ANTIKVARISKT • Artikel från Den Svenske Nationalsocialisten, den 26 november 1938. Skribent är Björn Dalström.

St. Demokratus bygger på att han är allmänt omtyckt av alla medborgare. Han har gjort till sin uppgift att bekämpa alla diktaturfasoner, ty dessa kan han icke tåla, var de än visa sig. Tråkigt nog för St. Demokratus äro massor av människor både i det ena och det andra landet icke så synnerligen belåtna med honom, och det kan ju vara smärtsamt för en gammal stofil, som bygger på att vara allmänt uppskattad. Nåja, om man avskyr diktaturfasoner och bygger på att folk skall förstå att uppskatta en, men de icke hava vett att göra detta, får man lov att ta till andra medel. Blir man inte omtyckt, så får man helt enkelt tvinga sig till allmän uppskattning och då återstår det bara för St. Demokratus att vandra på den av honom själv enligt egen utsago så innerligen hatade vägen, att genom tvång skaffa fram det uppskattande, som han ej lyckats skaffa sig på annat sätt.

Helt nyligen fingo vi se hur St. Demokratus i Schweiz tillgrep den för honom själv så förhatliga metoden att förbjuda medborgare att underlåta sig att uppskatta honom. Han förbjöd sådana organisationer som icke ville vara med och slaviskt beundra honom. Alltså, han ställde sig själv på huvudet och påstod att höjden av demokrati är just att förbjuda dem som våga kritisera densamma. Nåja, St. Demokratus har just aldrig kännetecknats av någon större logisk skärpa, men att det skulle hava gått så bedrövligt utför med honom, det var ju lite mer än väntat. En annan så god som en annan, tänkte tydligen St. Demokratus i Finland. Kan man i Schweiz förbjuda rörelser, som icke vilja beundra demokratin, bör man väl också kunna göra detsamma i Finland. Det stora undret har skett; i den heliga demokratins namn förbjuder man en folkrörelse som tillkämpat sig en sådan ställning, att den har 14 representanter i riksdagen, disponerar och utger ett tjugotal tidningar, kort sagt en rörelse som har tillvunnit sig det finska folkets förtroende i högsta grad. Ja, det kommer ju inte precis som någon överraskning, man kan vänta sig vilka desperata åtgärder som helst av St. Demokratus i dessa dagar, ty han är väldeligen trängd både här och där, men man ifrågasätter om det är riktigt klok politik av honom att visa hela världen sitt betryckta läge. Vem har nytta av den finska St. Demokratus beslut; det enda politiska intresse som kan bliva gynnat av åtgärden är Stalins, och det torde vara ägnat att i hög grad förvåna det övriga Västerlandet att något lands ledande män kunna driva en politik, som kan tänkas gynna en av de främsta oroshärdarna i Europa.

Det finnes anledning att förmoda att beslutet i Finland kommer att få vittgående följder, ty med kännedom om den finska nationalkaraktären kan man våga förutsätta att de finska oppositionsmännen ej komma att finna sig i ett dylikt godtycke. Vi komma med säkerhet att få uppleva en renässans på de händelser som gjorde Finland namnkunnigt under Lapporörelsens glansdagar.

För de nattionella socialistiska rörelserna över världen är beslutet ej alltför ovälkommet, ty varje tillfälle då demokratin visar sitt verkliga ansikte torde vara att hälsa med största tillfredsställelse. Det skall bara bliva intressant att se hur länge demokratin kan framhärda i sitt påstående att den icke gillar diktaturfasoner. Så småningom får väl demokratin i världen införa små lagligt reglerade oppositionspartier, som fått sina instruktioner från de rätta fadershusen i respektive länder, ty utan en viss opposition anser väl ej ens den mest inbitne demokrat att det kan gå att hålla det hela flytande. För vårt lands vidkommande behöver ju ej tillskapandet av en dylik opposition bereda de makthavande nämnvärda bekymmer, ty vi har ju redan en snäll och beskedlig sådan ordnad genom Allehanda, Svenska Dagbladet osv.

Man vet ej om man ska skratta eller gråta åt de senaste världshändelserna, men det är väl bäst att ej taga dem alltför tragiskt, i all synnerhet som man har en bestämd känsla av att vederbörande i Finland taga saken med jämnmod. ”Stränga herrar bruka aldrig regera länge”, är ett gammalt gott ordstäv, och det kommer med all sannolikhet att besanna sig även denna gång. Fosterländska Folkrörelsen upplöst i Finland, antagligen för att den är ”fosterlandsförrädisk”, det är en syn för gudar! Schweiz nationella socialister förbjudna för att de äro ”antinationella”, ja, vad kunna vi mer begära! Nästa om jag får be! Kampen för en svensk folkgemenskap kan väl också betraktas såsom antinationell, när den föres av oss, bättre då med en socialdemokratisk, internationell samverkan.