, avgifter och löner, men byggbranschen kommer på en vanärande andraplats.
Jimmy Bengtsson, vd för bygg- och fastighetsföretaget Veidekke Sverige, uttrycker tvivel om den fria rörlighetens framtid:
– Vi måste kunna konkurrera på lika villkor, men så är det inte idag och det gör mig orolig. Det är dags att sluta problematisera och komma till lösningar. Vi kan inte hålla koll på utstationerad arbetskraft, och lösningen blir då att vi bara kommer att anlita företag med driftsställe i Sverige. Men då tappar vi samtidigt hela idén med den fria rörligheten, säger han.
Vid ett seminarium i juli 2018 sa dåvarande arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) att ”den fria rörligheten går inte att försvara om den missbrukas och leder till lönedumpning och svartjobb”.
Alternativet till EU – folkgemenskap
Så om de utländska arbetarna får usla löner och arbetsvillkor, om de svenska arbetarna utsätts för orättvis konkurrens och lönedumpning, om de svenska företagen som erbjuder schyssta villkor konkurreras ut av fifflare och lönedumpare, och om staten går miste om skattemiljarder – vem tjänar då på EU:s fria rörlighet? Det är naturligtvis de illvilliga globalisterna, som strävar efter att slå sönder nationalstaterna genom att skapa splittring och kaos. Det är de giriga internationella kapitalisterna som vill utnyttja arbetskraft och skattemedel för sin egen vinnings skull. Och det är de globalistiska politiker, fackföreningsledare och lobbyister som belönas av EU-systemet för att de säljer ut sina folk till social och ekonomisk exploatering.
Nordiska motståndsrörelsen kräver att Sverige ska lämna EU. Kaoset, laglösheten och lönedumpningen på den svenska arbetsmarknaden idag är en följd av EU-medlemskapet och ingår i EU:s agenda för att skapa ett Europa utan suveräna nationalstater och där folken reduceras till rotlösa konsumenter.
Vårt alternativ till det överstatliga EU är att upprätta en självständig nordisk nation med en homogen befolkning, långtgående självförsörjning och full kontroll över sin egen ekonomi och valuta. Självständiga folk skapar driftighet, ansvarstagande och gemenskap som står i skarp kontrast till den passivisering, fifflarmentalitet och egoism som det identitetslösa EU-förtrycket har medfört. Fria folk bygger naturliga band och samarbeten med varandra i respekt och med ömsesidig nytta – raka motsatsen till EU:s påtvingade ”fria rörlighet” som skapar splittring och utslagning.
Begreppet frihet kan bara bli konstruktivt och meningsfullt i kombination med ansvar, offervilja och lojalitet. Dessa kommer att utgöra honnörsord i den nordiska folkgemenskap som Nordiska motståndsrörelsen vill skapa. En nordisk stat som är byggd på rasens, historiens och kulturens gemenskap, med evolutionen som drivkraft och blomstrande framtida generationer som mål.
På den 1 maj kommer Nordiska motståndsrörelsen att demonstrera under parollen ”Arbetare mot globalism – För en nordisk nation!” i Ludvika och Kungälv. Ta chansen att visa att du står upp mot globalistiskt förtryck och för en sund nordisk folkgemenskap genom att delta på denna högtidsdag för både handens och hjärnans arbetare!
Källor:
Eustaff Bemanning
Lönedumpning på vägarna
Olyckor med utländska arbetare ökar
Utländska företag dåliga på att betala skatt i Sverige
Fortsatt ökning av utländsk arbetskraft, främst från Polen
Hoppa till huvudinnehåll
