UTRIKES Nordfront har översatt delar av Vladimir Putins tal som hölls i samband med invasionen av Ukraina.

Eftersom den västliga, men framförallt svenska, rapporteringen av det pågående kriget i Ukraina är väldigt ensidigt propagandistiskt ur krigsalliansen Natos perspektiv har Nordfront valt att översätta de viktigaste delarna ur det tal som Rysslands president Vladimir Putin höll under natten till torsdagen den 24 februari.

Detta historiska tal, som är en krigsförklaring mot Ukraina, visar många av de nyanser bakom Putin och Rysslands tankegångar som lett till situationen Europa befinner sig i idag. Detta är oerhört viktigt för att kunna analysera och förstå utvecklingen, betydligt viktigare än vad världsledare och så kallade experter från västs utläggningar om vad Ryssland och Putin vill och tänker.

Respekterade medborgare av Ryssland! Kära vänner!

Idag känner jag återigen behovet att återvända till de tragiska händelser som skett i Donbass och till nyckelfrågan för att trygga Rysslands säkerhet. Låt mig börja med vad jag sa under mitt tal den 21 februari. Jag syftar på det som som åsamkat oss särskild oro och ångest - dessa grundläggande hot mot vårt land som år efter år, steg för steg, både bryskt och offensivt skapats av oansvariga politiker i väst.

Jag syftar på Natos expansion mot öst, hur man flyttar sin militära infrastruktur allt närmare Rysslands gränser. Det har varit väl känt att vi i över 30 år har väntat uthålligt och tålmodigt för att försöka nå en överenskommelse med de ledande Nato-länderna angående en jämlik och stabil säkerhet i Europa. Som svar på våra förslag har vi konstant mött antingen cyniskt bedrägeri och lögner eller försök till utpressning, medan Nato, trots alla våra protester och invändningar, har fortsatt att expandera. Krigsmaskinen rör på sig och - jag upprepar - kommer allt närmare våra gränser.

Efter Sovjetunionens kollaps började omstöpningen av världen. Och bestämmelserna kring internationell lag som hade utvecklats - där de viktigaste och mest grundläggande implementerades under andra världskrigets efterspel och som till stor del befäste dess utgång - började nu stå i vägen för självutnämnda segrare av kalla kriget.

Självklart var det i praktiken viktigt att i internationella relationer och i de bestämmelser som reglerar dessa ta hänsyn till förändringar i världen och den förändrade maktbalansen. Detta borde ha skötts professionellt, smidigt, tålmodigt och genom att ta hänsyn till och respektera alla länders intressen och genom att förstå alla och en vars ansvar. Men nej, euforin som kom av att ha absolut överhöghet, en slags modern absolutism, den låga nivå av kultivering och arrogansen hos beslutsfattare ledde till att beslut förbereddes, implementerades och tvingades fram som endast gynnade dem själva. Situationen började utvecklas enligt ett annat scenario.

Du behöver inte leta länge för exempel. Först och främst genomförde man, med godkännande från FN:s säkerhetsråd, en blodig, militär operation mot Belgrad, där man använde stridsflygplan och missiler mitt i Europas centrum. De genomförde en flera veckor lång kontinuerlig bombning av städer och kritisk infrastruktur. Vi måste påminna om detta faktum eftersom vissa västerländska kollegor inte gillar att komma ihåg dessa händelser. Och när vi för dem på tal föredrar de att inte peka på internationell lag, utan istället på omständigheter som de tolkar som de själva finner lämpligt.

Sedan blev det Irak, Libyen och Syriens tur. Den illegitima användningen av militärt våld mot Libyen och förvrängningen av alla beslut som togs av FN:s säkerhetsråd i den libyska frågan ledde till en fullständig förgörelse av staten, till uppkomsten av en betydande grogrund för internationell terrorism, till en humanitär katastrof och ett inbördeskrig som pågår än idag. Tragedin som de dömde hundratusentals, miljontals, människor till, inte bara i Libyen utan i hela regionen, skapade en våg av massinvandring från Nordafrika och Mellanöstern till Europa.

De förseglade ett liknande öde för Syrien. Den västliga alliansens militära aktiviteter på detta lands territorium utan den syriska regeringens godkännande eller medgivande från FN:s säkerhetsråd är inget annat än aggression, intervention.

Det finns dock en särskild plats för invasionen av Irak, som genomfördes helt utan laglig grund. Som förevändning använde man förment trovärdig information från USA om närvaron av massförstörelsevapen i Irak. Som offentligt bevis för detta skakade USA:s utrikesminister något slags provrör med vitt pulver i inför hela världens ögon, med försäkring om att detta var ett kemiskt vapen som utvecklades i Irak. Och sedan visade det sig att allt detta var en bluff, det fanns inga kemiska vapen i Irak.

