KRÖNIKA. Leif Eriksson visar i denna krönika hur sagan om Kejsarens nya kläder kan användas för att avslöja sionisternas metoder för att skaffa sig herravälde, men också vad motståndsmän måste göra för att vinna seger.

Ett av de främsta vapnen som den sionistiska världsrörelsen har använt för att skaffa sig inflytande och kontroll, vid sidan av ekonomiska maktmedel och dominans inom medier och underhållning, är den massmanipulation med psykologiska härskartekniker som man under årtusenden har finslipat till perfektion. Manipulationen omfattar både folk och makthavare eftersom den utnyttjar en av människans djupaste drifter – viljan att bli accepterad, att inte sticka ut, att höra till flocken.

Nu kanske du som läsare tänker att det där känner inte jag igen mig i. Jag upplever mig inte som mentalt styrd eller manipulerad av vare sig sionisterna eller någon annan. I Sverige kan jag tänka fritt och ifrågasätta vad som helst. Om du känner så skulle jag vilja att du ställer dig själv tre kontrollfrågor:

  1. Känner du dig helt bekväm med att inför arbetskollegor eller skolkamrater ifrågasätta den pågående massinvandringen och påvisa att den utgör ett hot mot vårt folks och vår ras överlevnad?
  2. Tycker du att det känns naturligt att i fikarummet påpeka den oproportionerliga dominansen av judar inom media och underhållningsindustrin?
  3. Kan du i vilket sammanhang som helst ifrågasätta att den ”planlagda och industriella förintelsen” av judar under andra världskriget skulle ha ägt rum?

Om du svarar nej på någon av dessa frågor så bör du vara intresserad av att ta reda på varför. Vad är det som gör att du, som lever i ett samhälle med åsikts- och yttrandefrihet, inte kan tycka eller ifrågasätta vad du vill i frågor där det faktiskt går att komma fram till olika slutsatser? Jag ska i den här artikeln försöka svara på det.

Människans strävan att tillhöra ”flocken” är så stark att den till och med kan få oss att säga och göra oförnuftiga saker för att inte hamna utanför i kylan. Det sista de flesta av oss vill, är att inför omgivningen framstå som konstiga, dumma eller inkompetenta.

En lärorik saga
En som har beskrivit denna mekanism på ett mästerligt sätt är den danske författaren H.C. Andersen. I sin saga Kejsarens nya kläder lyckas han beskriva både massinstinkten, den psykologiska härskartekniken och vilken egenskap som krävs för att kunna bryta den destruktiva manipulationen.

Sagan handlar om en kejsare som älskade fina kläder och som gjorde vad som helst för att se vacker och grann ut. Till kejsarens stad kom det hela tiden många främlingar, och en dag kom bland dem två listiga bedragare som påstod att de kunde väva det vackraste tyget som gick att tänka sig. Men tyget var inte bara dyrbart och vackert, det hade också den fantastiska egenskapen att det var osynligt för människor som var odugliga eller dumma.

Kläder av ett sådant tyg ville kejsaren absolut ha, så han gav bedragarna stora mängder av pengar och guld för att väva tyget och sy upp kläder åt honom. Och bedragarna vävde på sina tomma vävstolar och krävde hela tiden mer betalt. När kejsaren sände sina mest kompetenta ministrar för att inspektera hur arbetet fortskred kunde dessa inte se något tyg på vävstolarna. Men de ville ju absolut inte framstå som dumma eller inkompetenta, så de intygade istället vilket fantastiskt vackert tyg som framställdes.

När kejsaren själv kom för att titta på tyget blev han förskräckt – han såg ju ingenting! Skulle det betyda att han var dum och oduglig som kejsare? Det var otänkbart, så istället prisade kejsaren och hela hans följe de vackra tygerna. När slutligen dagen för den stora processionen var inne klädde bedragarna upp kejsaren i hans nya kläder som satt så bra och hade så vackra mönster. Processionen tågade genom staden och alla människor på gatorna och i fönstren ropade hur vackra kejsarens kläder var, för ingen ville ju verka dum eller oduglig.

