ORGANINDUSTRIN • Sedan 70-talet ska Kina ha bedrivit en organhandel i miljardklassen, där enligt uppgifter mellan 60 000 och 100 000 interner och dissidenter dödats varje år för att bli organdonatorer.

När det gäller Kina har Nordfront tidigare i år publicerat artiklar som pekar på en stat som verkar agera i sitt folks intresse.

Vi har även publicerat artiklar om en totalitär stat som agerar mot det egna folkets intresse.

2019 publicerade vi en artikel om den kinesiska organhandeln, och den kompakta tystnaden i svenska medier om denna.

Den här artikeln handlar också om denna organmarknad, fast ur ett australiensiskt perspektiv.

En världsberömd transplantationsläkare utfärdade en gång en varning för sjukhus och universitet världen runt att anlita kinesiska kirurger, eftersom dessa kan misstänkas verka inom ett system med handel av organ tagna av dödade interner och dissidenter.

Professor Russell Strong uppger nu för Daily Mail Australia att många kinesiska läkarpraktikanter tar vad de har lärt i väst och använder kunskapen till att skörda mänskliga organ hemma – på en skrupelfri marknad.

Den totalitära kinesiska staten ska varje år i hemlighet beröva dissidenter och fängelsekunder på hjärtan, njurar, levrar och hornhinnor – medan det så kallade internationella samfundet tiger.

Den nu pensionerade 84-åringen Strong uppger att han blev medveten om Pekings förbrytelser i slutet av 80-talet efter att ha startat upp ett banbrytande transplantationsprogram vid Princess Alexandra Hospital i Brisbane.

Strong hade 1985 framgångsrikt genomfört Australiens första levertransplantation och överöstes med förfrågningar från fastlandskinesiska läkarpraktikanter.

Men med rykten cirkulerande redan då om att kommunistpartiet använde dödsdömda fångar och politiska dissidenter som organbanker, beslutade han sig för att agera.

— Jag vägrade lära upp dem om jag inte fick ett undertecknat dokument från deras institution som garanterade att de inte skulle åka hem och använda avrättade fångar som organdonatorer, säger professor Strong till tidningen, och fortsätter:

— Jag fick aldrig något svar, så jag vägrade att ta mig an dem.

Trots att han gjort en enastående karriär och utsetts till Companion of the Order of Australia, erhållit St Mikaels- och St Georges ordnar och adlats i Malaysia – möttes vid den tiden hans ställningstagande av fientlighet från vissa kollegor som framförde anklagelser om rasism.

— Jag fann det bara totalt omoraliskt att använda fångar som organdonatorer, kommenterar Strong.

Kina ska ha börjat döda sina egna medborgare för deras organ så tidigt som på 70-talet medan hanteringen möttes av ”internationella fördömanden” först på 90-talet.

Den industriella hanteringen uppges omsätta runt en miljard dollar varje år och det uppskattas att mellan 60 000 och 100 000 personer dödas varje år inom den.

Det ska i sammanhanget betonas att siffran som cirkulerar om 60 000 – 100 000 offer för denna hantering tycks ha sitt ursprung i NGO:n The International Coalition to End Transpant Abuse in China (ETAC).

Vidare kan man konstatera att den officiella siffran för antalet avrättade i Kina understiger 60 000.

Peking har fram till 2015 konsekvent förnekat existensen någonsin av ett system av organhandel grundad på mord och man har kallat beskyllningarna för ”påhittade” och ”skamliga”.

— Sjukhus och universitet borde sluta bjuda in och lära upp kirurger från Kina, inte bara transplantationskirurger, utan samtliga – för de kinesiska läkarna vet vad som pågår och de bidrar till att sopa allt detta under mattan, säger Strong och fortsätter:

— Jag anser att mainstreammedier misslyckats totalt med att rapportera om de ohyggligheter som pågår…

”Okej, vi gjorde det tidigare”

Från officiellt håll i Kina har man dock de senaste sex åren hävdat att sedan 2015 används fångar inte som organbanker.

En officiell tjänsteman kom 2015 med denna information:

”Vår regering har redan infört restriktioner för utvinnandet av organ för dödsdömda interner … samtycke är nu inte antaget samtycke - ett nedtecknat samtycke från fången själv samt ett från hans eller hennes familj [krävs]”

Wendy Rogers, en professor i klinisk etik vid Macquarie University i Sydney, som hjälpte till vid nedtecknandet av riktlinjerna för Australiens system för etiska organdonationer 2007, betonar att universiteten riskerar att indirekt bli indragna i den kinesiska organhandeln.

— Forskare och universitet har stor frihet att utveckla partnerskap och samarbetesprojekt, och om dessa kommer med pengar – desto bättre ur universitetets synvinkel, säger hon och konstaterar:

— Så det har inte förekommit mycket granskning.

Pengar kontra människoliv

Strong varnar i Daily Mail Australia för att en del institutioner och människor helt klart sätter ekonomi före människor.

— De betalar höga avgifter för att studera vid våra universitet, så alla är rädda för att säga något, säger han, men uppmanar ändå till frispråkighet:

— …och jag tycker att det är dags att vi vaknar i detta land och slutar svansa för Kina.