I detta sammanhang fanns det löften till vårt land om att inte expandera Nato en tum österut. Jag upprepar - de lurade oss, med andra ord, de blåste oss helt enkelt. Ja, man kan ofta höra att politik är smutsiga affärer. Kanske är det så, men inte i den här omfattningen. Trots allt bryter dylikt beteende inte bara mot alla lagar för internationella relationer, det går också bortom alla allmänt vedertagna normer för moral. Var fanns rättvisa och sanning här? Bara total lögnaktighet och hyckleri.

Förresten har amerikanska politiker, statsvetare och journalister själva under senare år hävdat att ett "imperium av lögner" har skapats i USA. Det är svårt att inte hålla med om detta, eftersom det är sant. Men låt oss inte underdriva: USA är ett stort land, en systemformande makt. Alla hennes satellitstater inte bara håller med helhjärtat, sjunger med till hennes musik utan kopierar också hennes beteende och accepterar entusiastiskt de regler som man tilldelas. Därför kan vi med goda skäl och med säkerhet säga att hela det så kallade västliga blocket, format av USA till sin egen avbild, i sin helhet är ett "imperium av lögner".

Trots allt detta försökte vi i december 2021 att återigen komma överens med USA och dess allierade angående principen om att trygga säkerheten i Europa och om Natos icke-expansion. Allting var förgäves. Den amerikanska positionen förändrades inte. De ansåg det inte nödvändigt att förhandla med Ryssland i denna för oss så viktiga fråga, utan fortsatte istället att följa sina egna mål och bortse från våra intressen.

Vad gäller den militära sfären av idag så är moderna Ryssland, även efter Sovjetunionens kollaps och förlusten av en stor del av dess kapacitet, en av världens mäktigaste kärnvapenmakter och innehar vissa fördelar i några av de nyaste formerna av vapen. Med tanke på detta ska ingen hysa några tvivel om att en direkt attack mot vårt land kommer att leda till undergång och fruktansvärda konsekvenser för vilken potentiell angripare som helst.

I takt med att Nato expanderar österut med varje år som går blir situationen för vårt land värre och allt farligare. Dessutom har Natos ledarskap de senaste dagarna öppet talat om behovet av att skynda på, framtvinga avancemanget av alliansens infrastrukturer till Rysslands gränser. Med andra ord befäster de sin position. Vi kan inte längre bara se på vad som händer. Det vore totalt oansvarigt från vår sida.

Fortsatt expansion av Natos infrastrukturer och påbörjandet av militär utveckling inom Ukrainas territorier är oacceptabelt för oss. Problemet är förstås inte Nato i sig - det är endast ett instrument för USA:s utrikespolitik. Problemet är att i territorier som gränsar till oss - territorier som historiskt tillhört oss - och jag betonar: Där skapas en "antirysk" fientlighet, som placeras under fullständig extern kontroll. De besätts av beväpnade trupper från Nato-länder och förses med de modernaste av vapen.

För USA och dess allierade är detta den så kallade policyn om förgiftningen av Ryssland, vilket ger uppenbara geopolitiska fördelar. Och för vårt land är detta i slutändan en fråga om liv och död, en fråga om vår historiska framtid som ett folk. Och detta är ingen överdrift, det är sant. Detta är ett verkligt hot, inte bara mot våra intressen, utan mot själva vår existens som stat, dess självständighet. Detta är just den röda linje som har diskuterats så många gånger. De har gått över den.

Angående situationen i Donbass. Vi ser att de styrkor som genomförde en kupp i Ukraina 2014, grep makten och som håller den genom fejkade valprocedurer, har gett upp tanken på en fredlig lösning av konflikten. Under åtta år, under åtta långa år, har vi gjort allt möjligt för att lösa frågan på ett fredligt, politiskt vis. Allt har varit förgäves.

Som jag sa i mitt förra tal så kan man inte se på vad som händer där utan medkänsla. Det är helt enkelt inte möjligt att stå ut med detta något mer. Det är nödvändigt att omedelbart stoppa denna mardröm, detta folkmord mot miljoner av människor som bor där [i Donbass], som förlitar sig på Ryssland och endast på oss. Denna strävan, dessa känslor, denna smärta hos människor är vår huvudsakliga motivation till att erkänna folkrepublikerna i Donbass.

Vad jag vidare anser är viktigt att betona är att ledande Nato-länder, i syfte att nå sina egna mål, stödjer extrema nationalister och nynazister i Ukraina som, i sin tur, aldrig förlåter människorna på Krim och invånarna i Sevastopol för att dessa valde återförening med Ryssland.

Dessa kommer förstås att kräla över till Krim, precis som de gjorde i Donbass, för att döda, precis som när de ukrainska nationalistgängen, Hitlers hantlangare, dödade försvarslösa människor under det stora patriotiska kriget [andra världskriget. reds. anm.]. De gör öppet anspråk på ett antal andra ryska territorier.

