KOMMENTAR • Martin Saxlind kommenterar de ryska fredsvillkoren som Dmitrij Peskov framförde i en intervju med Reuters.

Igår intervjuade Reuters Dmitrij Peskov, en rysk diplomat inblandad i fredsförhandlingarna mellan Ukraina och Ryssland. Reuters skriver:

Dmitrij Peskov säger att Moskva kräver att Ukraina går med på vapenvila, ändrar sin konstitution för att befästa landets neutralitet, erkänner Krim som ryskt territorium samt erkänner utbrytarrepublikerna i Donetsk och Luhansk som självständiga stater.

Det var det mest explicita ryska uttalande så här långt vad gäller villkoren man vill påtvinga Ukraina för att avbryta det man kallar sin "speciella militära operation".

I min tidigare artikel om kriget spekulerade jag i vad Ryssland skulle ställa för krav på Ukraina under fredsförhandlingarna. Jag trodde eventuellt att Ryssland skulle kräva mer territorium i sydöstra Ukraina, men det verkar åtminstone inte vara tanken nu. Kanske att det ukrainska motståndet som verkar ha blivit större än vad Ryssland räknade med tvingat de ryska diplomaterna att tänka om? Eller så var Rysslands ambitioner aldrig så imperialistiska som vissa fruktade.

Inget krav om denazifiering

En annan sak jag var orolig för var att en total rysk seger skulle kunna leda till politiska krav om ideologisk ”denazifiering” av Ukraina. Det hade inte varit svårt för Ryssland att kräva att Ukrainas regering inför lagar som förbjuder hyllningar av Tredje riket, antisemitism och revisionism. Sådana lagar finns redan i många länder och Ukraina har redan börjat förbjuda antisemitism under den nuvarande judiske presidentens styre.

Jag tror dock att vissa västerländska nationalister är de som mest av alla gått på den ryska propagandan och felaktigt trott att internationalistisk antirasism verkligen är viktigt för Ryssland. Det som är viktigt för Ryssland är att undvika etnisk separatism inom sitt land, att det finns rasister i andra länder struntar nog Vladimir Putin väldigt högaktningsfullt i. Den anti-nazistiska ryska retoriken – hur jobbig den än var att höra – var bara propaganda riktad mot den liberala västvärlden för att göra det svårare att jämföra Putin med Adolf Hitler (när den ryske ledaren de facto agerade på ett sätt som påminner en hel del om den tyska invasionen av Polen). Den interna ryska retoriken var mycket mer etno- eller ”Balkannationalistisk” och betonade att det ryska folket nu skulle återförenas och beskyddas.

Ryssland kräver alltså enligt Peskov inte att Ukraina denazifieras på något konkret sätt. Inga krav om att förbjuda nationella åsikter, organisationer eller militära förband nämns. Som vi upprepade gånger konstaterat på Nordfront är ”nazism” och ”fascism” i Ryssland begrepp som används för att rent allmänt beskriva västliga fiender till Ryssland. Även i väst används ju särskilt ”fascism” felaktigt som ett allmänt begrepp för auktoritära åtgärder man ogillar. De enda som använder de här begreppen på ett mer ideologiskt korrekt sätt är ju just nationella i väst. Ur rysk synvinkel upphör Ukraina i alla fall att vara en ”naziststat” om landet inte längre för en politik som starkt går emot Rysslands intressen, så Ryssland kan säga sig ha uppnått det målet utan att faktiskt ha gjort det bara Ukraina lovar att förbli en neutral stat som inte går med i Nato och EU.

Erkänn verkligheten - få fred

Det är möjligt att det Ryssland nu framför som fredsvillkor var allt de siktade på när de startade kriget. I så fall tror jag att tanken var att chocka Ukraina med kriget, visa att Ryssland menade allvar och snabbt få det här fredsavtalet undertecknat.

För allt Ryssland nu kräver är i princip att Ukraina erkänner verkligheten:

• Krim är annekterat av Ryssland.
• Utbrytarrepublikerna är självständiga stater med egna regeringar.
• Ukraina är en neutral stat som inte är med i EU och Nato.

Allt detta var sant innan Ryssland attackerade Ukraina och det är fortfarande sant efter nästan två veckor av krig. Problemet som föranledde invasionen var att Ukraina inte ville erkänna sina tidigare territoriella förluster och aktivt arbetade för att bli en del av Nato och EU. Ryssland hyste därför genuin och uppenbart befogad oro för att Ukraina skulle försöka återerövra de pro-ryska republikerna och sedan låta Nato smälla upp militärbaser och missiler vid den ryska gränsen. Om det hade hänt hade det inneburit att Nato och USA till 100% vunnit i Ukraina efter den anti-ryska statskuppen 2014.

De ryska dragen efter 2014 har varit motdrag för att ur rysk synvinkel skademinimera effekterna av den våldsamma och utlandsstödda revolutionen. Ryssland vill behålla kontrollen över Krim och hålla Ukraina ute ur Nato och EU av geopolitiska skäl. Av etnonationalistiska skäl vill Ryssland skydda de etniska ryssarna som tidigare bodde i östra Ukraina från att bli ”derussifierade”. Att förstå händelseutvecklingen och det ryska perspektivet innebär inte att man behöver ta ställning för invasionen eller blunda för de negativa konsekvenser ett krig innebär för både soldater och civilbefolkningen på båda sidor av konflikten.

Man kan också moralisera och säga att det är fel av Ryssland att försöka diktera Ukrainas utrikespolitik, men det blir ett väldigt svagt moraliserande ur en nationalistisk synvinkel när friheten som Ukrainas oligarkstyrda regering kräver är friheten att skänka bort landets suveränitet till Nato och EU. De ryska neutralitetskraven är ur nationalistisk synvinkel mycket sundare än den ukrainska regeringens strävan att underordna sig globalisterna i väst.

Zelenskij måste ta fredsförslaget på allvar

Jag tror att de ryska fredsvillkoren är genuint menade då de är rationella ur deras synvinkel. Det är dock som tidigare nämnt möjligt att Ryssland hade hoppats på svagare militärt motstånd från Ukraina och hade ställt högre krav om kriget gått bättre. I så fall kan ukrainarna glädja sig åt att deras uppoffringar och motstånd har lett till de rimliga fredsvillkor som nu ligger på bordet.

Det är också möjligt att fredsvillkoren Peskov nämnde inte var fullständiga utan något nedkortade och anpassade för att tilltala befolkningen i väst som upprörts av kriget. Men hans budskap var ändå tydligt: Om Ukraina går med på detta blir det fred omedelbart.

Detta gör att bollen nu ligger hos Ukraina. Om president Volodomyr Zelenskij fortsätter att avfärda de ryska villkoren som orimliga istället för att ge fredsförhandlingarna en ärlig chans, då är det europeiska blod som kommer fortsätta att flöda på hans händer. Tyvärr tyder mycket på att Zelenskij vill vara en krigsförlängare.