— Men han har ju ingenting på sig! pep plötsligt ett litet barn som inte hunnit lära sig politisk korrekthet och att säga de rätta sakerna för att se bra ut. Barnets ord spred sig i folkmassan som en löpeld, och till slut ropade allt folket: Han har ju ingenting på sig! Och det kröp i kejsaren för han tyckte att de hade rätt, men han kunde inte visa det utan gick bara vidare, ännu rakare i ryggen, i kläderna som inte fanns.

Den svenska regimen som kejsaren
Det finns många tillämpningar för denna geniala saga. Den tolkning som jag skulle vilja använda i det här sammanhanget är att kejsaren motsvarar den svenska regimen, som älskar att visa upp sig i fina kläder, som vill ståta i godhet och humanism och feminism inför hela världen. Främlingarna och bedragarna som kommer till staden är sionister som kommer för att manipulera regimen och tjäna pengar. Den stora listen i bedrägeriet är inte att de får kejsaren och alla andra att acceptera de osynliga, icke-existerande kläderna, utan att de utnyttjar människans drift att inte vilja sticka ut och stigmatiseras. Genom att lansera lögnen att alla som inte ser kläderna är dumma och okunniga, får de hela folket att tiga och acceptera situationen. Det vill säga: alla medborgare som inte godtar och understödjer regimens godkända åsikter och vackra värdegrund är dumma och okunniga.

Denna manipulation är både listig och ondskefull. Den verkar starkare ju högre upp i samhällshierarkin man kommer, eftersom fallet blir hårdare om den som avslöjas som inkompetent eller dum har mycket makt och inflytande. Bland de erkända härskarteknikerna omfattar denna manipulation både Förlöjligande och Påförande av skuld och skam, eftersom bedragarna både får människor att känna sig dumma (”alla vet väl att det är så här?”) och att skämmas för något som inte är deras fel (”att människor inte delade denna värdegrund ledde till Förintelsen!”).

Hur dessa lögner, som sionistbedragarna tjänar enorma penningsummor på, har lyckats genomsyra hela vårt samhälle kan vi belysa genom att återvända till våra kontrollfrågor tidigare i texten.

Lögnen om massinvandringen
Den osynliga lögnen om att massinvandringen av rasfrämlingar berikar och till och med är nödvändig för vårt land, har lanserats som en orubblig sanning av sionisterna. Den som ifrågasätter nyttan med mångkulturen stämplas automatiskt som dum och ondskefull. När någon barnslig individ vågar ifrågasätta, att hur kommer det sig då att våra pensionspengar inte längre räcker till, så svarar den lydiga regimen att det är vårt eget fel, vi är för friska och lever för länge. Det uppenbara, att en och en halv miljon främlingar också ska ha del av pensionspengarna utan att ha jobbat ihop till dem, vågar ingen säga, trots att alla, inte minst makthavarna, ser det.

När någon annan omogen stackare skriver på sociala medier att det måste vara massinvandringens fel att vi har bostadsbrist när vi svenskar har fött allt färre barn de senaste trettio åren, eller att förortsvåld och gruppvåldtäkter har ökat, då döms denne för hets mot folkgrupp och stämplas som okunnig och hatisk.

De sionistiska bedragarna har fått regimen att tro att de ser vackra och pråliga ut genom att ta emot flest migranter per capita i Europa och genom att glatt spendera tiotals miljarder av folkets skattepengar varje år på så kallade biståndsprojekt, utan kritisk uppföljning, där det mesta hamnar i korrupta fickor, går till vapeninköp och människohandel. Att massinvasionen bekostas med lånade pengar och kommer att få betalas av våra barn låtsas man heller inte om, det viktiga är att se bra ut för omvärlden.

När patrioter påpekar att den organiserade massinvandringen i praktiken innebär ett långsamt folkmord på vår ras, så skanderar regimen och stora delar av folket bara ännu mer hysteriskt: Åh, vilka vackra kläder! Vilket mönster och vilka färger!