Händelseutvecklingen och inflödet av information visar att Rysslands sammandrabbning med dessa krafter är oundviklig. Det är bara en tidsfråga, de håller på och gör sig redo, de inväntar rätt stund. Nu gör de också anspråk på att skaffa sig kärnvapen. Vi kommer inte tillåta att detta sker.

Vi har inte längre något annat alternativ när det gäller att försvara Ryssland och vårt folk än det som vi tvingas att använda idag. Situationen kräver av oss att gå till bestämd och omedelbar handling. Donbass folkrepubliker vände sig till Ryssland med en förfrågan om hjälp.

Med tanke på detta, i enlighet med artikel 51 i FN-stadgan, med tillstånd av det ryska federationsrådet, och i linje med de vänskapsöverenskommelser och det ömsesidiga samarbete som slagits fast av Duman den 22 februari tillsammans med Folkrepubliken Donetsk och Folkrepubliken Luhansk, har jag beslutat att inleda en särskild militär operation.

Dess mål är att skydda folket som blivit utsatta för övergrepp och folkmord av regimen i Kiev under åtta år. Och för detta kommer vi att sträva efter en demilitarisering och denazifiering av Ukraina, likväl som för att ställa inför rätta alla de som begått otaliga blodiga brott mot civila, inklusive medborgare av den ryska federationen.

Våra mål inkluderar inte en ockupation av ukrainska territorier. Vi kommer inte att påtvinga någon någonting med våld. Samtidigt har vi nyligen hört från väst att det samtalas om att dokument som undertecknats av den totalitära sovjetregimen, som säkrade utgången av andra världskriget, inte längre bör upprätthållas. Nå, vad är svaret till allt detta?

Utgången av andra världskriget, likväl som de offer som vårt folk gjorde på segern över nazismens altare, är heligt. Men detta motsäger inte de höga värderingarna om mänskliga rättigheter och friheter, baserade på de realiteter som har utvecklats idag under decennierna efter kriget. Det annullerar inte heller nationers rätt till självbestämmande, som det beskrivs i FN-stadgans första artikel.

Med tanke på detta vädjar jag till Ukrainas medborgare. 2014 var Ryssland skyldigt att beskydda invånarna på Krim och i Sevastopol från dessa som ni själva kallar "nazister". Krimbor och invånare i Sevastopol gjorde sitt val att vara med sitt historiska fosterland, med Ryssland, och vi gav vårt stöd till detta. Jag upprepar: Vi kunde inte göra annat.

Det som händer idag kommer inte ur en önskan att inkräkta på Ukraina eller Ukrainas folks intressen. Det har att göra med beskyddet av Ryssland mot de som tog Ukraina som gisslan och som försöker att använda det mot vårt land och vårt folk.

Jag måste också vända mig till militärerna i Ukrainas väpnade styrkor.

Kära kamrater! Era fäder, farfäder och farfarsfäder bekämpade inte nazisterna och försvarade inte det gemensamma Moderlandet så att dagens nynazister skulle kunna gripa makten i Ukraina. Ni har svurit en trohetsed till det ukrainska folket och inte till den anti-nationella junta som plundrar Ukraina och begår övergrepp mot dess folk.

Följ inte kriminella order. Jag uppmanar er att lägga ner era vapen omedelbart och gå hem. Jag vill göra det klart och tydligt att alla som tjänar den ukrainska armén som gör detta kommer att fritt kunna lämna stridszonen och återvända till sina familjer.

Än en gång vill jag betona att allt ansvar för eventuell blodspillan kommer att ligga på den i Ukraina styrande regimens samveten.

Och nu några viktiga, väldigt viktiga ord till de som kan känna sig frestade att lägga sig i de pågående händelserna. Den som försöker hindra oss, eller hotar vårt land eller vårt folk, bör veta att Rysslands svar kommer att bli omedelbart och kommer att leda till konsekvenser som ni aldrig mött i er historia. Vi är redo för varje tänkbar händelseutveckling. Alla nödvändiga beslut gällande detta har fattats. Jag hoppas att jag har blivit förstådd.

Kära medpatrioter!

Jag är övertygad om att soldater och befälhavare bland de ryska väpnade styrkorna troget till sitt land kommer att fullfölja sina plikter professionellt och med mod. Jag har inga tvivel att man inom alla nivåer av vårt styre, experterna ansvariga för vår ekonomiska stabilitet, vårt finanssystem och vår sociala sfär, ledarna för våra företag och all rysk handel kommer att agera på ett koordinerat och effektivt sätt. Jag räknar med en patriotiskt sammanhållen linje hos alla våra parlamentariska partier och offentliga rörelser.

Som det alltid har varit i vår historia ligger Rysslands öda i vårt mångetniska folks pålitliga händer. Och detta betyder att de beslut som fattas kommer att implementeras, målen som satts upp kommer att nås och säkerheten för vårt Moderland kommer att garanteras.

Jag tror på ert stöd, i den oövervinnerliga styrka som vår kärlek för Fäderneslandet ger oss.