KOMMENTAR Jag har aldrig gillat tatueringar. Jag skriver denna krönika i hopp om att så ett frö hos människor om att ändra sin syn på dagens tatuerade samhälle.

Jag är fullt införstådd i att jag svär i kyrkan med den här texten, kanske inte lika mycket som när vi icke-snusare påtalar att det är positivt att reducera snusandet i framtidens NS-samhälle. Jag brukar ofta försiktigt fråga personer om de ångrar sina tatueringar. Vissa säger att de gör det, andra inte. En del är likgiltiga över sina tatueringar och låter dem åldras precis som de gör. Anledningen till att jag frågar försiktigt är för att vissa människor är väldigt känsliga för kritik mot deras tatueringsval eller ens antydan till det.

Tittar vi objektivt på det så är de flesta tatueringar fula, onödiga och meningslösa, jag likställer oftast tatueringar med klotter. Ibland är det fina motiv, men de passar bäst på papper och inte på huden. Tatueringar ser endast snyggt ut på ett ytterst fåtal människor, långt ifrån alla. Men de ser inte snygga ut när du själv åldras som ett russin och gäddhänget sträcker ut hela tatueringen.

Kriminella, prostituerade och sjömän

Dessa tre grupper var vanligtvis de som tatuerade sig. Egentligen inget konstigt, med tanke på att det finns en korrelation mellan tatueringar och avvikande beteende även idag. Trots att de senaste 100 årens förändrade normer där allt mer människor tatuerar sig. Föga förvånande så är stockholmarna i framkant i detta historiska trendbrott. För det är ett trendbrott, enligt den engelska Wikipedian så ställdes tillfångatagna tatuerade inuiter upp som cirkusobjekt i Europa på 1500-talet.

Jag har en större förståelse för att dessa tre grupper tatuerar sig, de kriminellas tatueringar har en symbolik som betyder något, de prostituerade kvinnorna fick enklare kunder och sjömännen umgicks vanligtvis med bägge de andra grupperna.

En sjöman tatuerar en annan sjöman år 1944 på krigsskeppet New Jersey

Innan någon försöker rättfärdiga sina tatueringar med att de tror att våra förfäder gjorde det, vill jag påpeka att bara för att våra förfäder möjligtvis har gjort det så betyder inte det att saken är positiv. För med samma argument kan man då förespråka bränningar av kvinnor efter häxanklagelser, kristendom, fornnordisk religion, tron på väsen och allt annat som man trodde eller gjorde förr.

Tatueringar idag

Mitt intryck av varför folk tatuerar sig är att de verkar inte kunna motivera varför de tatuerade sig, de har oftast valt generiska motiv, tänk er ett motiv med en ros. Vissa vill ha unika tatueringar som gör dem ”speciella” men även där ser vi återkommande motiv som återanvänds. Det är svårt att göra unika motiv till en sådan stor andel människor som önskar tatuera sig. Andra människor väljer att tatuera in sina barns namn och födelsedagar. Något som jag höjer på ögonbrynen för. Varför kan inte folk nöja sig med bilder på sina barn i plånböckerna som alla andra ”normala” människor? Mer förståelse har jag för männen då tatueringarna ger en viss påminnelse över familjens födelsedagar så att de inte glömmer bort dem.

Sedan har vi de människorna som väljer att tatuera sig med symboler som en sorts identitetsmarkör över vilken grupp man tillhör. Samma beteende hittar vi hos människor som väljer att använda kläder och frisyr för att påtala för andra vilken grupp man tillhör.

I filmen American History X är flera skinnskallar tatuerade med symboler från Tredje riket.

Kläderna och frisyren blir till en del av identiteten. Ofta enligt mig så används identitetsmarkör av människor som bara har en ytlig anknytning till det man vill tillhöra. Förvisso ville skinnskallarna ha symboler från Tredje riket för att provocera resten av samhället. Men oftast hade/har de en liten förståelse för ideologin som skapade Tredje riket och deras syn på tatueringar. Det har gått så långt att en människa väljer att tatuera in den här scenen på sin kropp!

Hakkorstatueringar

I ett framtida nationalsocialistiskt samhälle där hakkorset inte kommer vara förbjudet så har jag svårt att tro att människor kommer tatuera in det på bröstet såsom Derek Vinyard har gjort i American History X. Att tatuera sig är inte svårt, det är väldigt simpelt. Till skillnad från dagens samhälle där mycket bara är yta (där tatueringar är en del av denna yta) så kommer ett framtida NS-samhälle fokusera på verkliga prestationer som krävs för att efterleva vad ideologin säger. Människor kan se sådant hårt arbete, det visas upp fysiskt. Dessa människor behöver inte symboler på sin kropp, på sina kläder eller en viss frisyr. Deras arbete talar mycket högre än några snabba tatueringar som görs på några timmar.

I varje samhälle finns det en grupp som väljer att i varierande omfattning stå utanför den rådande maktordningen. I framtidens NS-samhälle så kommer de som önskar komma bort från den rådande maktordningen istället använda sig av andra symboler för att provocera, kommunistiska, kanske till och med judiska. Men förhoppningsvis om folk ser på tatueringar som jag gör, då kommer de klassas som kriminella och prostituerade. Förhoppningsvis har vi kunnat få ordning på sjömännen så att de inte håller på med sådant otyg som att tatuera sig.