Lögnen om de oberoende medierna
En annan lögn som etablerats som okränkbar sanning är att våra medier är fria och oberoende och att kultur- och underhållningsindustrin inte har någon föreskriven agenda. Om man som medborgare ställer frågor om hur det kan komma sig att en majoritet av mediaföretagen, bokförlagen och filmproduktionsbolagen ägs och drivs av judar, trots att dessa bara utgör någon ynka procent av befolkningen, stämplas man ögonblickligen som okunnig och dum. Och hatisk. Att de största medierna har ägare som stödjer terrorstaten Israel, som applåderar folkutbytet i Norden och som tycker att yttrandefriheten ska begränsas för obekväma regimkritiker, gör naturligtvis deras anspråk på sanning och objektivitet lika tomma och osynliga som kejsarens kläder.

Regimen tycker sig också glänsa med sin vackra öppenhet genom att främja att ett obegränsat flöde av filmer, tv-serier och inte minst pornografi från Hollywood och porrfabrikerna i Los Angeles översvämmar vårt folk, samtidigt som man tar hjälp av judiska Google och Youtube för att stoppa regimkritiska inlägg från medborgarna. Den som vågar knysta om att man är trött på mer eller mindre explicit propaganda för rasblandning, imperialism, homolobbyism och dekadens stämplas som pinsamt okunnig och dum.

Lögnen om förintelsen
I sagan är kejsarens allra mest obegripliga plagg det långa osynliga släpet på manteln som flera kammarherrar går bakom kejsaren och håller upp. Detta släp är särskilt vackert. För den svenska regimen är släpet den heliga förintelsemyten, som man måste ha hjälp med att stötta upp. Trots att svenskarna inte hade något med den påstådda förintelsen att göra, trots att forensiska bevis helt saknas för den och trots att så kallade överlevare otaliga gånger beslagits med lögner, överdrifter och fantasier, så är den det mest förbjudna att ifrågasätta. De som vågar göra det döms av regimen till fängelsestraff och evig stigmatisering.

Någon ofattbart barnslig medborgare skulle ju i okunskap kunna fråga varför det i så fall är fullt lagligt att förneka förintelsen av armenier på 1910-talet, eller förintelsen av japaner i atombombningarna av Hiroshima och Nagasaki, eller förintelsen av tyskar i terrorbombningarna av Dresden och andra städer, eller förintelsen av ukrainare och tatarer under Stalinterrorn? Är det inte lika kränkande för dem att bli förnekade? Eller är det för att alla deras förintelser är ofarliga att förneka eftersom de är väldokumenterade och kan bevisas? Men att myten om förintelsen av judarna måste hållas vid liv med lagar, repression, minnesdagar, studieresor och propaganda – för annars skulle ju människor inte se den eftersom den är osynlig?

Sagan Kejsarens nya kläder ger oss många viktiga lärdomar. Vi människor är flockdjur och är som sådana naturligt benägna att påverkas av grupptryck och jantementalitet. Denna benägenhet förstärks när makthavarna brännmärker alla former av opposition och ifrågasättande som okunnighet, dumhet och hat. Denna genomtänkta likriktning har varit ett av sionisternas främsta medel för att kontrollera och suga ut oss fria folk.

Därför är behovet akut av att fler av oss vågar vara barnsliga, vågar skrika ut det förbjudna men för alla så uppenbara: Kejsaren har ju ingenting på sig! Det är ju bara lögner! Det är inte vi som är dumma! För ju fler som skriker desto fler kommer att våga ansluta sig, tills allt folket reser sig och ropar unisont: Inga fler lögner! Grip bedragarna, tvinga dem att betala tillbaka varenda krona och kasta sedan ut dem! Sätt kejsaren i fängelse och ge makten till det lilla barnet som först ropade!

Så startar vi en vit revolution.

Källa:
Kejsarens nya kläder (Ur Sagor och berättelser, första delen; 1877)

  • Publicerad:
    2018-12-13 09:00